Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 1 Juni 1911 - Följetong: En märkvärdig violin (forts. o. slut) - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p& dolkspetsarna, sum riktades mot
dem af legodrängarne hos en hertig
af Guise, Moreval och Besme.
Klockorna i tornet på Saint Germaiu
1’Auxerrois, som gifvit signalen i ill
det fasliga blodbadet, hade längesedan
tystnat, tusentals lik lågo utsträckta i
sitt blod på stengatorna och alltjämt
spelede konungen, såsom det. tvcktes
helt lugnt, på den här fiolen, som
den berömde Andreas Amati
förfärdigat åt honom, alldeles som om de
fyrtio tusen undersåtar han bragt om
lifvet höllo på att bedja ett Ave
Maria för honom. Men kapten la Chastre,
som utom de båda vindihunlarne ut
gjorde konungens enda sällskap i
rummet, visste hur det såg ut i den
kungliga spelmannens inre. Ty han
bemärkte sin herres blygrå ansikts
färg och såg de stora svettdroppar,
som perlade på konungens panna.
La Chastre kände dessa osvikliga fö
rebud till de fruktansvärda utbrott af
raseri, hvilka stundom öfverföllo Karl
IX. Ändock bhf kaptenen icke litet
förskräckt, då han fick befallning att
införa i rummet konuugens svåger,
Henrik af Navarra, som sedan ett par
timmar hållits fången.
»Hvad är å färde, sire?» frågade
Henrik, då han trädde fram till
konungen. »Jag hör ett oupphörligt,
skjutande, skrik och larm, förnimmer
buller af beväpnade, som springa fram
och åter i slottskorridorerna; man
håller mig fången. Hvadan allt detta?»
»Ni bör vara glad, Henrik af Na
varra, att ni ej vet hvad som är å
färde! Se ut här, och ni skall förstå
allt!» Med dessa ord lade konungen
ifrån sig violinen och lyfte upp för
hänget framför fönstret. »Se hit;
man befriar mig i dag från edra
vänner hugeno’terna, man dödar, hvad
som ej är katolskt! Ar ni katolik?»
»Skall ni dö i edra fäders tro,
Sire ? »
»Ja, vid Gud!»
»Nå, jag också!» gaf Henrik till
svar.
Konungen var ej i stånd att yttra
ett ord; han skuinmale af raseri, och,
lik ett barn, måttade han ett
knyt-näfslag åt. det första som låg honom
i vägen, åt sin violin. Henrik mottog
slaget, som annars säkert krossat
violinen och denna omständighet räddade
hans lif. Konungen hade redan
fat-tadt den bredvid honom stående
bössan; läggande an på sin svåger skrek
han med hög röst:
»Döden eller messan?»
»Jag har räddat er violin, Sire!
Ni skall ej döda mig», återtog
Henrik utan att svara på fiågan.
»Döda — döda! Ja, jag skall
döda någon!» utropade konungen,
framträdande till fönstret, och för hans
kula störtade den närmast förbigående
lif lös i gatan. Konung Karl jublade
af glädje.
Men på denna violin spelade han
aldrig mer efter den natten. Den
skulle ha framkallat obehagliga, till
ånger manande minnen, som bau ville
undvika».
Herr von der VVeid gjorde ett litet
uppehåll i sin berättelse.
»Ja, min herre, detta är hvad den
kungliga uppsyniugsmannen berättade
vår Pardi. Dessa blefvo snait
vänner, och Pardi spelade ofta till sin
och vännens förnöjelse på den
kungliga fioltn
»Emellertid utbröt revolutionen. På
en af de vägar, som från Paris leda
till Schweiz, återsåg man en dag
gardessoldaten såsom en trasig spelman,
möJosamt uppehållande lifvet genom
att spela. Konungens uppsyningsman,
som af det. skedda kunde förs å att
det var slut | å konungadömet, hade
vid skilsmessan från vännen gifvit
honom ett medel att hjälpa sig fram
på hemfärden, i det han skänkte
honom fiolen. Pardi förde den med
sig hem till Preiburg, där min far j
gaf honom för deu en summa, som
för den på alla medel utblottade var
för hans uppehälle nyttigare än att
äga en violin, som tillhört Karl IX
af Frankrike.
Här tystnade herr von der Weid.
Så ofta jag återkom till Freiburg
gjorde jag honom ett be3ök, men
hemkommen efter en längre ferieresa
mötte mig underrättelsen att den gamle
herrn aflidit. Den gamla violinen
kom till aflägsna släktingar och dess
vidare öden har jag mig ej bekant.
(Slut.)
______t-»_____
r~i
Från scenen och konsertsalen.
Maj 10, 28.
13.
14.
12, 21, 24.
17.
18.
20.
23.
25.
27.
29.
31.
Kungl. teatern.
Gounod: Romeo och Julia.
Verdi: Den vil seförda
(Violetta: signora Maria Labia,
gäst; Flora, Anna: fruar
Högberg, Jahnke; Germont,
Alfred’ hrr Wallgren, Malm;
Gaston, baron Duphol,
markis d’Aubigné, doktor
Gren-ville: hrr Lennartsson,
Man-dahl, Oscar, Grafström).
Gounod: Faust.
Moitssorgski: Boris
Godu-now.
Puccini: Tosca. (Tosca:
signora Maria Labia, gäst).
Wagner: Lohmgrin. (Elsa:
frk. Olga Blomé, debut;
konungen: hr Svedelius .
Puccini: Bohéme (Mimi:
signora Labia, gäst).
B i z e t: Carmen (Carmen
signora Labia, gäst).
Weber: Friskytten.
Don i ze t ti: Regementets dot-
/(/•(Marie: frk. Ragnhild
Björklund, La debut); Balett:
Dygnets timmar
Puccini: Madame Butterfly.
Verdi: Trubaduren.
Musikal, akademien.
Maj 15. Musikföreningens 3:e
abonnemangskonsert (87:e konsert.n).
Biträdande: solisten frk. Larsén,
fru Claussen; hrr N. Fahlman,
John Johanson) kgl. hofkapellet.
Dirigent: prof. Fr. Neruda.
Program; Verdi: Requiem.
Vetenskapsakademien.
Maj 16. Konsert af 13-årige
violoncellvir-tuosen Frits Dietzmann.
Biträdande pianist: frk. Martha
Ohlson.
»Boris Godunow», som skulle ha
gifvits den 10 maj (se förra numret)
blef i följd af sjukdomsfall ersatt med
»Romeo och Julia». Operans
förnämsta tilldragelser ha under maj månad
varit signoran, grefvinnan Maria
La-bias gästspel, börjande med titelrollen
i »To3ca». Genom sin vackra, äfven
i höjden välljudande och ypperligt
skolade röst, sin sydlänskt behagliga
apparition och sitt uttrycksfulla spel,
särdeles gripande i andra aktens
tragiska scen, vann hon en fullständig,
rikt bifall framkallande, triumf.
Denna blef ej mindre i »Traviata», der
hennes förträffliga koloratur ej mindre
än hela den dramatiska
framställningen var mönstergill. Hennes Mimi i
»Bohéme» hade ytterligare utvecklats
till fullkomlighet, sedan hennes första
scendebut här i denna roll, nästan på
dagen sex år förut. Såsom Oatmen
framträdde hon ett par dagar senare
inför fylld salong med mästerlig
framställning af dennas lidelsefulla
ombytliga karaktär.
Fröken Olga Blomé, som för ett år
sedan gjorde sin första debut, som
Margareta i »Mefistofeles» på operan,
har nu haft sin 2:dra der såsom Elsa
i »Lohengrin» och detta med afgjord
framgång så väl hvad beträffar
klangfull och väl behandlad röst som god
och behaglig dramatisk framställning,
egenskaper som berättiga till
engagement vid kgl. teatern. — I »Tosca»
har herr Oscar gjort lycka som baron
Scarpia efter hr Forsell. Hr
Svedelius har för första gången återgifvit
kungen i »Lohengrin». Vid
uppförandet af »Den vilseförda», försökte sig
hr Adolf Wiklund första gången som
operadirigent och visade sig i
besittning af goda egenskaper såsom sådan,
hvilket under nästa säsong kommer
kgl. teatern till godo. D. 27 maj
debuterade frk. Ragnhild Björklund
som Marie i »Regementets dotter».
Hennes röst är ej stor men har goda
klara höjdtoner och hennes dramatiska
framställning var ganska ledig och
liflig.
Äfven herr Victor Wiklund, Ad.
W:s bror, har debuterat förtjänstfullt
som orkester- och kordirigent vid
Nya Filharmoniska sällskapets 2:a
abonnemangskonsert den 9 maj med
utförandet af Mozarts C-moll-messa, af
sällskapet förut uppf.’rd i maj 1902.
Af messan har Mozart endast kommit
att fullborda Kyrie, Gloria, Sanctus
och Benedictus; de andra numren ha
tagits från annan kyi komusik af ho
nom och det hela, med instrument a
tion kompletterats af Alois Scbmitt i
Dresden. För de särskilda numren i
den vackra messan saknas oss nu
utrymme att redogöra. Med fruar Oscar
och Bartels, hrr Malm och J. Johan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
