Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 2 September 1911 - Wagner-festspelen i Bayreuth 1911. »Parsifal», af Anteros - Choranschtschina (Furstarna Choranski). Ännu en folkopera af Modest Moussorgski
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sångarne den 22 jali i närvaro af
storhertigen och storhertiginnan af Baden —
bayerska kungahuset protegerar, efter
livad det tyckes, snarare de ungefär
samtidiga festspelen af Mozart- och
Wagneroperor i Münchens
»Prinzregenttheater». Det må med ens
framhållas, att Bayreuths prestatiorey
under högsta leduing af den sin faders
verk outtröttligt hängifne Siegfried \
1 Vagner, intaga en särdeles hög
artistisk nivå, i hvad beträffar kör,
orkester och iscensättning. Bland
premiärens solister förtjänar den charmante
unge tenoren Karl Ziegler-David en
»mention honorable»; Eva tolkades af
den vackra svenska operasångerskan
fru Lilli/ Hafgren-Waag från hofteatern
i Mannheim, jämväl utsedd att
inkarnera skönhetsgudinuan Freja i
Nibelungens ring. En annan vår
landsman-inna, fru Ellen Nordgren-Gulbranson,
kommer här att utföra sin glansroll
Brünhilde vid sidan af en likaledes
illuster Siegfried framställare, d:r Alfred
von Harg, Dresdenoperans ypperlige
hjältetenor.
Det andra programmet upptog
Wagners härliga »svanesång», Parsifal, till
hvars uppförande Bayreuths
»Festspielhaus» ännu två år äger uteslutande
rätt. Innehållet i detta
dramatisk-musikaliska m}’sterium utan like,
hvar-om protagonistens redogörelse för sin
sändning i slutet af »Lohengriu»
skänker oss en aning, har, jämle några
reminiscenser från Buddhas historia,
sitt ursprung i en skön fransk
medel-tidslegend om den heliga gr aals’
rid-derskap, och dess grundtanke är
åter-lösuingens idé, förknippad med läran
om kärleken till nästan äfvensom till 1
djuren, för hvilka Wagner städse hyste
en särskild tillgifvenhet. En annan teori
af rent buddhistisk natur,
reinkarnationslagen, får sitt uttryck i
Herodias-Kundry, en högst komplicerad roll med
sina distinkta metamorfoser, från häxa
i första och fé i andra akten till
bot-görerska i den tredje.
Efter att segerrikt bekämpat
trollkarlen Klingsor — rival till
graals-konungen Amfortas, som till straff för
att han brutit det för graalsriddarne
oundgängliga kvskhetslöftet svårt
sårats af denne — samt motstått
Kuu-drys och andra sireners
förförelsekonster i Klingsors trollträdgård, frälsar
Parsifal**, ett naivt naturbarn, som
man skulle kunna kalla för en kristen
Siegfried, Kundrys själ och botar
Amfortas genom beröringen med den från
hans fiende återbördade heliga lansen;
* Den första nattvardskalken,
innehållande Frälsarens blod, uppsamladt från
korset af Josef fran Arimatia och bragt
i flytande form genom underverk,
tjänande till näring för detta fromma ridderskap.
** Hans ursprungliga namn Perremi
tyska Parzival har i öfverensstämmelse j
med karaktären af Wagner ändrats till
Parsifal, sammansatt af persiska ordet
* parsi», ren och arabiska fal», dåre.
slutligen koras han sjiilf — Lohengrins
blifvande fader — till graalskonung.
I fråga om musiken inskränka vi
oss till att förklara densamma fullt
värdig ett så upphöjdt ämne, må vara
att det väl ofta upprepade, rent af
sublima graalsmotivet i längden ej kan
undgå att verka något tröttande. En
af »Parsifals» mest betydande scener
är tredje aktens å konserter ofta
utförda, så stämningsfulla
»Char-freitagszauber», med protagonistens af
Kundry föriättade fottvagniog,
hvar-efter hon af bonom undfår dopet . . .
en om Kristus och Magdalena på det
mest slående sätt erinrande tablå!
Med kännedom om Siegfrid Wagners
förkärlek för unga talanger, äfvensom
att han icke minst fäster sig vid
apparitionen, ar verkligen beklagansvärdt,
att man ånyo åt belgiska sångaren
Ernest van Dgck, Paris-operans
förnämste Wagnertenor, anföitrott
protagonistens så högligen delikala j arti,
hvilket han redan återgifvit ett halft
dussintal gånger alltifrån år 188K, men
oafsedt densammes obestridliga
artistiska meriter äro hans opulenta former
föga lämpade för en idealisk
efebge-stalt, och vid uppnådda femtiotalet kan
stämman ej längre vara i besittning
af tillbörlig friskhet. Af öfriga
solister utmärkte sig särskildt den unge
barytonisten Werner Engel-Amf ortas
och framför allt en af kejs.
Wien-operans primadonnor, fru Anna von
Mildenburg, trots ett svårt fall från
det läger där hon befinn«r sig under
andra akten) lidelsefulla scen med
Parsifal.
Körerna och den i »Fe.-t-spielhaus»
osynliga orkestern, förmodligen under
ledning af d:r Karl Muck, förste
hof-kapellmästare vid Berlins hofopera —
i själfva verket ligurerar aldrig
dirigentens namn å härvarande program!
— voro sin ytterst kräfvande uppgift
fullt vuxna Till det helas storslagna
harmoni bidraga jämväl de underbart
vackra scenbilderna, af hvilka må
framhållas den i år nya trollträdgården,
som lär kostat ej mindre än 2F>,000
mark, de rörliga dekorationerna under
Parsifals vandring till graalsborgen
och den magnifika moriska kupolsalen
i densamma, hvarest graalsundret äger
rum, medan från höjden en serafisk
gosskör höres uppstämma det
hänförande återlösningsmotivet.
A vier os.
w
Choranschtschina
(Furstarna Choranski).
Ännu en folkopera af
Modest Moussorgski.
Den stora uppmärksamhet
Moussorg-skis »Boris Godunow» väckt här i
Stockholm ger oss anledning att
omnämna ett annat verk på scenen af
honom, under förra hösten uppfördt i
Moskwa. En korrespondent till tyska
musiktidningen »Die Signale» har i
denna därom lämnat ett meddelande,
som vi här i hufvudsak följa:
Säsongen i Moskwa öppnades på
på S. J. Sirins privatopera med
fullständig nyinstrudering och ny
iscensättning af Moussorgskis folkdrama
Choranschtschina, som visserligen ett
par gånger stått på Moskwa-operans
spellista men dock aldrig vunnit
anklang hos publiken. Denna gång gafs
musikdramat för utsåldt hus och
upptogs med rent af jublande bifall, och
det intressanta verkets fortlefvande
på scenen anses vara satt utan allt
tvifvel. Moussorgski är död för 80
år sedan. Hans samtida bemötte
honom i bästa fall med den gynsamma
välvilja, som egnas åt sådana talanger,
hvilkas mänskliga personlighet ej är
stark nog att hänsynslöst tränga sig
fram, och hvilka tyckas, oaktadt
berättigade förhoppningar, ha kommit
på konstnärliga afvägar. Men nu ha
Moussorgskis afvägar visat sig vara
enda rätta vägen som direkt leder
till förstående af det enkla ryska
folkets rika och växlande psykologi.
För några år sedan täflade
Sirin-ska Operan med kejserliga
Moskwa-operan i uppförande af »Boris
Godunow* **, nu är förhållandet detsamma
med »Choranschtschina», men den
förstnämnda teatern har genom
kraftigare och liffullare ledning försteget
framför den kejserliga Operan med
dess tuDga och hufvudlösa mekanism.
Moussorgski själf fick ej upplefva
sin »Ohoranschtschinas» uppförande.
Det intressanta verket fick man först
några år efter hans död göra
bekantskap med i en privat krets och med
pianot i stället för orkester.
Kompositören, som arbetat i sju år på
detsamma, hade lämnat det efter sig i
tämligen kaotiskt tillstånd.
Färdig-instrumenteradt var så godt som intet
af hela operan; några scener och
nästan hela sista akten finnas endast
skisserade. Rimsky-Korsakou, som
med instrumentationen kompletterade
«Boris Godunow* och äfven gjort
Borodins och Dargomyschkis
efterlämnade verk tillgängliga för
allmänheten. egnade sig också med
kärleksfull omsorg åt fullbordandet af
partituret till »Choranschtschina». Med
stor pietet och full förståelse af
Moussorgskis egenart har han utfört de
ofulländade numren, skrifvit till slutet
och på mästerligt sätt instrumenterat
hela operan.
Likasom »Boris Godunow» har
»Choranschtschina» af Moussorgski
betecknats som »musikaliskt
folkdrama». Tonsättaren hade af
konstkritikern W. Sta9sow gjorts uppmärksam
på den intressanta epoken i Rysslands
historia vid 17:de århundradets
vändpunkt. Den förbittrrde kamp, som
det gammalryska Bojar-partiet med
furstarne Choranski i spetsen, i
förening med de gammaltroende sekteri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
