Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 2 September 1911 - Choranschtschina (Furstarna Choranski). Ännu en folkopera af Modest Moussorgski - Litteratur - Gounod. Sa vie et ses oeuvres, af J. G. Prod’homme et A. Dandelot, 2 delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sterna »Raskolnikerna» förde mot
Peter l:s reformationsraseri, måste ju
också erbjuda en präktig bakgrund
för en historisk opera. I
öfverens-stämmelse med Moussorgskis förkärlek
för massans, det enkla ryska folkets,
psykologi lämnas naturligtvis i
»Cho-ranschtschina» ett bredt rum åt
folkscenerna, som skildras med underbar
liflighet. Mera än i »Boris Godunow»
äro de här hufvudsak, och någon
egentlig kärnpunkt saknas, hvarpå
åhörarne kunna koncentrera
hufvndin-tresset, såsom fallet var med Boris’
person. Den unge zar Peters gestalt,
som skulle bilda den dramatiska
nerven i hela handlingen, måste
Mons-sorgski af »frisiuthetsskäl», bekanta
nog, stryka ur partituret.
Kärleksaffären mellan den unge furst Andrei
Choranski och den tyska flickan
Emma har Moussorgski äfven under
loppet af arbetet sammanstrukit till ett
minimum; först och främst emedan
hans verk hotade att få allt för stor
utsträckning och sedan äfven därför
att Moussorgski hade ringa utrymme
för en sådan skogs- och ängsromantik,
åtminstone för konstnärliga ändamål.
Det lilla som återstår af denna
kärlekshistoria tillhör också, utan all
fråga, partiturets svagaste delar. Operan
saknar sålunda, korteligen sagdt,
hjälten och hjältinnan; i deras ställe
träder kulturkampens abstrakta idé. [
Detta dramatiska fel skulle säkert ha
blifvit ödesdigert för h varje annan
operakomponist än Moussorgski. Men
Moussorgskis »folkdrama» utöfvar
äfven i denna form en utomordentligt
stark verkan, just emedan komponisten
så som ingen annan, förstått att teckna
folksjälens rörelser på ett så
naturalistiskt och tillika mångskiftande sätt.
Utom Moussorgski har väl ej många
vågat sig på att komponera ett i
afse-ende på folkstämningar så
kontrasterande ämne som »Choranschtschina»
erbjuder. Emot det ryska folkets
sunda och sympatiska åsikter står
»Baskolnikernas» ekstatiska
trossvär-meri, den religiöaa fanatism; mot
Strelitzarnes bestialiska råhet Peters
med endast nödtorftig tysk kultur
fernissade soldater.
Moussorgski visar sig vid
behandlingen af detta ämne såsom en
karak-tärstecknare och stämningsmålare af
för3ta rang. Lika pregnant som i
fråga om de särskilda folkgrupperna
äro också de enskilda handlande
personerna i sina olika karaktärer
framhållna. En präktig figur är den
gamle furst Iwan Choranski,
Strelit-zarnas chef, en af dessa genuina
kraftnaturer som ej sällan förekomma bland
dr ryska bojarerna från Peters epok,
en absolut suverän inom sitt lilla
område. En mycket karaktäristisk
representant för den tidens högst
mångfaldigt schatterade ryrska
aristokrati är äfven den fint
organiserade furst Wassili Galizyn, som bar
inhämtat s’n bildning i »Europa».
Men i stil med den vanliga
operaschablonen är den intrigante bojaren
Scha-kiowiti, spiritus rector i hela
handlingen, hvilken icke blott förråder för
den unge zar Peter Choranskis plan
att proklamera sig till ryska rikets
zar (Peter fann till svar på detta
meddelande endast det föraktliga ordet:
»Choranschtschina») utan också till
slut lät genom lönnmördare nedgöra
den gamle Chorauski. Två gestalter,
som göra ett särdeles kraftigt intryck
äto »raskoluikernas» anförare Dosihei,
i sin blinda trosifver, och den unga
ekstatiska, sekteristiska Marja, som i
sin glödande kärlek till den unge
furst Andrei Choranski genom
själf-förbränning tror sig sona denna
syndiga lusta.
Utförandet af operan på Sirin teatern
var i alla afseenden utmärkt.
Återstår nu att se, om något annat land
än Ryssland skall våga försöket att
å någon operascen upptaga detta, som
det tyckes, märkliga verk af
Moussorgski, i hvurs komplettering den
ryske tonsättaren Rimski-Korsakow ej
har så ringa del.
__VJ______
Litteratur.
Gounod ISIS 1893). Sa vie fl ses
otuv-rrs d’aprés des documents inedits —
Ouvrage précédé d’iine etude sur la
famille du (’ompositcur au XVlllre
siécle, et sutvi dune Bibliographie .
musicale et littéraire, d’une
Icono-graphie, d’Actes d’Ktat-<"ivil, de I’iéces
d’Archives, etc. ■— par .7. — G.
lJrod’-homrne et A. Dandelot. Préface de M.
(’amille Saint-Snens. 40 Planches hors
texte. 2 delar å frcs .3.50. Librairie
(’li. Delagrave. Paris.
Denna intressanta biograti öfver den
berömde franske komponisten, i två
delar om 270 sidor hvardera, har af
förläggaren tillsändts oss för
anmäl-I ning och förtjänar väl
rekommenderas åt våra med franskan förtrogna
musikvänner. Ett företal af
Saint-I Sacns är redan rekommenderande nog.
Efter att i detta ha kastat en
öfver-blick på musikens utveckling sedan
15:de seklet och visat hur under
denna till slut melodien, deklamationen
och harmonien kommit till strid om
väldet och de till en början endast
ackompanjerande instrumenterna fingo
själfständigare betydelse, yttrar han
att Gounod framträdde just då denna
strid började bli allvarsam. Han sökte
göra i Frankrike, hvad Mozart med
sådan framgång åstadkommit i
Österrike, nämligen en opera på samma
gång vokal och instrumental, melodisk,
och symfonisk, lämnande åt rösten
den förnämsta rollen, med omsorg
vinnläggande sig om sanning i
deklamationen, hvilket den moderna skolan
nonchalant föraktar. Man har nu kommit
in i en tid af dekadans, då publiken
till och med applåderar kakofonier,
hvilka den för tjugu år sedan skulle
ha funnit outhärdliga
»Ar då Gounod fullkomlig?» —
frågar sig Saint Sai’-ns. — »Nej», säger
han, »ingenting är fullkomligt, men
hvad Gounoil saknar har ingen större
betydelse. Om han än icke har denna
»pennans virtuositet», som har gifvit
mästare stort rykte, men hvilka ock
ha kunnat missbiuka den på
bekostnad af klarhet och »bon sens», så har
han med enkelhet framställt hvad han
haft, att säga, han har sagt det väl
och rätt — är icke detta en sak att
värdera?
Att icke tala om GouDods stora
förtjänster ifråga om sannt religiös
kyrklig musik, så har han för den stora
publiken gjort sig ofantligt populär
genom sin »Faust» samt »Romeo och
Julia». Det är att beklaga, att
skrupler, om ock respektabla, afhållit
mästarens arfvingar från alt låta uppföra
»Maitre Pierre»,hansefterlämnade verk ;
däri finnas nämligen utsökta saker,
hvari hans beundrare skola finna nya
motiv till att beundra och älska
mästaren ....
Efter nämnda företal af Saint-Saens
följer ett af utgifvarne, som påpeka
att af franska kompositörer hvilka
skrifvit för operan sedan två och ett
halft sekel tillbaka, ingen åtnjutit så
universell popularitet som Gounod.
Paris kommer snart att bevittna 1500:
de representationen af »Faust». De
säga sig vidare stödja sig på säkra
dokument och angifva en mängd källor.
Själfva undvika de all kritik men
anföra en mängd kritikers omdömen för
och emot från fraukrike och andra
land, bref till och ifrån Gounod etc.
Själfva biografien med redogörelse för
tonsättarens verk år naturligtvis i så
pass omfångsrikt verk ganska
innehållsrik.
Boken börjar med en 50 sidor
omfattande redogörelse för GounoJs
förfäder och har i första delens slut en
fullständig släkttafla. Båda delarne
ha i slutet förteckning öfver de sexton
kapitlens biografiska innehåll, resumé
af olika tidsperioder. Andra kapitlet
innehåller sålunda berättelse om
Gou-nods födelse och barndom 1818—1843;
det sista om slutet af hans lefnad,
död och begrafning 1882—1893. Sista
delen är ock försedd med en
fullständig katalog öfver hans verk i
kronologisk ordning, särskildt öfver
instrumentala, dramatiska och vokala. De
fina illustrationerna framställa flere
porträtt af Gounod, äfven
karrikatyr-bilder, samt af hans maka, not och
8krift.facsimiler, scener och
kostymbilder ur flere af hans operor, porträtter
af hans operaprimadonnor (däribl.
Christina Nilsson), premiär-affischer etc.
Ur katalogen öfver Gounods verk ämna
vi sedan göra ett utdrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
