Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 18. 1 December 1911
- Kungl. Operans spelår 1910—1911
- Följetong: Gatsångerskan, af L. v. Sacher Masosch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60.000 kr., recettmedel 413,705 kr. 14 öre,
hyresmedel 187,000 kr., ränta å Operans
reservfond samt öfriga ränteinkomster
00,570 kr. 22 öre, för mottagning af
ytterplagg, hyra för affischskap m. m. 18,336
kr. 60 öre, saldo från Operans reservfond
200.000 kr. samt saldo till spelåret 1911 —
1912 47,338 kr. 84 öre.
Utgifterna äro följande: saldo frän
föregående spelår 102,786 kr. 77 öre,
af-löningar 688,956 kr. 28 öre,
tjänstgörings-pengar och arfvoden 71,706 kr. 13 öre.
öfriga omkostnader (belysning,
uppvärmning m. m.) 233,751 kr. 32 öre, honorar
till kompositörer, författare och
öfversät-tare 7,353 kr. 85 öre, pjäser, roller m.
m. 6,329 kr. 76 öre samt tillfälliga
engagement 14,294 kr. 69 öre, eller tillhopa
1,124,978 kr. 80 öre.
Den från föregående spelår
banlansera-de bristen, 102,786 kr. 77 öre, har ökats
med detta spelårs brist, 144,552 kr. 7 öre.
Bolagets tillgångar och skulder
balansera på ett belopp af 477,507 kr. 87 öre.
Stämman, som hölls under
ordförandeskap af grefve Q. von Rosen, beviljade
styrelsen ansvarsfrihet, hvarefter samtliga
afgående styrelseledamöter och revisorer
återvaldes. Äfven de förutvarande
supple-’anterna för dessa omvaldes, med undantag
af alt efter aflidne bankir Weber till
styrelsesuppleant utsågs bankdirektör Carl
Jansson.
• •
*
Med anledning af denna styrelse- och
revisionsberättelse har en medarbetare i
Aftonb’adct vändt sig till förre
operachefen, öfverintendent Burén, som i 15 år
var operachef, för att erhålla några
synpunkter, som möjliggöra en rättvis
uppskattning af den nuvarande direktionens
svårigheter. De intressanta uppgifter, som
meddelades, taga vi oss friheten att, i
sammanhang med det föregående, återgifva.
öfverintendenten Burén framhöll, att
under hans första år som operachef, då
institutionen var inrymd i nuvarande
Svenska teatern, ekonomien gått mycket
bra ihop. Teatern var billig att spela
i och omkostnaderna voro jämförelsevis
små. Orkesterns och körens stater voro
obetydliga mot nu och äfven artisterna
nöjde sig med små gager. Endast
öd-mann hade en årsinkomst af 14—15,030
kr.; ingen af de öfriga solisterna kom upp
till 10,000 kr.
Från och med att Operan inflyttade i
sin nya byggnad undergingo
förhållandena en förändring. Det visade sig, att
redan själfva byggnaden medförde
väsentligt ökade utgifter och efter hand
stegrades också aniitper-ona’ens ansprak högst
betydligt. Gager pä 10- å 12,003 blefvo
icke längre ovanliga. Det lyckades
emellertid direktionen att ända till spelåret
1906—1907 hålla den löpande bristen så
lågt ner som till 22,030 kr.
Med detta spelår kom den första
verkliga afbräcken i Operans ekonomi. Det
var den stora orkesterkonfliktens år.
Hof-kapellet dref upp sin stat i ett slag med
i det närmaste 30,030 kr. Styre’sen hade,
stödd på noggranna beräkningar, förutsagt,
att detta belopp aldrig skulle kunna
spelas in, utan måste tagas af teaterbolagets
aktiekapital. Det visade sig tyvärr att dess
kalkyler varit fullständigt riktiga. Vid
spelårets slut hade bristen stigit till 56,000
kr. Aret därpå gick det ännu olyckligare,
hvartill medverkade konung Oscars död
och den minskning i operafrekvensen, som
häraf blef en oundviklig följd*. Vid
utgången af spelåret 1907—1908 hade
bristen stigit till 106,000 kr.
Som bevis på den oerhörda ökningen i
Operans utgifter anförde hr Burén några
intressanta uppgifter:
Ar 1898 — det första spelåret i den nya
teaterbyggnaden — uppgingo dess utgifter
allt som allt till endast 728,000 kr., i
hvilken summa aflöningarna till personalen
belöpte sig till 502,000 kr. I hvilken
utsträckning kostnaderna stegrats framgår
däraf, att redan spelåret 1903—1904
uppvisade helt andra siffror- Utgifterna hade
då stigii till 796,030 kr. och aflöningarna
till 600,000 kr. Hur det ställer sig under
grefve Stedingk framgår af
styrelseberättelsen. Totalutgifterna äro nu uppe i
974.000 kr. och aflöningarnas konto i
760.000 kr. eller föga mer än hela
staten år 189 8. Orkestern kostade
töre 1906 års konflikt 105,000 kr. om året;
nu är dess stat 185,030 kr. Endast här
en ökning af 80,000 kr.
Det märkligaste är, framhöll hr Burén,
att recettmedlen icke visat någon som helst
tendens till ökning. Under hans tid rörde
de sig regelbundet mellan 4- å 500,000
kr. om året, och spelåret 1910—1911
kommer icke högre än till 414,000 kr.
Åf-ven om man räknar med de ogynnsamma
förhållandena, förorsakade af sällsynt
talrika och långvariga sjukdomsfall bland
artisterna, hvilka bl. a. medförde att
teatern endast kunde komma upp till 201
föreställningar mot de normala 230 å 240,
så är detta ett dåligt tidstecken.
Det visar sig, att Stockholms utveckling
icke motsvaras af ett ökadt bekof af
allvarlig och gedigen konst. Konkurrensen
med nöjen af lättare och lägre art är för
stor, och publiken har närmast sinne för,
hvad som roar för stunden.
Som ett intressant apropå till den
publicerade styrelseberättelsen från vår egen
opera kan det vara af intresse att taga del
af de nu äfven tillgängliga berättelserna
från Nationalteatret i Kristiania och Det
Kongl. Theater i Köbenhavn.
Det visar sig då, att den norska
Nationalteatern under spelåret 1910—1911 haft
en recettinkomst af 401,000 kr. och att
teaterns hela budget rör sig om 490,000 kr.
Teatern har spelat icke mindre än 337
gånger, däribland 51 operaföreställningar,
34 operettföreställningar och 15
pantomimer. Äfven i Kristiania synes den
gedigna konsten vara på upphällningen. Af
Ibsens stycken ha »De ungas förbund»
gif-vitsl 4 gånger och »Gengangere» 2 gånger.
Björnsons »En fallit» har gifvils 7 gånger
* Operan var ilock stängd endast fr. 8—1!)
dec. och under julmånaden då frekvensen i
allmänhet ej är stor. (S. M. T. Hed )
och »När det nya vinet blommor» 2
gånger*
Det Kongl. Theaters ställning är, som
bekant, enastående lycklig. Den är
kö-benhavnarnas klassiska scen och den är
till på köpet på modet. Utsåldt hus är en
regel. Recettinkomsterna under det förra
spelåret uppgingo också till icke mindre än
913,000 kr — eller jämnt 500,000 kr. mera
än vid vår opera. Och ändå går
ekono-mi.n nätt och jämnt ihop.
––-
FÖLJETONG.
Gatsångerskan.
Af L. v. Sacher-Masoch.
Den gamle Bassamaki var skollärare i
Hort, en ungersk skollärare af gamla
stammen, med ett förvinradt korporalansikte
och stora, svarta mustascher. Att läsa och
skrifva och de fyra enkla räknesätten voro
för honom höjden af bildning. Däremot
var han mästare i tarockspel och brukade
sin åker och sin trädgård lika bra som
hvilken intelligent bonde som helst-
Hans dotter Etelka, en stor, smärt flicka
med mörka ögon och präktigt, svart hår,
visade tidigt musikaliska anlag.
Bykapla-nen undervisade henne på piano och i
sång, så långt hans kunskaper räckte, och
förde henne en dag till baronessan Fay,
som lät henne sjunga några visor
och sedan gaf henne pengar för
en resa till Wien, där Etelka ville
utbilda sin röst hos någon berömd
mästare. Den gamle grefve Bathyani lade
härtill hundra gulden för hennes
uppehåll under första tiden.
Det var ej mycket, men den modiga
ungerska flickan ansattes af den
vandringslusta, som är egen för österns folk, begaf
sig i väg, och när hon väl kommit till
Wien, fattade hon det heroiska beslutet att
hellre genast fortsätta tiil Paris.
Hon kom hit med föga bagage och
några gulden. Med stor möda fick hon ett
rum i ett Maison meuble och
började sedan framför allt att söka arbete.
Men det var inte så lätt, så mycket
mer som hon nästan ej alls talade franska,
blott något tyska och ungerska. Hvarje
ärligt arbete skulle ha varit henne
välkommet; hon bjöd ut sig som försäljerska,
man fann dock hennes toalett alltför
torftig, hon bad om sysselsättning som
sömmerska, som tvätterska, ja, hon var
slutligen beredd på att ta tjänst som piga, men
alla hennes bemödanden strandade. En
vacker dag körde man ut henne på gatan ;
hon hade ej ens tak öfver hufvudet och
* Då Nationalteatern hotades med
ekonomisk min 1900 upptogs å densamma vid
jultid, n »Den glada änkan», som gick med
glans heli vårterminen 1907 och upphjälpte
finanserna. Stora protester gjordes mot denna
Nationalteaterns degradering, m n
teaterchefen förklarade att det var enda räddningen.
Exemplet är ej eflerföljansvärdt för Kgl.
teatern i vår hufvudslad, men kanske utgör en
fingervisning på mera o’lande af den glada,
komiska operan. (S. M. T S Ked.) .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:56 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1911/0142.html
