Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 4 Januari 1912 - Andreas Hallén (med porträtt) - Prenumerationsanmälan - Våra operaförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hallén som sagdt först i Tyskland,
senare operor af honom, allra först
gifna i Stockholm, äro: Hexfällan (1896),
Valdemar sskatten (1899) och
Valborgs-messa (1902). Af andra hans många
kompositioner kunna nämnas körverken
Vineta, Pagen och kungadottern,
Dröm-konungen och hans käresta, Trollslottet,
Styrbjörn starke m. m., musik till
Gustaf Vasas saga; orkester: 2
Rhapso-dier, Frithiof, Sten Sture, En
sommar-saga, Vårbrytning och vidare
kammarmusik, sånger och pianosaker. Till
hans siste verk hör ett Juloratorium
(1904) en större symfonisk dikt
Sferernas harmoni, Svensk
hyllnings-marsch till Oscar II jubileumsdag 21
jan. 1904 f. ork. o. piano, Sverige,
festkantat (1908) för soli, kör och piano,
af sånger: Tre visor i folkton med piano
eller liten orkester, Vår svenska fana
för 1 röst eller unison kör, Legender
och visor af O. Levertin för baryton,
Junker Nils sjunger till luta (ur »Gustaf
Vasas saga). Sångduetter m. m. Ett
litterärt verk af honom, Musikaliska
kåserier, utkom 1894.
Hallén är sedan ett par år lärare
vid konservatoriet och musikreferent i
»Nya Dagligt Allehanda-Vårt land».
PrenumerationsanRiälan.
Svensk Musiktidning
upplefver sin 32:a årgång 1912
och anbefaller sig i våra musikvänners
åtanke. Undertecknad har ock nu i 27
år ensam varit utgifvare af och
redaktör för tidningen. Behofvet äfven i
vårt land af en musiktidning,
tillgodoseende den allmänna musikbildningen
— ej endast fackmusici af lägre eller
högre ordning — är oomtvistligt, och
att den plan, efter hvilken Svensk
Musiktidning är redigerad, tillgodoser
detta behof — nämligen af en
populär-instruktiv musiktidning för den
musikaliska allmänheten — tycks bevisas
däraf, att ingen annan tidning för musik
sd länge existerat i vårt land eller ens i
den skandinaviska norden. Svensk
Musiktidning har gjort till sin uppgift att
tillgodose så väl vår konsthistoria
genom kontinuerliga uppgifter om
opera-vevksamheten och konsertväsendet i
huf-vudstaden samt genom utförliga
biografiska uppsatser etc., som ock i det
allmänna musikvetandets intresse
meddela notiser om musikvärldens viktigaste
tilldragelser i in- och utlandet, särskildt
i Finlands, Norges och Danmarks
huf-vudstäder, instruktiva uppsatser,
blandade med foljetongsai tiklar,musikpressens
alster, musiklitteratur etc., hvarigenom
både lärorikt och omvexlande innehåll
erbjudes. Fina porträtt till biografierna
illustrera hvarje nummer. Svensk
Musiktidning är den enda verkliga sådan
här. Den är icke en facktidning för
ett särskildt slag af musiker, icke heller
ett »musikblad» med musikstycken som
hufvudsak, likasom ej heller en både
dramatik och musik omfattande
tidning. Svensk Musiktidning har ock,
under sin långa tillvaro, i utlandet
gjort sig bekant såsom svenskt
musikaliskt fackorgan och där varit
uppmärksammad.
I det vi frambära vårt tack till dem,
som hittills gynnat Svensk
Musiktidning med prenumeration, hoppas vi på
deras fortfarande intresse för densamma
och att de äfven skola
rekommendera den åt andra musikvänner i
och för behöflig större spridning
Svensk Musiktidning utgifves 1912,
såsom förut, två gånger i månaden (utom
juli—augusti, »den döda säsongen») till
ett pris af 5 kr. pr dr. Mindre än hel
årgång beräknas efter lösnummer (25 öre).
På tidningen prenumereras här å
Expeditionen, Kammakaregatan 6, en
trappa iifver gården, samt i bok- och
musikhandeln, å posten och
tidningskontor. I landsorten prenumereras bäst
u posten, då tidningen f sr ta st kommer
prenumeranterna tillhanda.
Presentkort för årsprenumeration
finnes att köpa å Expeditionen, i
bok-oeh musikhandeln.
Vördsamt anhålles att prenumeration
må ske så snart som möjligt; vd direkt
prenumeration å Svensk Musiktidnings
Expedition, Stockholm, tillsändes
tidningen prenumeranten kostnadsfritt genast
den utkommit.
För alt spara våra förra
prenumeranter besvär vid prenumerations förnyelse,
sända vi dem, som förut, årgångens första
nummer, med anhållan att de, som icke
vidare önska erhålla tidningen,
tillkänna-gifva detta åt budet, eller å
tiåningsexpe-ditionen före andra numrets utsändande.
Senast när budet kommer med andra
numret torde det första återlämnas af
dem som ej förnya prenumerationen; af
dem, som därmed fortsätta, torde du till
budet p’enumerationsafgiften mot kvitto
erläggas. Dem, som behålla första
numret utan att ufsäga sig tidningen, anse
vi oss alltså få fortfarande räkna som
prenumeranter å densamma.
Vördsamt
Redaktionen.
Frans J. Hust.
S2JSW
Våra operaförhållanden
I förra årgångens första
decembernum-mer lämnade vi en redogörelse för K.
teatern under spelåret 1910 —1911 och
revisorernas berättelse om det gångna
spelårets ekonomiska resultat. Den var
ingalunda uppmuntrande. Bristen från
föregående spelår: 102,786 kronor, hade
ökats med omkr. 144,000 kronor. Då
uuvarande operachefen, grefve Stedingk,
öfvertog denna post i sept. 1910, hade
han ett varnande exempel i sin
företrädare, direktör Ranft, som från hösten
1908 till våren 1909 hade rodret i
sin teatervana hand, och som säges ha
därvid ur egen kassa lått släppa till
ett par hundra tusen kronor. Herr
Ranfts teatervaua tyckte man skulle
, göra honom ekonomiskt försiktig, men
kanske var äfven han för sangvinisk.
Före honom hade Wagners
»Nifelung-| ring» redan blifvit uppsatt, samt
»Ragnarök» 1907, men det återstod ännu
en af Wagners musikdramer, nämligen
»Tristan och Isoide», som han fick på
sin lott att sätta upp, hvilket ej längre
kunde uppskjutas. Äfven R. Strauss’
j »Salome» var här upptagen före hr
Ranfts chefskap. Hr Ranft skaffade
operan genast en kassapjes i »Madame
Butterfly», som redan den 6 nov. gafs
för 25:te gången. Framgången berodde
på operan själf, icke af någon
favoriserad sångare eller sångerska. l’å denna
följde E. d’Alberts »Låglandet», en i
och för sig tilldragande opera, som gått
mycket i utlandet. Af andra ny beter
under Ranft’ska regimen följde den
verkligen värdefulla »André Chenier»
af Giordano, »Spader dam», som man
I hade skäl att vänta sig skulle locka
såsom af »Eugen Onegins»komponist
Slutligen kom Peterson-Bergers
»Arn-ljot*-premiär, en förtjänst att upptaga
såsom svensk opera
Uppsättningen af alla dessa nyheter
var förstklassig och skedde med
inhemska krafter; möjligen efter utländska
studieresor. Repriserna af äldre operor
såsom »Nordstjärnan», »Postiljonen»,
»Den bergtagna», »Hugenotteina»
kräf-de inga stora dekorationskostnader,
möjligen dea föratnämnda, som ej gifvits
på länge. Hr Ranft hade lugn för
sådana personalkonflikter, som föranledde
pressens anfall mot hans företrädare
och dennes afgång. Däremot uppstod
en annan under hans direktörsskap,
föranledd af hofkapellets fordran af ökad
löneförhöjning, som måste beviljas och
hetydligt ökade teaterns utgifter.
Någon betydligare tillökning af artisternas
och personalens gager vid nuvarande
styrelsens tillträdande har ej försports.
Däremot måste en ny operakör bildas,
då den gamla strejkade, en
omständighet som väl mera än i ekonomiskt
hänseende inverkade på repertoarens
om-väyling och inöfvande af för den nya
saker.
Under sådana förhållanden mottog
I den nuvarande operadirektören, grefve
Stedingk chefskapet för Kgl. teatern
och otvifvelaktigt hade han och
styrelsen de bästa afsikter och förhoppningar
i afseende å Operans ledning och
framgång under den nya regimen.
Förhoppningarna voro dock för optimistiska
med hänseende till de sto: a
förväntningar man gjorde sig beträffande
ny-engagerade krafter, med hvilka man
trodde sig kunna såväl bereda institu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
