Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 1 Februari 1912 - Ellen Gulbranson (med porträtt) - Stefi Geyer (med porträtt) - Wagner och Liszt. Ur “Kåserier“ af Andreas Hallén (forts. o. slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
SVENSK MUSIKTIDNING.
uppträdde som Amneris och Elisabeth
i »Tannhäuser», utförde hon i april
s. å. titelrollen i Ennas »Kleopatra»,
»en prestation», säger kritikern Ch.
Kjerulf, »som hvilken europeisk scen
som helst kunde vara stolt öfver.»
Sådana framgångar, särskildt som
Brynhilda, ledde, naturligt nog, hennes
tankar på Bayreuth, dit hon också
be-gaf sig i maj. Vid profsjungningen för
fru Cosiraa Wagner blef denna förtjust
öfver den nordiska sångerskans talang
och apparition. Hon blef sålunda
engagerad och vistades 1896 hos fru
Wagner för pröfning till utförande af
Brunnhilde på festspelsteatern. Under
denna tid väckte hon mycken
uppmärksamhet i Wien, då Grieg där
konser-terade. Den 26 juli debuterade fru
i Gulbranson i andra cykeln af
Nibel-ungenoperorna. Det var i »Valkyrian»
och framgången var fullständig,
ehuru-väl hon till medtäflarinna i första
cykeln hade Lilli Lehmann, som dock ej
med all sin stora talang lämpade sig
för Wagner-drainernn och efter ett par
uppträdanden efterträddes af fru
Gulbranson. Samma lycka gjorde hon i
»Götterdämraerung». Efier
Bayreuth-säsongen gjorde konstnärinnan en turné
i Tyskland och vann triumfer i
Frankfurt vid uppträdande i nyssnämnda
Wagneroperor. I december s. å. sjöng
hon på Berlin-operan i »Siegfrid»
och »Götterdämmerung», då hon
genom operachefen grefve Hochberg fick
emottaga från kejsaren en brosch med
hans namnchiffer i biiljanter.
Konstnärinnan har naturligtvis äfven hedrats
med svenska utmärkelsetecken. I
Bayreuth har hon dessutom sjungit Kundrys
parti i »Parsifal»
I början af 1897 sjöng fru
Gulbranson åter Kleopatra i Köpenhamn ocb
mot slutet af året gjorde hon stor
lycka i Miinchen som Biiinnhilde i
»Valkyrian». I november lät hon första
gången höra sig i London. Det var
på den andra af de stora
Wagner-kon-serterna, då kritiken yttrade om henne,
»att hon obestridt var kallad att intaga
en mycket hög rang bland
Wagner-tolkarne. Redan efter första
uppträdandet i Bayreuth sade en ansedd
kritiker om sångerskan: »Hon betager
genom röst, poesi, temperament och
apparition. Hennes organ utmärker sig
för stort omfång, vekhet, egalisering
i alla lägen och en särskildt ädel
klangkaraktär.» Han säger vidare: »En
högrest gestalt af äkta germanisk typ
rör hon -ig på scenen med sparsamma,
nobelt måttfulla gester, men kan i de
afgörande ögonblicken bryta ut i en
af situationen framkallad liflighet af
stor skönhet.»
Efter 1895 dröjde det till 1898
innan fru Gulbranson åter gästade
Stock-holmsoperan, då hon sjöng Valkyrian.
Det var i april månad, då hon där
uppträdde som Brynhilda i
»Valkyrian» och Ortrud samt medverkade på
en symfonikonsert. I maj s. å. sjöng
hon i Amsterdam tillsammans med herr
Elmblad i »Götterdämmerung». Ijan.
1889 var hon åter i fädernestaden och
uppträdde på operan i »Valkyrian» samt
äfven som Elisabeth i »Tannhäuser»
och Ortrud i »Lobengrin».
Senast uppträdde fru Gulbranson här
1907, b varvid hon utförde Brynhilda i
»Valkyrian» och »Ragnarök».
1896 medverkade fru Gulbrauson
vid uppförandet af »Valkyrian» i
Helsingfors, jämte fru Järnefelt samt hrr
Costa, Perron och Elmblad, då man
fann hennes Brynhilda »storslagen,
helgjuten och alltomfattande.» Att
ytterligare följa fru Gulbransons
konstnärliga verksamhet i Bayreuth etc. vore
lika öfverflödigt som vidtomfattande.
Efter säsongens arbete brukar fru
Gulbranson draga sig tillbaka till sitt
landt-liga hem i Norge att njuta en
välbe-höflig hvila samt Signa sig åt familjelif
samt landtliga och husmoderliga bestyr.
V
Stefi Geyer.
Under senare år har en ung
violin-konstnärinna uppträdt, som synes
åtnjuta lyckan att blifva allmänt er
känd som en violinist af första
rangen, hvars namn läses här ofvan.
I Kristiania och Köpenhamn vilja vi
minnas att hon uppträdt med ovanlig
framgång. I dessa hufvudstäder tager
man reda på och söker vinna för sina
stora konserter utlandets mest
framstående konstnärer såsom solister. Här
inträffar det sällan utom i Göteborg.
Här snarare afråder man berömda
musiker att komma hit. Förhållandena äro
också för närvarande annorlunda bär
både i afseende på publik och
konsertlokaler, det erkännes. Genom hr
Gelins konsertbyrå ha vi nu blifvit i
tillfälle att ändtligen få höra Stefi Geyer,
eller scm hon kallas Stefi Jung-Geyer
i annonserna om hennes första
konser-terande här i Muskaliska akademien den
12 och 15 februari.
Stefi Geyer är född den 23 juni
1888 i Budapest, dotter af en läkare
därstädes. Då i hemmet mycket musik
förekom, erhöll hon tidigt väckelse till
utbildning af sina musikaliska anlag.
Vid 3 1/t års ålder lär hon ha spelat
folkvisor på pianot och själf uppfunnit
ackompanjemang till dem. Vid den
tiden yt’rade hon ock en särskild kärlek
for violin, och på hennes ifriga böner
skänkte henne föräldrarne en
miniatyrviolin på hennes 5 te födelsedag.
Fadern visade henne de viktigaste
handgreppen, och snart kunde det femåriga
barnet, utan att ha åtnjutit regelmässig
undervisning, efter gehör en mängd
melodier, som hon hört. Föräldrarne voro
emellertid förståndiga nog att ej vilja
utbilda henne till ett »underbarn». Men
af egen drift ägnade sig den unga
flickan med stor ifver åt studiet af violin-
spelet, och då hon sedan fick
regelmässig undervisning, öfvervann hon med
sådan lätthet de tekniska svårigheterna,
att hon redan 7 år gammal kunde
uppträda offentligt med stor framgång. Två
år därefter blef hon elev till den
berömde violinisten och läraren Eugen
Hubay. Efter flere mindi e konsertresor
uppträdde hon i Wien 1906, där
bekanta kritiker icke allenast beundrade
hennes teknik, utan äfven den 17-åriga
konstnärinnans mogenhet i bl.a. spelandet
af Brahms’ violinkonsert. Hon gjorde
sedan verkliga triumftåg genom
Österrike, Tyskland, Nederländerna och
England.
Sällan har en reproducerande
konstnär vid så unga år uppenbarat ett
känslo-lif af sådan egenart och sådan
skönhet, som framträda i Stefi Geyers
violinspel. Mad den stora själfullheten i
hennes föredrag och välljudet i hennes
ton, förmår hon också i s. k.
virtuosstycken inlägga en känsla, som blotta
noter ej kan utvisa. Allt effektsökeri
eller begär att förbluffa med särskilda
konstgrepp är främmande för denna
konstnärinna. Hennes utseende är lika
intagande som hennes spel, hvilket
endast tycks vara omedelbart uttryck af
en genialisk natur och som i yttre
hänseende framträder med ett ädelt lugn.
(Efter N. M. Z.)
Wagner och Liszt.
ur "Kåserier"
af
Andreas Hallén.
(Fotts. fr. föreg. n:r.)
Af stort intresse äro vidare de bref,
i hvilka Wagner yttrar sig öfver
Ber-lioz. Meyerbeer, Mendelssolin, Raff m.
fl., och inte minst märkliga äro de, i
hvilka han uttalar sig öfver sin vän
Liszts kompositioner. I intet enda af
dessa bref finner man något af det
öf-versitteri, som man så ofta utan all
grund lagt honom till last. Han kan
väl knappast uttrycka sin beundran
för och tilltro till Liszts förmåga
tydligare, än då han önskar att denne skulle
komponera musik till han drama
”Wieland der Schmied”. Wagner
hyste ock den största beundran för det
egendomliga i Liszts kompositioner,
hvilka han anser som värdiga
minnesmärken af lians stors’agna
individualitet. Att lian i själf va verket ej hyste
full tillit till den symfoniska dikten
såsom konstform, kan man likväl läsa
mellan raderna äfven i hans bref till
Liszt, ty han ansåg att musiken som
uttrycksmedel beliöfver ordet till
hjälp. Liszts försök att tränga utöfver
den absuluta musikens gränser, så
geniala de än äro, kunna endast,
åtminstone tills vidare, blifva begripliga för
ett fåtal. Dessa geniala försök, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
