Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 1 Februari 1912 - Wagner och Liszt. Ur “Kåserier“ af Andreas Hallén (forts. o. slut) - Musikaliska akademiens trångboddhet. Förslag till dess afhjälpande, af H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifva musiken en större karakteristik
ock uttrycksfullhet, hafva dock
närmast kommit musikdramat till godo,
och Liszt hiar således å sin sida, om icke
forberedt så dock varit en ytterligare
fingervisning för Wagners senare
verksamhet som dramatiker.
Af mer djupgående intresse äro
Wagners bref öfver Schopenhauer,
Cal-deron, Dantes "gudomliga komedi",
kristendom och buddhaism m. m. Man
får genom alla dessa bref lära känna
gången af hans inre utveckling, huru
de idéer, som han länge burit inom sig,
mognade för att slutligen i full klarhet
och helgjutenhet genomtränga hans
senare större verk. Om vi således i
hans "der Ring des Nibelungen" lära
i känna den värld, i hvilken ”viljan till
lifvet" i all sin egoism och maktbegär
blir en kamp om tillvaron, som
slutligen uppfräter och tillintetgör allt och
alla. så lära vi däremot i "Parsifal”
känna detta förnekande af "viljan till
lifvet", som genom afklädandet af det
egoistiska jaget får ett bestämdt
uttryck genom den mest upphöjda
känslan — medlidandet.
Man hör ofta sägas, att den
romantiska form, i hvilken Wagner klädt
sina symboler, är föråldrad och ej kan
hafva något intresse för oss moderna
"normala" människor. Wagners första
uppträdande skedde visserligen vid
ro-rnatikens höjdpunkt i Tyskland, och
med romantikerna har han det
gemensamt att vilja stort. Men hvad de ej
kunde, det utförde Wagner. Om
romantikerna i allmänhet flögo på
fantasiens vingar utom verklighetens
område, så var för Wagner fantasien blott
ett medel att försinnliga en högre
andlig idé. Romantikens tendens går i
två riktningar — universalitet och
nationalitet. Inom den tyska musiken se
vi båda dessa riktningar
representerade, den universella genom Beethoven,
den nationella genom C. M. von
Weber. Wagner är föreningen af det
försonande elementeet mellan båda.
Redan i dag har Wagners konst vunnit
en universell betydelse, och ändå är
han den mest nationelle af alla tyska
konstnärer.
Wagners och Liszts betydelse och
innerliga geniensamhet med hvarandra
kan nogsamt bedömas efter denna
brefväxling. Denna gemensamhet i
åskådningssätt kan sammanfattas
sålunda: konstens uppgift är att genom
det intryck den åstadkommer stegra
människans etiska mottaglighet. I en
stegrad etisk mottaglighet ligger öfver
hufvud taget människosläktets
framåt-gående, och man kan därför också
påstå, att emottagligheten för den äkta
konsten är en ganska betecknande
gradmätare för kultur och moral.
Om man vill ställa konstens uppgift
så högt, skall det ej bli svårt att
till-bakaslå alla slags puritanska angrepp
mot densammas berättigande, hvilka,
såsom förhållandena nu gestalta sig,
visserligen kunna få sken af
berättigande. Pressen skulle ock kunna vara
SVENSK M USIKTIDNING.
en god medhjå’pare till vinnande af
dessa högre mål, om den uppträdde
med mer sakkännedom än som
oftast är fallet, men framför allt med
hjärta för hvad som göres oss behof.
"En god sak bryter sig själf ban", är
ett gammalt ordstäf, för hvilket
visserligen en god del sanning ligger till
grund, och det har icke minst
beträffande Wagner visat sig att saken banat
sig sjalf väg, fastän hindren och
svårigheterna varit större än någonsin. Den
personliga animositeten verkar
visserligen hämmande för sakens fortkomst,
men skadar den egentligen aldrig ; men
personligheten kan väl bli lidande
här-af, och därpå är ju det hufvudsakliga
syftemålet med alla lögnaktiga och
hätska utfall och angrepp i första
hand beräknadt. Den sakkunnige
motståndaren bör och kan man
respektera och i fall det gä1 Jer möta i ärlig
kamp, ondskan och hätskheten straffa
till slut sig själfva, men mot dumheten
kämpa som bekant "gudarne själfva
förgäfves".
Wagners och Liszts namn skola
ännu en lång tid gifva anledning till
strider och tvister, men man bör hoppas
att härigenom uppmärksamheten och
begäret allt mer må väckas, och att
genom närmare bekantskap med dem i
deras skrifter större klarhet i
bedömandet af deras idéer och sträfvanden
måtte vinnas hvartill deras intressanta
brefväxling icke minst genom sin
populära form mycket skall kunna
bidraga.
Musikaliska akademiens
trångboddhet.
Förslag till dess afhjälpande.
Det har länge varit en erkänd sak,
att Musikaliska akademien är i behof
af ökadt utrymme för lämpliga
lokaler till konservatorieelevernas
undervisning, att nu icke tala om högtidssalens
ringa utrymme för konserter och
olägenheter i andra afseenden. Man har tänkt
sig vinna en tillräcklig utvidgning af
byggnaden på n. v. utrikesministeriets
tomt, och utsikterna härtill tyckas ha
ljusnat, sedan ministeriet flyttats och
våningen för ministern icke behöfver
inrymmas i det gamla huset. Att dela
tomten, så att Musikal, akademien skulle
kunna komma öfver den del som
gränsar till dess byggnad och resten åt
Blasieholms torg bebyggas, låter sig
nog eJ göra. Dessutom är bara
tomten värd stora pengar och huset måste
rifvas i grund för att lämna rum för
en praktbyggnad vid denna centralplats
i vår hufvudstad.
Man måste väl sålunda rikta
tnnkar-ne och planerna åt motsatt håll,
österut åt Nybroviken. Men här möter ett
hinder, nämligen akademiens granngård,
19
det Kjellbergska huset. Emellertid, då
ägarinnan till detsamma, professorskan
Kjellberg, afled förra året, är huset
med tomt antagligen åtkomligt och det
vore skäl då med allra första söka få
inköpa huset för Musikal, akademiens
behof. Huset med dess obetydliga
tomt-areal kan icke betinga särdeles högt
pris, och tills vidare kanske hyrorna
betäcka räntan på köpeskillingen, Som
innehafvare af denna tomt är akademien
i stånd att utvidga sin byggnad åt detta
håll ända ned till Strandgatan i linie
med angränsande hus vid denna. Vi
känna ej om Musikal, akad. disponerar
den fria platsen framför sin byggnad
ned till gatan. I alla händelser kan
den icke bebyggas af någon annan och
därför åtkommas billigt nog.
Akademien hade då fri och egen grund att
disponera och en areal, som i öster och
väster sträcker sig från nämnda gata
till utrikesminister-tomten, nu skiljd
från akademiens byggnad med en smal
gård, som vål tillhör densamma såsom
en ljusgård, och i norr och söder från
Stallgatan till Kjellbergska husets granne
i norr. En ganska respektabel terräng
för akademien. Sedan har man två
förslag att beakta. Det ena Ur en
alldeles ny byggnad på platsen. Medel
till en sådan borde kunna anskaffas
genom ett lotteri, i likhet med Operans.
Dramatiska teaterns och idrottslotteriet.
Och för en institution sådan som
Musikaliska akaderainn med dess för hela
landet viktiga läroverk borde
ansökan om ett sådant lån icke kunna
afslås och säkert, vinna konungens,
Musikaliska akademiens f. d. preses,
bifall.
Det andra förslaget, som tycks kuDna
beaktas och komma i fråga —
naturligtvis också beroende af Kjellbergska
tomtens förvärfvande — är att med
tillbyggande af nuvarande huset
uppföra flyglar, sträckande sig ned till
gatan, ungefär i likhet med Fria
konsternas akademis byggnad*). Akademins hus
skulle sedan kunna påbyggas med 1
eller 2 våningar för lektionsrum etc.
Nuvarande högtidssalen kunde utvidgas
öster och norr ut till en stor, tidsenlig
konsertsal, på en af hufvudstadens mest
centralt belägna platser. En sådan sal
i det blifvande Nobelhuset nära
Djurgården är allt för uflägset belägen och
den under byggnad varande vid Norra
Bantoiget är endast provisorisk. På
nedra botten af akademi huset torde
kunna finnas rum för en till
kammarmusikkonserter lämplig och nog stor
sal, h varjämte en tillräcklig stor lokal
för det nu så trångt inhysta
hibliote-ket kunde erhållas, — allt under
förutsättning af Kjellbergska tomtens
inköp.
Såsom hvarken byggmästare eller ar-
*) För att kunna få behålla denna
akademins byggnad och tomt måste denna
tillbyggnad ske, ty donatorn däraf hade
förordnat, att tomt med byggnader i annat fall
skulle tillfalla hans släktingar, om
akademien flyttades till annan plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
