Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8—9. 15 Oktober 1912 - Orientalisk musik - Musiknotiser från hufvudstaden och landsorten - Kammar-musikföreningens program - Operapremiär - K. teaterns symfonikonserter - Operasångaren Emile Stiebel - Nytryckt komposition af Franz Berwald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nais», och de berömda dansöserna
dansade endast arabiskt. . .
Det ser ut som vore den stackars
orienten bortjagad från sitt hemland
och som hade den sökt skydd hos oss,
men! — hvilket virrvarr, hvilken
geografisk okunnighet, hvilka oerhörda
i misstag begås icke inom denna
euro-| peiska orient!
Musiken har i första rummet tagit
intryck af det främmande elementet.
Claude Debussy har öppnat dörren för
österlandet. Först har han insmugit
ett ryskt — följaktligen orientaliskt —
element i de gamla teknikerna. Och
redan vid utställningen 1889 blef han
i tillfälle att studera javanesernas
musik. Rustad med dessa nyheter
jagade han bort från orkestermusiken den
känslosamma och rörande melodien . .
Ar det revansch för korstågen? Den
moderna skolan är genomsyrad af
exotism.
Naturligtvis skulle en österlänning
oni han hörde en konsert i Debussys
anda inte känna igen några af sitt
hemlands toner, liksom inte heller
fransmännen känna igen deras. Men
man vänjer sig: denna musik börjar
till och med eröfra den stora,
verkliga publiken, tecken till att den snart
är omodern.
Men hvad är i verkligheten den
orientaliska musiken? Det kan sägas
i helt få ord, förklarar en kännare,
som noga studerat saken, m: me Lucie
Delarue-Mardrus. Först och främst är
den absolut obegriplig för europeer.
»Under mina resor i norra Afrika,
Egypten, Turkiet, Syrien, Palestina ,
säger hon, »har jag hela nätter
igenom lyssnat till muselmansk musik.
Den bästa musiken hör man i
Egypten, därnäst i Syrien. I Kairo
finnas orientens berömdaste sångare och
sångerskor. En arabisk sångare eller
sångerska sjunger ackompanjerad af
sin orkester eller helt enkelt af en
luta, som hon eller han själf spelar på.
Orkestern består af en eller två cittror,
en eller två flöjter, en cymbal, en
daraboukka (kruka öfverspänd med
skinn) och en eller två psaltare. De
moderna taga ibland med en violin.
Orkestern preludierar länge.
Musikanterna sitta uppkrupna som
skräddare på en bänk eller på golfvet på
kuddar. De svänga på sig medan de
spela, sluta upp en stund för att
dricka, knapra på något eller stämma
instrumenten, de utbyta några
skämtsamma ord och återgå sedan
nonchalant till spelet. I denna musik,
rytmisk i kontratempo, finnas plötsliga
pauser, som komma åhöraren att
häpna. Daraboukkan ackompanjerar doft,
som pulsslag. Denna musik kan
endast jämföras med en flock fåglars
fantastiska och entoniga sång, där
ungefär samma melodi upprepas
nästan unisont och alltid i moll.
Efter preludierandet börjar sångaren
eller sångerskan. Den arabiska rösten
äger ingen motsvarighet i europeiska
strupar. Den är för oss omöjlig att
imitera. Araberna sjunga alltid i
falsett och med näsljud. Inga tydliga,
bestämda toner. Det skulle vara
oss omöjligt att efterhärma en enda
fas i deras sång, som består af
porta-menton, drillar, suckar, snyftningar,
utrop och höga skrik som verka
hjärt-slitande. Och i denna konstfulla men
ändå så naturliga sång tyckes den
mänskliga instinktens rop förtona i
natten. Europeiska nerver fördraga i
allmänhet icke den arabiska tonkonsten.
I Orienten känner man icke vårt
brutala applåderande, som kommer som
örfilar ofvanpå musiken. När man vill
lyckönska eller uppmuntra sångarna,
låter man höra ett doft utrop som går
i ton med musiken. Och denna suck
från ett auditorium som helt ryckts
med är bland det mest effektfulla man
kan höra.
Med undantag för några dåliga
sångerskor i halft europeiserade kaféer
sjunger den arabiska kvinnan endast
i harem. Följaktligen äro de stora
sångerskorna i Kairo och annorstädes
fullkomligt okända af turisterna, i
likhet med så mycket annat verkligt
orientaliskt.»
Kortligen, den museimanska musiken
är alltjämt för flertalet europeer ett
fullkomligt stängdt rum. Den är det
österländska mysteriets sista
tillflyktsort och sista skatt, som, trots Rimskys
Schéhérazade och Antar och de
De-bussyska mycket aflägsna
släktingarna, ännu är orörd, därför att den för
det profanerande Europa är omöjlig
att uppfatta eller återge.
Arbeta för
SVENSK
MUSIKTIDNINGS
spridning.
Musiknotiser
från hufvudstaden och landsorten.
Kammar-musikföreningens
program under höstsäsongen är nu
detal-jeradt uppgjordt. Den första
konserten ägde, som på annat ställe i
dagens nummer omtalas, rum den 10.
oktober, hvarvid Kjellströmska
kvartetten och herr Carl Lejdström
medverkade. Älven vid den andra
konserten den 22. oktober medverkar den
Kjellströmska kvartetten, utförande
Beethovens stora Ess-dur-kvartett op.
t27. Därjämte biträder pianisten
Alfred Roth, hvilken dels utför en sonat
af en gammal engelsk tonsättare vid
namn Arne, dels tillsammans med hr
Kjellström exekverar Peterson-Bergei s
andra sonat för violin och piano. Vid
den tredje konserten den 5. november
rycker violinisten Julius Ruthström in
såsom medverkande. Denne låter
höra sig dels i en solosonat af Reger,
dels i en sonat af en ung tysk
kompositör Karl Kämpz. Programmet upp
tager dessutom en stor femsatsig
serenad af Sinding, hvilken spelas af hr
Ruthström, violinisten Sigrid Lindberg
och pianisten Aurora Molander. Vid
den fjärde konserten får man göra
närmare bekantskap med operans nye
andre konsertmästare hr Turicchia,
hti ken kommer alt bilda en egen
ensemble. Den sista höstkonserten, som
anordnas den 3. decemhcr, kommer
alt bjuda på medverkan af professor
César Thomson. För vårsäsongen är
redan aftal träffadt med Capet-k
vårtet-ten, hvilken engagerats för konserten
den 10. mars. Kvartetten skall utföra
Beethovens F-dur-kvartett op. 135, en
kvartett af fransmannen Ravel samt en
Mozartkvartett i D-dur. Under våren
skall vidare Kjellströmska kvartetten
medverka vid tre konserter.
Operapremiär. K. teatern
förbereder f. n. framförandet af en
treakts-opera »öfverste Chabert» af Hermann
von Waltershausen till text efter
Balzacs roman »Comtesse de deux
ma-ris». Verket, som hade sin premiär
å operan i Frankfurt a M. i januari
i år och där rönte en storartad
framgång, har sedermera gifvits eller
antagits å en stor del af Europas
operascener. Det har sålunda nyligen
med framgång uppförts i Posen och
kommer i slutet af månaden att äfven
gifvas i Mtinchen.
K. teaterns symfonikonserter börja
i slutet af denna månad och gifvas
desamma under anförande af
hofka-pellmästare Järnefelt. De fem
konserterna äro ägnade åt Beethoven,
hvil-kens samtliga nio symfonier komma till
uppförande: A första konserten första
och andra symfonierna, å andra
konserten tredje och fjärde, å tredje
konserten femte och sjätte, å fjärde
konserten sjunde och åttonde samt å
femte konserten nionde symfonien.
Första konserten äger rum fredagen den
25. oktober.
Operasångaren Emile Stiebel kunde
den 27. september fira sitt
tioårsjubileum som operasångare. Nämnda dag
år 1902 debuterade han nämligen som
Leporello i »Don Juan».
Nytryckt komposition af Franz
Berwald. På initiativ af och med
bidrag från Franz-Berwald-stiftelsen har
i dagarna på Abr. Hirschs förlag i
Stockholm utkommit i partitur och
stämmor uvertyren till Berwalds stora
opera »Estrella de Soria», eller som
den på titelbladet benämnes
»Tragi-sche Ouverture».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
