Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12—14. 20 December 1912 - Musiknotiser från utlandet - Valborg Svärdström - Svenskarna i London - Signe Rappe i Leipzig - Operasångerskan Walleni-Strandberg - En Beethovenafton - En kvinnlig operakapellmästare - Tschaikowsky om Wagner och Beethoven - Beethovens goda fé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING 87
Sjögren, Lindblad, Hallström, Alfvén. Med sina svenska sånger tog hon
också publiken med storm, och sedan hon äfvenledes sjungit några sånger på ungerska, steg entusiasmen öfver alla gränser. Man trängdes omkring
sångerskan för att betyga henne sin
hänförelse. För närvarande ger hon gästroller på Volksoper i Budapest. Hennes gästspel tog den 29. nov. sin början med »Mignon». Hon kunde därvid konstatera sin alltjämt stigande
popularitet hos Budapestpubliken. Hennes vinnande, sympatiska individualitet och behagfulla väsen förskaffade henne den ena applådstormen efter den andra, och gång på gång ropades hon in. Samtliga tidningar i Budapest
innehålla mycket fördelaktiga recensioner. Svenskarna i London. Den 2.
dennes gaf fröken Maja Kjöhler, den
värderade svenska sångerskan, assisterad af direktör Alfr. Roth, en konsert i svenska salen. Landsmännen hade kommit talrikt tillstädes och
applåderade lifligt hvarje nummer och
framtvingade extranummer, ty fröken Kjöhler var vid utmärkt disposition och
utfyllde det rikhaltiga programmet med den konstnärlighet och samtidigt den känslovärme som djupt griper
publiken. Hon sjöng bl. a. Stenhammars ’Stjärnöga» och »I skogen», Sjögrens »Liten Prins» och »Det förste Möde», Nordquists »Dalbolåt» samt tondikter af Mozart, Schubert, Brahms, Vaughan Williams och andra. Dir. Roth spela- de Copins »Berceuse» och
Schubert-Tausigs »Marche militaire». Den 6. dennes på kvällen hade grefve A. R. Wachtmeiser anordnat recitation af egna kompositioner, som föredrogos af bl. a. den framstående norska sångerskan Munthe Kaas.
Kompositören själf ackompanjerade. Signe Rappe i Leipzig. Vid en af Bachföreningen gifven konsert i
Tho-maskyrkan i Leipzig sjöng
hofsånger-skan fröken Signe Rappe i slutet af förra månaden med stor framgång Bachs oratorium Judas Mackabeus. Konsertens ledare professor Straube blef så intagen af fröken Rappes konst, alt han genast engagerade henne för en ny konsert, som inom kort skall äga rum och omfatta Matteuspassionen af Bach. Kritiken är full af loford för den unga svenska konstnärinnan. Man prisar hennes »trogna
framställning, undei’bart sköna frasering och utomordentliga andhämtning, som
sär-skildt gjorde sig gällande i den stora koloraturarian». Äfven det
»uttrycks-och själfulla föredraget» väckte liflig anklang. »Den höga sopranen klingar underbart skön och ljus», säger bl. a. en Leipzigtidning. Operasångerskan
Walleni-Strand-berg och hr Nils Strandberg föredrogo den 1. dennes vid en five o’clock-tea i Hannover inför prinsarna och
prinsessan af Sachsen-Meiningen och
hertigen af Lippe-Detmold bland annat ett urval svenska sånger, som väckte de furstliga personernas stora intresse. Det svenska konstnärsparet har under sin fyraåriga verksamhet i Aacnen och llanover bemödat sig att på
konserter och samkväm i tyska familjer göra ptopagande för svensk musik. Fru W.-S. har fått ett smickrande
anbud att deltaga i en stor turné genom England med Strauss’ opera
»Rosenkavaljer», men måste afstå därifrån, då hofoperan i Hannover icke kan
undvara henne på längre lid. En Beethovenafton var den 1. dec. anordnad af Svenska
föreläsningsföre-ningen i Paris, hvarvid fru Ina Lange höll ett synnerligen intressant föredrag om Beethoven i hans första period. Fru Lange illustrerade sitt föredrag med en del af mästarens tidigare
kompositioner, bl. a. den första
pianosonaten, som spelades con amore. En kvinnlig operakapellmästare. Stadsteatern i Lemberg har engagerat en vvienska, fröken Kitschmann, som kapellmästare. Det torde vara första gången som man finner en kvinna på denna post. Tschaikowsky om Wagner och Beethoven. I senaste häftet af den franska tidskriften »Mercure de
Fran-ce» offentliggör den bekante
musik-och konstkritikern Henry
Gauthier-Vil-lars en anmälan af Tschaikowskys bref, som nyligen utgifvits af dennes broder Modest. Tschaikowsky anses ju som en af de mest betydande mo-
»Hvad skulle det tjäna till?» »Känner jag er?» »Nej.» »Då visar ni mig åtminstone ert
ansikte. Jag inbillar mig att ni måste vara skön.» »Mitt ansikte?» skämtade damen. »Jag är en fé, låt er nöja därmed.
Feerna se alla ut på samma sätt.» »Men jag har ännu aldrig sett någon sådan», svarade Beethoven, »en sådan lycka unnar mig ej mitt sorgsna öde. > Den främmande slog långsamt
tillbaka slöjan, och Beethoven blickade hänryckt in i ett beundransvärdt
älskligt barnaansikte, som var omgifvet af små guldgula lockar.. »Ja, ni är sannerligen en fé», sade Beethoven. »Så är det», utropade hon, »begagna er därför raskt af tillfället, maestro, och önska er något af mig. Jag är mäktigare än ni tror.» »Nå, om ni är så mäktig, hulda fé», sade Beethoven, »så skaffa mig ännu denna dag ett pass till Wien.» »Ni vill lämna Grätz? Och af hvad anledning, om jag törs fråga?» Beethoven skildrade sina äfventyr från föregående dag och oaktadt sin modlöshet med så ofrivillig humor, att den främmande flere gånger brast i skratt. »Ni gjorde öfver hufvud taget orätt i att antaga anställningen hos
Lich-nowski», sade hon slutligen; »har ni någonsin hört, att två furstar kunna stå så nära hvarandra, utan att det slutligen utbryter krig dem emellan?» »Ni fördömer mig alltså inte?» »Nej, och redan i dag skall ni få ert pass.» Men hur skall jag kunna bevisa er min tacksamhet, välvilliga fé?» »Genom att ge mig ert hedersord på att ej utforska mig.» »Nej, det gör jag inte.» »Då får ni ej ert pass.» Beethoven gaf suckande efter. »Men min fés hand får jag väl kyssa?» »Ja det får ni.» Beethoven slog tillbaka mantelns ärm och tryckte sina läppar på det ställe, där den sköna rosiga armen
framskimrade mellan handsken och manschetten. »Lef väl», sade främlingen och lät slöjan falla. Medan Beethoven med armarna
korsade öfver bröstet likt en turk djupt böjde sig för henne, lämnade hon skyndsamt rummet, och få sekunder därefter ljödo bjällrorna, och den
obekanta sköna flög därifrån i släden. Beethoven höll ord. Han inhämtade hvarken några upplysningar hos
värdfolket eller nämnde ens med ett ord sitt äfventyr för doktor Weiser. Under det de båda vännerna åter äto sin mjölk med semlor hos
Hermann, kom plötsligt poliskommissarien Richter i egen person och hade med sig ett pass till Beethoven. »Men säg mig, min bäste vän»,
utropade doktor Weiser, »hvad betyder det? Hvem ha vi att tacka därför?» Richter lade fingrarna på munnen. »Alltså en ämbetshemlighet?» »Måhända än mer.» »Bah, väl inte en statshemlighet heller?» Richter ryckte på axlarna med ett fint leende. Beethoven reste samma dag till Wien. Innan han steg in i diligensen, bad han doktor Weiser om bläck, penna och papper. »Hvad vill ni därmed?» »Jag måste väl säga fursten min
mening», svarade han och skref: »Furste, hvad ni är, är ni genom en tillfällighet och börd; hvad jag är, är jag genom mig själf; furstar har det funnits och kommer att
finnas i tusental, Beethoven finns blott en.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
