Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Småland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Småland
1087
Foto H. Nelson.
Småland. Utsikt från Isaberg. Den typiska, något böljande, skogiga platåytan (urbergspeneplanet).
liggjort en betydande översvämning av
moränmarkerna, varhelst moränbildningar
eller fast berg hindrat åarna skära ned
sina fåror och därmed skapat en
fördämning. Några av sjöarna ha emellertid även
smala djuprännor med större djup. Bli nu
ej blott dessa utan även omgivande planare
mark täckta av vatten, få sjöarna det
utseende som Helgasjön och Åsnen, d. v. s.
utmärkas av breda sjöytor, långa vikar och
en rikedom av öar.
Norr om Helgasjön och Madkrokensjön blir
terrängen mer markerad. Särskilt nordöstra
Småland, d. v. s. gränsområdena till
Östergötland, Emåns och dess biåars flodområde
samt kustlandet norr om
Figeholmstrak-ten, visar en mer utpräglad relief. Djupa,
ofta smala dalgångar i ostvästlig, sydlig
och sydostlig riktning uppdela landet i
platåbygder. Mellan Vetlanda och Målilla
genomrinner Emån en 10—20 km bred sänka
mellan dalbranter på upp till 100 m.
Vätterns djupa gravbäcken skjuter in från
norr, och vid Vättern höja sig de absolut
högsta branter, som Småland erbjuder. Till
Skillingarydtrakten i söder kan Vätterns
västra, i höjd avtonande förkastningsbrant
följas. Gränsområdena till Västergötland
äro magra och oländiga med stora
mossmarker. De högsta partierna av
sydsvenska höglandet ha. dock ej en utmejslad
relief. Ett berg som Taberg (343 m), vilket
reser sig 120 m över omgivningen, är ett un-
dantag. Tomtabacken (377 m), högst av
dem alla, välver sin runda hjässa obetydligt
högre än nästan lika mäktiga
syskonhöjder, som tillsammans bilda sydsvenska
höglandets högsta buckla i ett område v. och
sydväst om Nässjö. Smålands kuststräcka
vid Kalmarsund är i söder upp till
Kalmartrakten ganska jämn. Därifrån norrut bli
vikarna något större och öarna flera. En
liten skärgård börjar uppträda, men större
omfattning får denna först norr om
Misterhult. Detta område — Tjusts kustland —
har långa, djupa vikar, av vilka
Gamlebyviken är störst och Valdemarsviken bildar
gränsen mot Östergötland. De mest
utpräglade av dessa vikar äro anlagda efter
sprickdalar, som fortsätta på land och ofta
utmärkas av långsmala, djupa sjöar. Dessa
rätlinjiga, smala dalgångar, som gå i olika
riktningar — de mest betydande i NV—SO
— sönderstycka berggrunden i stora block.
I landskapets västra hälft är berggrunden
en ensartad, skiffrig järngnejs; i dess östra
del är den mer omväxlande och består
övervägande av eruptiva graniter, men också
hårda porfyrer och leptiter intaga stort
rum och skapa i regel en mager jordmån.
Här och var inom landskapet finnas mindre
partier "grönstenar" (hyperit, diorit,
gabb-ro m. m.). I Nässjötrakten består
berggrunden på ett mindre område av
Almes-åkraformationens bergarter. De utgöras av
kvartsiter, konglomerater och skiffrar samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
