Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Småland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1088
Småland
Foto Falk, Eksiå.
Småland. Skurugatas djupa klyfta.
diabaser. De äro yngre än urberget men
äldre än kambrium. Genom förkastningar
lia de sänkts in i urberget och därigenom
bevarats. Den flacka Kalmarsundsslätten
t. o. m. Mönsteråstrakten i norr vilar på
ett ända till milsbrett täcke av kambrisk
sandsten. Här och var vid södra Vätterns
strand och på Visingsö finnas sandstenar
och skiffrar, tillhörande
Visingsö-formatio-nen.
En del av dessa bergarter ha givit upphov
till stenindustri. Detta gäller särskilt
graniterna på kusten mellan Mönsterås och
Gamleby (Virbo-, Vånevik-,
Uthammar-och Västerviksgraniter). Av grönstenarna
tages flerstädes "svart granit", särskilt
väster om stora stambanan (Möckelsnäs,
Målaskog, Rydaholm och flerstädes).
Däremot äro malmförekomsterna relativt små,
med ett viktigt undantag — den stora
hy-peritmassa, som Taberg utgör. Malmen är
en omvandlingsprodukt av den omgivande
hyperiten, en blandning av magnetisk
järnmalm och olivin, den håller blott 21—32
°/o och har en hög halt av titansyra (4-—
6 %), som gör den mycket svårsmält. Det
är en väldig malmklump, en av vårt lands
allra största, på omkring 900 m längd och
400 m bredd och med ett djup av minst
100 m. Den beräknas till detta djup
innehålla 50 millioner ton anrikningsmalm, men
denna är lågprocentisk och svåranrikad,
varför dessa väldiga malmkvantiteter torde
ligga outnyttjade för åtskilliga år framåt.
Emellertid har Tabergsmalmen spelat en
stor roll i norra Smålands näringsliv. Den
bröts mycket tidigt och gav på 1600-talets
början upphov till Tabergs bergslag och
talrika masugnar. Malmbrytningen var
ganska betydande till slutet av 1870-talet,
men upphörde helt och hållet 1895. Delvis
på Tabergsmalmen uppväxte norra
Smålands järnindustri, som ännu har berömliga
namn i Norrahammar och Huskvarna.
Den grusiga och steniga moränen är
Smålands mest utbredda jordart. Det är
skogens mark, men har också i stor
utsträckning bildat åkerjorden, som då omges av
de väldiga stengärdesgårdar, till vilka de
bortplockade stenarna i åkern givit
materialet. Särskilt den lättvittrade graniten i
östra Småland ger en god jordmån. I norra
Småland förekommer här och var
moränlera, antingen på Visingsöseriens jordmån
eller förd av isen söderut från
Östgötaslättens kalkstenrika berggrund.
Dalgångarna, särskilt i väster, äro till stor
del fyllda av sand- och grusavlagringar,
som avsattes framför den avsmältande
landisen. Lagastigen och Nissastigen,
medeltidens stora stråkvägar från Danmark in i
Sverige, fingo sin betydelse just genom att
de kunde gå fram över dessa vida,
tallkläd-da moar, som följa åarna. Rullstensåsar
uppträda talrikt och särskilt i kustområdet
i öster äro de viktiga för bebyggelse och
väganläggning.
Leravlagringar äro relativt sparsamma. De
ha avsatts i kustområdet i öster under
Baltiska issjöns och det senglaciala ishavets
tid samt under de följande skedena av
Östersjöns utveckling (Ancylus- och
Littorina-tiderna). I söder vid Blekingegränsen
ligger Baltiska issjögränsen på 60 m höjd, i
Tranåstrakten på 160 m över nuvarande
havsytan, och till ett tiotal m under dessa
nivåer kunna avsevärda leravlagringar
avsättas, men de äro mindre än man väntar
och motsvara ej på långt när
Hallandsslättens mäktiga avlagringar. Därför är ej
heller Kalmarsundsslätten lika utpräglad och
lika välodlad som den förra. Större är
sandens utbredning. Norr om Mönsterås
finnes överhuvud ingen kustslätt; de odlade
områdena ligga i dalarna, mellan vilka
berget når kusten.
Andra odlingsbygder finnas kring de stora
sydsmåländska sjöarna, i vilkas bäcken
issjöar bildades vid isens avsmältning. Där
avsattes issjö-sand och issjö-lera. Enär
området efter isens avsmältning höjts mera i
norr än i söder, ha sjöarna utstjälpts åt
söder. En följd härav är att ler- och
sandmarker torrlagts särskilt kring sjöarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
