Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text - Ulrika Eleonora d. y. Pl. 40, 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Baden Durlag; äldste Prinsen af Hålsten, Prins Friderich; Biskopens uthaf Eutins
Gemål och älsta Prinsesan utaf Hållsten, Pinses......Samma dagen hände dhen
olykan dhet elldhen kåm lös uppå Södermalmen och uppå Hornsgatan mitt emot
Sangte Maria Kiörkan, men blefw igenom Guds bistån slegther.“
Den unga prinsessan såg sig redan vid g års ålder fader- och moderlös.
Hennes uppfostran öfvertogs under farmoderns uppsikt af hofrådet, sedermera
riksrådet grefve Barck, hvars undervisning och lefnadsvishet måhända återspeglas
i drottningens kända intresse för litteratur samt i redligheten och det djupa allvaret
i hennes lynne. Den 30 november 1718, stod hon ej oförberedd för det höga
kall, som genom broderns död och ständernas beslut den 21 februari 1719 lämnades
henne, ty redan under åren 1713—1714 hade hon på rådets begäran förestått
regeringen.
Sedan 24 mars 1715 genom hymens band förenad med arfprinsen Fredrik af
Hessen-Cassel, blef hennes första omsorg efter tronbestigningen att söka åstadkomma
dennes val till konung. Genom afsägelse af sina rättigheter och sedan ständerna
utvalt Fredrik till hennes efterträdare, lämnade hon åt honom regeringsbestyren
och den 24 mars 1720 hälsades han af ständerna såsom konung.
Efter denna tid egnade drottningen ingen uppmärksamhet åt politiken utom vid
de tillfällen, då hon, med anledning af konungens resa till Cassel 1731 och
sjukdom 1738, förestod regeringen. Oaktadt de berättigade anmärkningar, som hon
kunde göra mot sin gemål, egnade Ulrika Eleonora honom en kärlek och en
beundran, som upphörde först med hennes död den 24 november 1741.
Då det uppgifvits att Ulrika Eleonora dog på “Stockholms slott“ (Hofbergs
biog. lex.) må i detta sammanhang påpekas, att uppgiften är riktig endast för så
vidt med Stockhohns slott menas den byggnad, som då beboddes af Deras
Majestäter, nemligen det forna Wrangelska huset, kalladt “Kungshuset“.
De första porträtten af Ulrika Eleonora äro helt visst verk af Ehrenstrahl;
men tidigt på 1700-talet finner man en hel serie bilder af den unga furstinnan utförda
af D. v. Krafft, som dock äfven strax efter sin hemkomst till fosterlandet 1696
kan hafva utfört ett eller annat porträtt af Ulrika Eleonora. Under den första tiden
2
och till Ehrenstrahls död 1698 fick han dock sannolikt nöja sig med att kopiera
de Ehrenstrahlska porträtten. Det tidigaste kända Krafftska porträttet af Ulrika
Eleonora hänföres af d:r Hahr till omkring 1700 och har från Mälsåker kommit
till Nationalmuseum, som dessutom eger flere blyertsutkast till porträtt af denna
drottning i olika situationer: sittande vid ett tebord, brytande en blomma, bärande
en knähund etc. Hahr nämner äfven ett på Drottningholm befintligt möjligen af
Krafft måladt porträtt af Ulrika Eleonora; af detta finnes en större, något förändrad
replik på Kalmar slott. Ännu fyra bilder af samme konstnär nämnas i d:r Hahrs
förut citerade arbete och tre af dem hänföras af honom till 1702; de finnas på
Ströms-holm. Det fjärde, som torde vara utfördt några år senare, tillhör Riddarhuset och
är en mycket sympatisk bild. D:r Hahr lämnar, på tal om dessa fyra bilder af
drottningen, och med ledning af dem, följande beskrifning af den unge furstinnans
utseende: “Prinsessans ansikte är en fin oval med regelbundna, otadliga drag, bågiga
ögonbryn och en smal aristokratisk näsa. Det mörkbruna håret är uppsatt enligt
tidens mode, som erinrar om våra dagars, och kokett ringla sig å ömse sidor om
pannan tvenne små mörka lockar..........Sannerligen vi trodde att Ulrika Eleonora
i sina yngre år hade ett så förnämt, nästan tadellöst utseende, vana som vi äro,
att föreställa oss henne som en medelålders dam med grofva, manliga drag,
lång haka och en ful, klumpig hals (Se porträtt, målade af Meijtens d. y. och
Schröder)“.
Endast i Hahrs förteckning öfver kända taflor af Krafft omnämnas 12 stycken
porträtt af Ulrika Eleonora, däribland, utom de ofvan omnämnda, ett i Skepptuna
kyrka, ett på Tidö, ett i Upsala Universitets samlingar, två på Gripsholm m. fl.
På sistnämnda slott finnas icke mindre än 16 olika bilder af denna furstinna. De
konstnärer, som utfört de flesta af dessa bilder, utom Ehrenstrahl, Krafft och
Schröder, äro D. Koch, J. Starbus och Meijtens, ja äfven finnes där ett af Ulrika
Fredr. Pasch, efter äldre förebild utfördt, porträtt af Drottningen. Efter Kraffts
död blef Schröder hof konterfej are och utförde ett flertal bilder såväl af drottningen
som af konung Fredrik. Det är en af dessa Schröderska bilder, som efter gravyr
af Bergqvist återgifves å Pl. 41.
Gravyrer öfver Ulrika Eleonora äro endast få. Utom det nyssnämnda finnes
ett af E. Geringius, se Pl. 40, i 2 varianter, ett med latinsk och ett med svensk
underskrift; på det förstnämnda med gravörens signatur till vänster, på det senare
till höger. Öfriga kopparsticksbilder, de flesta helt obetydliga, äro verk af Brühl,
Wolfgang Phil. Kilian, Montalégre, J. C. Leopold m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
