Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text - Fredrika Dorotea Wilhelmina. Pl. 58 - Mandelberg, Johan Edvard. Pl. 212 - Manderström, Christoffer. Pl. 214 - Mardefelt, Arvid Axel. Pl. 136 - Martin, Elias. Pl. 227 - Meijerfelt, Johan August. Pl. 165 - Mennander, Carl Fredrik. Pl. 210 - Messenius, Johannes. Pl. 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANDELBERG, JOHAN EDVARD. Pl. 212.
Historie- och bataljmålaren Mandelberg var född 1731 i Stockholm, där fadern
var målare. Sin egentliga utbildning fick Mandelberg i Köpenhamn från 1752
under Pilos ledning. Äfven i Paris under Roslin samt i Rom under Mengs utvecklade
han sina rika anlag; han utnämndes vid återkomsten till Köpenhamn till dansk
hofmålare samt blef 1764 professor vid därvarande konstakademi och var
sedermera bosatt i Köpenhamn, där han afled 1786. Det har uppgifvits, att han är
upphofsman till en liten tafla öfver Tessinska huset i Stockholm, bekant från olika
utställningar. Denna uppgift kan på det bestämdaste vederläggas. C. G. Tessin i
sina egna inventarier uppger denna tafla och en pendant vara utförda af
“hofinten-denten Pasch“.
J. F. Clemens har graverat den å pl. 212 meddelade bilden af Mandelberg efter
P. Als’ original. Äfven af J. F. Hörlings hand har man en, ehuru föga tilltalande
gravyr öfver Mandelberg.
MANDERSTRÖM, CHRISTOFFER. Pl. 214.
Hofman och vitterlekare var den år 1727 den 2 december födde Christoffer
Mander-ström en, om ock mycket underlägsen, föregångare till Johan Gabriel Oxenstierna.
Han hade åtnjutit en vårdad uppfostran som gjorde honom synnerligen lämpad
för den bana, som blef hans, nämligen hofmannens; först handsekreterare hos
kronprinsen Adolf Fredrik blef han snart kammarherre hos Lovisa Ulrika och hos
kronprins Gustaf (III). Slutligen öfverkammarherre, ståthållare på Ulriksdal och hofmarskalk
hos drottning Sofia Magdalena afled han i Stockholm den 1 september 1788. Hans
litterära produktion är af olika värde; bäst torde vara en del öfversättningar af
operatexter.
J. F. Martin har, sannolikt efter hans död 1788, utfört den å pl. 214 af bildade
gravyren.
MARDEFELT, ARVID AXEL. Pl. 136.
Den från det olyckliga kriget i Brandenburg på 1670-talet kände fältmarskalken
Conrad Mardefelt hade sonen Arvid, som föddes på 1660-talet och redan från sin
första ungdom ägnade sig åt militära värf. Han ingick i armén 1677 och
utnämndes efter 20 års krigstjänst till öfverste för Södermanlands regemente och
deltog sedermera i fälttågen i Polen samt avancerade 1703 till generalmajor samt
1706 till general vid infanteriet. Endast tvenne år därefter afled han 1708 i sitt
kvarter i Jankin i Stor-Polen, där han af fienden hölls fången.
Af honom finnes trenne graverade porträtt, alla anonyma samt nära
öfverens-stämmande med hvarandra, dock olika med afseende på underskriften. Det å pl.
136 meddelade är, hvad utförandet angår, det bästa.
MARTIN, ELIAS. Pl. 227.
Den äldre af de såsom konstnärer i Stockholm verksamme bröderna Martin,
Elias, var född 1739. Fadern var snickaren Olof Martin, modern var halfsyster till
snickaren Georg Haupt. Genom fältmarskalken Augustin Ehrensvärds bemedling
fick han tillfälle att utveckla sina stora konstnärliga anlag. Det var dock först från
midten af 1760-talet som Martin i Frankrike och Italien, men hufvudsakligen i England,
\
där han stannade i sammanlagdt femton år, ytterligare studerade historiemålning
och landskapsmålning. Han intager bland våra tidigare landskapsmålare ett mycket
framstående rum. Han återvände till Sverige 1791 och afled nära 80 år gammal
1818 den 25 januari.
Tvenne anonyma rätt obetydliga graverade porträtt af honom förekomma samt
dessutom det å pl. 227 afbildade sticket, som utförts af F. E. Martin efter en medaljong
af Sergel.
MEIJERFELT, JOHAN AUGUST. Pl. 165.
Bland de karolinska hjältarne är Johan August Meijerfelt en af de mest
framstående. Han var född i Livland 1664 och var son till öfverstelöjtnanten Anders
Meyer, som adlats med namnet Meijerfelt. Han hade först tjänat som frivillig i
holländska armén. Från 1699 i svensk tjänst var han vid öfvergången af Düna 1701
öfverstelöjtnant. Redan 1704 generalmajor, blef han general 1711 och 1713 kungl.
råd samt generalguvernör öfver Pomern, hvilket land han styrde nästan utan afbrott
till 1748. Han afled på Söfdeborg den 9 november 1749.
Öfver honom finnas flere graverade bilder, däribland ett anonymt svartkonstblad.
Det å pl. 165 afbildade sticket är utfördt af den bekante Fritzsch i Hamburg och
tillhör en serie af 5 bilder af svenske riksråd, hvilka bilder tillhöra Chr.
Nettel-bladts: Schwedische Bibliothec. Af detta stick finnes en efterbildning, men utan
vapen samt med olika inskription. Ännu en tydlig efterbildning af denna bild med
rådshatt är signerad: Dan. Tilas ... I. L. Ekestubbe.
MENNANDER, CARL FREDRIK. Pl. 2x1.
Son till kyrkoherden Anders Mennander föddes Carl Fredrik i Stockholm den
19 juli 1712. Han studerade först i Åbo och sedan i Upsala, men blef magister vid
förstnämnda universitet 1735. Sedan han några år verkat som universitetslärare
samt kyrkoherde, kallades han 1757 till biskop i Åbo; 1775 utnämndes han till
ärkebiskop, hvilket ämbete han förvaltade till sin död den 22 maj 1786. Icke blott som
religionslärare utan äfven såsom historiker och naturforskare har Mennander lämnat
ett högt aktadt namn.
Det å pl. 211 meddelade sticket är efter P. Kraffts målning utfördt af F. Akrel
och tillhör dennes vackrare blad; det förekommer äfven utan inskription. Samma
bild finnes i litet format samt omvänd, dock med den ändringen att å rocken tillagts
det af Gustaf III 1778 utdelade faddermärket. Ett troligen unikt aftryck af ännu
ett graveradt porträtt af Mennander, knästycke i full ornat, utan mitra, finnes i
Kungl. Bibliotekets samlingar.
MESSENIUS, JOHANNES. Pl. 65.
Mjölnaresonen, den snillrike Johannes Messenius, föddes 1579 i juli månad i byn
Freberga, Kölfvestens socken i Östergötland. Redan vid tio års ålder kom han i
Vadstena skola, men genom mäktiga gynnares bemedling blef han efter få år satt i
tillfälle att i utlandet fullfölja sina studier. Sedan han besökt Braunsberg, Krakau
och Rom, erhöll han 1606 den filosofiska doktorsgraden i Ingolstadt. Återkommen
till fosterlandet 1608 blef han professor i Upsala, där han stannade i knappa fem
år. Utnämnd till “Custos archivi“ och snart därefter till assessor i Svea hofrätt,
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
