Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text - Fredrika Dorotea Wilhelmina. Pl. 58 - Oxenstierna, Johan Axelsson. Pl. 85, 86 - Oxenstierna, Johan Gabriel. Pl. 228 - Pasch, Johan. Pl. 191 - Paulinus (Gothus), Laurentius. Pl. 69 - Peringskiöld, Johan. Pl. 145 - Piper, Carl. Pl. 142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lämpad för rikskanslärens maktpåliggande kall, hvilket bättre stämde öfverens med
den yngre broderns, Erik Oxenstiernas, karaktär. Johan Oxenstierna var född den
24 juni 1611; redan tidigt fick han sig anförtrodda flere viktiga diplomatiska uppdrag
och var ännu ej 30 år, när han blef riksråd. År 1641 utsedd till svenskt sändebud
vid Westfaliska freden, vistades han nästan utan afbrott i 10 år i utlandet. Snart
efter hemkomsten blef han riksmarskalk samt slutligen president i Wismarska
tribunalet. Han afled i Wismar den 5 december 1657 och var den siste af de många
framstående medlemmarna af ätten Oxenstierna, som inom helt kort tid rycktes bort,
Axel O. (1654), Gabriel Bengtsson O. (1656), Erik O. (1656), Johan O. (1657).
Porträtt af Johan Oxenstierna äro sällsynta, åtminstone målade sådana. Ett finnes
i den bekanta salen i Münster, där bilder af alla den Westfaliska fredens män finnas
samlade alltsedan midten af 1600-talet. På Tidö finnes intet porträtt af honom, men
däremot två vid Gripsholm.
De graverade porträtten äro däremot flere, dock nästan alla anslutande sig till
ett af A. v. Hulle, som graverats af P. de Jode (pl. 85); af denna bild finnas flere
varianter med smärre olikheter; en har särskild underskrift på holländska. Bland
dem som användt samma typ i mindre format märkas: P. Anberg, H. Allaerdt,
Wolfgang Kilian, C. v. Dalen m. fl. Den å pl. 86 afbildade gravyren härrör möjligen
från Lucas Kilian eller Math. Merian d. y. och skiljer sig i väsentlig grad från alla
öfriga bilder af Johan Oxenstierna.
OXENSTIERNA, JOHAN GABRIEL. Pl. 228.
Den lysande statsmannen, hofmannen och skalden grefve Johan Gabriel
Oxenstierna föddes den 4 juli 1750 på föräldrarnes egendom Ekenäs. Han valde först
den diplomatiska banan, men efter några års tjänstgöring vid beskickningen i Wien
återvände han till fosterlandet, där han jämte anställning i presidentkontoret såsom
kammarherre blef fäst vid hofvet (1774). Nu följde snart mera viktiga utnämningar.
Riksråd, öfverstemarskalk, t. f. kanslipresident, riksmarskalk (1792). Huru betydande
dessa befordringar än torde synas, är det dock ej därifrån Oxenstiernas namn lånar
sin glans. Det är såsom en af våra yppersta skalder Johan Gabriel Oxenstierna
vunnit sin ryktbarhet. Systerson till G. F. Gyllenborg och intimt lierad med den
tjugu år äldre C. F. Creutz riktades Oxenstiernas håg tidigt åt skaldekonsten. Tegnér,
som jämför honom med de nyssnämnde, säger, att han var mera lysande än Creutz
och oändligt rikare och böjligare än Gyllenborg.
Han afled i Stockholm den 29 juli 1818.
Flere porträtt af honom äro kända, men endast ett fåtal finnas graverade. Det
å pl. 228 afbildade är utfördt af A. U. Berndes efter original af C. F. Breda (det
förekommer såväl med som utan underskrift). I den bekanta serien graverade porträtt
af Gustaf IV Adolfs faddrar förekommer äfven Oxenstiernas bild.
PASCH, JOHAN. Pl. 191.
Den förste här i Sverige bosatte konstnären med namnet Johan Pasch, var född
1706 den 12 mars i Stockholm, där fadern hade målareverkstad. Elev hos Krafft
och under vistelse i utlandet i början af 1730-talet ifrigt sysslande med ornamentik
och ornamentsmålninof utbildade han sig till en af våra mest framstående dekoratörer.
Vid sin hemkomst till fosterlandet erhöll han i uppdrag att afsluta Stockholms slotts
dekorering. Bland hans större arbeten märkes plafonden i slottskapellet i Stockholm;
slutligen hofintendent afled han i sin födelsestad 1769 den 16 januari.
Hans här å pl. 191 meddelade porträtt är afbildadt efter en gravyr af Gillberg,
som till förebild haft en målning af Lorentz Pasch.
PAULINUS (GOTHUS), LAURENTIUS. Pl. 69.
Sveriges åttonde luterske ärkebiskop Laurentius Paulinus, kallad Gothus, föddes
1565 den 10 november i Söderköping och var brorson till ärkebiskop Laurentius
Petri, också han kallad Gothus. Fadern, Pål Pedersson, var borgmästare i ofvannämnda
stad, där äfven sonen fick sin första undervisning. Efter studier i utlandet utsågs
han redan 1593 till professor i Uppsala. Utnämnd till biskop i Skara 1608 och i
Strängnäs’ stift 1609 verkade han i detta senare stift ända till 1637, då han intog
den lediga ärkebiskopsstolen i Uppsala. Han afled 1646 den 29 november i
sistnämnda stad, men ligger begrafven i Strängnäs domkyrka. Han var en af de mest
framskjutne vetenskaplige skriftställarne på sin tid, isynnerhet på
religions-undervisningens och filosofiens område.
Det i pl. 69 afbildade sticket är utfördt af I. v. Munnikhuysen efter original af
Ludv. Weyandt.
PERINGSKIÖLD, JOHAN. Pl. 145.
Sextonhundratalets kanske mest kände fornforskare och släktkännare Johan
Peringer, adlad Peringskiöld, föddes 1654 den 6 oktober i Strengnäs, där fadern var
lektor. Redan helt ung, ägnade han sig åt studiet af Sveriges fornminnen och åtnjöt
bland annat undervisning af den lärde Hadorph, som han var följaktig under resor
till landets olika delar. Talrika äro hans utgifna arbeten, men ännu mera omfattande
äro hans i olika institutioner bevarade anteckningar och skrifter, resultaten af ett
samlarenit, som kan jämföras med den bekante Palmskölds. Hans kunskaper och
hans skarpsinnighet tilläto honom mången gång att lösa gåtor, som hans föregångare
måst lämna olösta, men å andra sidan har hans stora brist på kritik ådagalagts af
senare tiders forskare. Hans uppgifter måste därföre alltid användas med den största
försiktighet. Sedan han i nära 27 år varit antikvitetskollegii sekreterare samt
riksantikvarie afled han 1720 den 24 mars.
Hans å pl. 145 återgifna, föga konstnärliga bild, är ett kopparstick, som finnes
i flere varianter dels med, dels utan inskription; äfven i accessoirerna finnas
olikheter; exemplar finnas med bilden omvänd. Maneret i gravyren påminner om vissa,
af Margareta Stafhell utförda stick. Bilden torde ej vara utförd efter ett af Chr.
Thomas måla dt i Södermanlands-Nerikes nation befintligt oljefärgsporträtt.
PIPER, CARL. Pl. 142.
Den lysande och allsmäktige ministern från senare hälften af Carl XI:s och
första hälften af Carl XII:s regeringar, Carl Piper, föddes i Stockholm den 29 juli
1647. Härstammande från en öfver Finland till Sverige inflyttad nordtysk släkt
tillhörde han denna grupp af begåfvade och förslagne män, hvilka under reduktionens
dagar lyckades svinga sig upp till de högsta äreställen.
Mot slutet af 1680-talet kan man säga, att han redan gjort sig oumbärlig hos
Carl XI och innehade snart sagdt på alla områden af förvaltningen af rikets ange-
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
