Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text - Fredrika Dorotea Wilhelmina. Pl. 58 - Piper, Carl. Pl. 142 - Polhem, Christoffer. Pl. 170 - Posse, Gustaf. Pl. 110 - Precht, Burchard. Pl. 157 - Rehn, Johan Erik. Pl. 218 - Rehnsköld, Carl Gustaf. Pl. 146, 147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägenheter. Hos Carl XII stod han i ännu högre gunst och var den, som utan
gen-sägelse under förra hälften af denne konungs regering hade det största inflytandet
på ärendenas gång. Klok, skarpsinnig, försiktig men ej utan tilltagsenhet, själfständig
och fullt medveten om värdet af sin makt, var Carl Piper dock ej en statsman af
samma betydelse som en Axel eller Bengt Oxenstierna, en Arvid Horn. Fången vid
Pultava 1709 blef han ej utlöst och lefde i Ryssland till den 29 maj 1716, då han
afled i Schüsselburg.
Porträtt af Piper finnas flerestädes: på Christinehof i Skåne, på Gripsholm, i
universitetshuset i Upsala; detta senare är en af Krafft utförd kopia efter Ehrenstrahl
och skänktes dit af Piper 1703.
Det af den bekante holländske kopparstickaren P. Schenck i “svartkonst“ utförda,
å pl. 142 af bildade sticket, återgifver en typ väsentligen afvikande från andra porträtt
af Carl Piper, och synes af inskriptionen att döma vara tillkommet efter 1705, då
Piper blef riksmarskalk, “supremus aulæ mareschallus“. En annan graverad bild af
Piper är utförd af den här under en lång följd af år verksamme Johan van Aveelen;
samma bild finnes äfven i dåliga imitationer i mindre format.
POLHEM, CHRISTOFFER. Pl. 170.
Af österrikisk-ungerska föräldrar, som inflyttat till Visby, föddes 1661 den 18
november den snillrike mekanikern Christoffer Polhammar, adlad Polhem. Under
ledning af matematikern professor Spole i Upsala gjorde den unge Polhammar sina
första studier och visade därvid framstående anlag samt utförde flere själfständiga
arbeten af sådan betydelse, att Carl XI utnämnde honom till “bergsmekanikus“. Det
var emellertid först sedan han vid 33 års ålder kunde företaga en längre resa i
utlandet, som han kom i tillfälle att utveckla sin storartade begåfning. Hans mest
framstående arbeten torde vara hafsdammen vid dockorna i Karlskrona och den
första planen för en kanal mellan Östersjön och Nordsjön. Vid nära 90 års ålder
afled Polhem den 31 augusti 1751.
Det porträtt af honom, som efter Bergqvists gravyr återgifves å pl. 170, är
utfördt af Scheffel samt tillhör Ivungl. Vetenskapsakademien (kopia i universitetshuset
i Upsala). Detta stick finnes äfven i mycket liten skala med vacker inramning
utfördt af Liebe. Tvenne andra graverade porträtt af honom äro utförda af E. Martin
(eller Rehn?) och af J. F. Martin.
POSSE, GUSTAF. Pl. no.
Öfverståthållaren i Stockholm, Knut Göransson Posse, hade, utom andra barn,
sonen Gustaf, som föddes den 29 maj 1626. Efter grundliga studier vid Upsala
universitet företog han fleråriga resor i utlandet och förvärfvade sig ett
mångsidigt vetande och en betydande erfarenhet. Knappt tjugoett år gammal blef han
kammarherre och vid tjugosju års ålder var han landshöfding i Jönköpings län. Af
Carl X utnämndes han 1660, under Göteborgsriksdagen, till landtmarskalk och
omedelbart därefter till riksråd. Slutligen president i Göta hofrätt afled han vid
nyss fyllda femtio år den 26 juni 1676. Han var en framstående, plikttrogen, kunnig
och mycket betrodd ämbetsman, som högt skattades såväl af drottning Christina
som af hennes närmaste efterträdare.
Hans porträtt finnes i riddarhusets samling och efter denna, helt visst af L. Pasch
d. y. utförda, mer eller mindre apokryfiska, bild har F. Akrel graverat det å pl. 110
meddelade sticket, som tillhör den förut omtalade bildserien öfver svenska
landt-m arskalkar.
PRECHT, BURCHARD. Pl. I57.
Bland de utländske konstnärer, som på Nicodemus Tessins d. ä. initiativ
inkallades till Sverige för att medverka vid Drottningholms slotts utsmyckning, är
bildhuggaren Burchard Precht icke en af de ringaste. Något snille var han visserligen
ej, men hans konst sådan den visar sig bland annat i predikstolen i Upsala
domkyrka samt i kungsstolarna i Stockholms storkyrka är alltigenom präglad af
gedigenhet och stor yrkesskicklighet. Han var född 1651 den 28 oktober i Bremen och
anlände till Sverige redan omkring 1674; det var emellertid först 1687 som han i
sällskap med N. Tessin företog en längre studieresa till utlandet, särskildt till Italien,
af hvars barock han tog mycket intryck. Han afled i Stockholm 87 år gammal den
26 februari 1738.
Af honom finnas olika graverade porträtt, ett af Marg. Stafhell, se pl. 157,
samt ett mycket underhaltigt af I. G. Henrichsen.
REHN, JOHAN ERIK. Pl. 218.
Född den 18 maj 1717, sannolikt i Stockholm, blef Rehn tidigt löjtnant vid
fortifikationen, men studerade samtidigt koppargravyr samt etsningsmetoder och var
äfven verksam som arkitekt. Han har i denna senare egenskap ägnat sig isynnerhet
åt rumsinredningar, möbelarkitektur m. m. Rehn var en mycket framstående
konstnär, hvars namn med orätt fallit något i glömska. Han erhöll titel af hofintendent
och afled i Stockholm den 19 maj 1793.
Lorentz Pasch har målat hans porträtt, som bevaras i akademien för de fria
konsterna; ett mindre, i tusch laveradt själfporträtt befann sig i de på 1880-talet
splittrade Eichornska samlingarna. Den här å pl. 218 afbildade gravyren är ytterst
sällsynt och får måhända anses härröra från Rehns lärares och medarbetares, Le Bas’
grafstickel. Ett annat i ett något lättare manér äfven framställande Rehn spelande
fiol i knäböjande ställning, uppgifves af Berch vara utfördt af Le Bas; denna senare
bild anses äfven såsom en stor sällsynthet.
REHNSKÖLD, CARL GUSTAF. Pl. 146, 147.
1 den då till Sverige hörande pommerska staden Greifswald föddes 1651 den
6 augusti Carl Gustaf Keffenbrinck, senare adlad, friherre och grefve med namnet
Rehnsköld. Redan från ynglingaåren bestämd för krigarens yrke ingick han först
såsom fänrik vid Värmlands regemente, men öfvergick snart till lifgardet. Under
kriget i Skåne på 1670-talet utmärkte han sig och blef redan 1677 öfverstelöjtnant.
Sedan han deltagit i ordnandet af indelningsverket, begaf han sig på 1690-talet till
Holland för att taga närmare kännedom om Oraniernas då så högt beprisade
krigskonst. Generalmajor 1696, generallöjtnant 1698 och efter segern vid Frauenstadt
1706 fältmarskalk, stod Rehnsköld på höjden af sitt anseende, när han i egenskap
af öfverbefälhafvare förlorade slaget vid Pultava 1709. I fångenskap i Ryssland
lefde han, tills han slutligen 1718 utväxlades. Han afled den 29 januari 1722 under
en resa mellan Stockholm och Kungsör.
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
