Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text - Fredrika Dorotea Wilhelmina. Pl. 58 - Sahlgren, Niclas. Pl. 202 - Scheffer, Carl Fredrik. Pl. 211 - Schlippenbach, Christoffer Carl. Pl. 89 - Schröderheim, Elis. Pl. 222 - Silfverstierna, Johan. Pl. 88 - Skytte, Johan. Pl. 68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans porträtt är måladt af Lundberg; det är efter detta som Gillberg utfört
den å pi. 202 afbildade gravyren. Det är tydligen efter samma förebild som Akrel
1776 stuckit ett porträtt af Sahlgren, ty endast några smärre olikheter i kostymen
skilja de båda bilderna åt; det Akrelska är dessutom något större än det
Gill-bergska.
SCHEFFER, CARL FREDRIK. Pl. 212.
Han föddes den 28 mars 1715 i Nyköping, där fadern var landshöfding. Helt
ung inskrefs han i kansliet och företog snart därefter en mångårig studieresa i
utlandet. Vid riksdagen 1738 fick han tillfälle att lysa med sina framstående
egenskaper, något som helt visst förskaffade honom ministerposten i Paris, ehuru han då
endast var 28 år gammal; riksråd blef han redan 1751, men det var först 1760,
när han kallades till guvernör för kronprinsen och prinsarna Carl och Fredrik Adolf,
som hans storartade begåfning fick sin rätta belysning.
Af tre bröder, som uppnådde de högsta ämbeten, var säkerligen Carl Fredrik
Scheffer den mest begåfvade på samma gång som den mest mångsidigt bildade, en
förmån, som vid det viktiga guvernörsämbetet kom honom väl till pass. Han har
blifvit mycket olika bedömd, men måste med full rätt räknas till det s. k. hattpartiets
mest framstående män.
Hans bild här å pl. 212 är graverad af Gillberg efter dennes egen teckning. Ett
annat mindre stick tillhör de af J. F. Martin i punkteringsmanér utförda små bilder,
som delvis förekomma lätt färglagda; originalet därtill är det af Roslin på 1770-talet
utförda porträtt, hvaraf. kopior finnas i flere samlingar.
SCHLIPPENBACH, CHRISTOFFER CARL. Pl. 89.
Till drottning Christinas gunstlingar och Carl X:s förtrogne hör Christoffer Carl
von Schlippenbach, som enligt en gängse uppgift skall varit född nyårsdagen 1624
och från Kurland kommit till Sverige, där han tack vare personlig bekantskap med
drottningen och pfalzgrefve Carl (X) Gustaf gjorde en lika lysande som hastig karrier,
så väl vid hofvet som i armén. Öfverste vid lifgardet, president i Wismarska
tribunalet och ambassadör, se där de ämbeten han beklädde, när han 1660 vid endast
36 års ålder den 27 november drunknade vid utresan till Polen.
Den underhaltiga gravyr, som återgifves å pl. 89, är en reproduktion af en
förgrundsfigur å den stora planche, som framställer pfalzgrefven Carl (X) Gustafs
festmåltid i Nürnberg 1649. Schlippenbach tjänstgjorde därvid såsom hofmarskalk
och går främst i den procession, som intågar med anrättningarna. Denna bild finnes
å pl. 251. En annan gravyr öfver Schlippenbach finnes tillsammans med preussiske
generalen Dörfflinger.
SCHRÖDERHEIM, ELIS. Pl. 222.
Den genialiske skämtaren och konungagunstlingen, “de lysande infallenas mästare“,
som Levertin kallat honom, Elis Schröderheim, föddes 1747 i Karlstad, där fadern
var biskop. Det var redan som sjuttonårig han lämnade universitetet och inskrefs i
inrikes civilexpeditionen. Emellertid var det först sedan Gustaf III kom till styret, som
Schröderheims befordringar gingo snabbare. “Alltifrån 1775 kan han betraktas som
en sorts inrikesminister“ säger Levertin, som citerar Rosenstein. Senare blef han
statssekreterare och slutligen under ett par år landshöfding i Upsala län. Han afled
1795 den 30 augusti på Järfva vid Stockholm. Hans karaktäristik ypperligt
framställd återfinnes i O. Levertins 1896 utgifna: “Från Gustaf III:s dagar“.
Schröderheims porträtt finnes bland annat vid Gripsholm måladt af Lundberg.
Den å pl. 222 återgifna bilden tillhör de skäligen stereotypa porträtten öfver Gustaf
IV Adolfs faddrar i gravyr af Snack.
SILFVERSTIERNA, JOHAN. Pl. 88.
I en torparstuga under Stjernholm i Södermanland föddes Johan Månsson (Silfver
stierna) den 15 juni 1604. Efter studier vid universitetet ägnade han sig under några
år åt lärareverksamhet såsom rektor i Nyköping och lektor i Strängnäs, men sedan
han såsom sekreterare tjänstgjort i konung Gustaf II Adolfs kabinett, utnämndes han
1634 till häradshöfding och adlades 1638 med namnet Silfverstierna. Hos drottning
Kristina stod han i stor gunst och äfven hos hennes efterträdare, som utnämnde
honom till hofråd och senare till legat för afslutande af en traktat med Ryssland.
Han afled den 1 juni 1660 efterlämnande minnet af en ovanligt kunnig och driftig
ämbetsman.
Det å pl. 88 afbildade sticket tillhör den Falckska porträttserien öfver framstående
svenske män; det tillhör dock ej de bättre bilderna, men så är icke originalet
sig-neradt Beck, utan H. Munnichhoven. Ett annat graveradt porträtt af Silfverstierna
finnes i Kongl. Bibl:s samling; det är utfördt af anonym konstnär samt saknar
inskription. Andra exemplar af samma bild hafva följande underskrift: “Johann
Silber-stierna. Sekret, des Königs Gust. Ad. v. Schweden“.
SKYTTE, JOHAN. Pl. 68.
Gustaf II Adolfs ryktbare lärare, Johan Schroderus, adlad och upphöjd i
fri-herrligt stånd med namnet Skytte, föddes i Nyköping 1577 samt uppgifves varit son
till borgmästaren Bengt Nilsson. Af vissa omständigheter har man dock trott sig
kunna finna stöd för det antagandet att den högt begåfvade ynglingen och äfven
hans ene broder, Lars Skytte, varit söner till hertig Carl (IX); något bindande skäl
härför har visserligen ej kunnat anföras, men säkert är att hertigen, som i Nyköping
kommit i tillfälle att närmare taga kännedom om de unge männens, i synnerhet
Johans, ovanligt framstående egenskaper, mycket gynnade de båda borgmästarsönerna
och sannolikt äfven bekostade deras uppfostran och utländska resor. För Johan Skytte
hade Carl IX ett oinskränkt förtroende, också utsågs han till tronarfvingens
handledare. Slutligen riksråd, kanslär vid Upsala akademi, generalguvernör och president
afled Johan Skytte den 25 mars 1645 under fredsförhandlingarna vid Brömsebro, där
han såsom legat då vistades.
Hans porträtt, helfigur i olja, befinner sig i Upsala universitetshus, men tillhör
egentligen den Skytteanska professurens samlingar. Ett annat porträtt af Johan
Skytte finnes på Gripsholm.
Den å pl. 68 afbildade gravyren är utförd af en framstående kopparstickare
och (målare?) Crisp. van den Queboren (f. 1604, f 1653?), som kan räknas till
Skyttes samtida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
