Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text - Fredrika Dorotea Wilhelmina. Pl. 58 - Sparre, Svante. Pl. 73 - Sparre, Ulrika Lovisa. Pl. 190 - Spegel, Haqvin. Pl. 141 - Stenbock, Gustaf Otto. Pl. 120 - Stenbock, Magnus. Pl. 144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPARRE, SVANTE. PI- 73-
Svante Larsson Sparre friherre till Kronoberg med Bergqvara, föddes 1623 den
13 mårs och var son till kammarjunkaren hos Carl IX Lars Eriksson Sparre. Redan
vid 26 års ålder utnämnd till vice president i Åbo hofrätt befordrades han snart
därefter till landshöfding i Upland. Under riksdagarne 1649—1651 var han
landt-marskalk. Han afled i Stockholm den 15 maj 1652.
Det å pi. 73 afbildade kopparsticket tillhör en samling gravyrer utförda efter
de på Riddarhuset förvarade oljefärgsporträtten, af hvilka flere, däribland Svante
Sparres, sannolikt efter ett äldre original utförts af Lorens Pasch d. y.
SPARRE, ULRIKA LOVISA. PI. 190.
Carl Gustaf Tessins högtbegåfvade och snillrika grefvinna, Ulrika Lovisa Sparre,
föddes den 23 maj 1711 och var dotter till fältmarskalken, riksrådet grefve Erik Sparre
och grefvinnan Christina Beata Lillie. Hon var Tessins trogna följeslagarinna under
nästan alla hans resor i utlandet och tröstarinna under motgångens dagar. Hennes
salong i Paris var samlingsplatsen icke blott för den högsta parisersocieteten utan äfven
för de mest framstående personligheterna inom konstnärsvärlden. Ända till sin död,
den 14 december 1768, bibehöll grefvinnan Tessin ett lifligt intresse för konsten och
var af sin make ofta anlitad i konstnärliga spörsmål.
Dels under vistelsen i Paris, dels i hemlandet utfördes flere olika porträtt af
grefvinnan. Bland dessa har det å pl. 190 ansetts vara ett, men med full visshet
kan dock ej påstås, att så är förhållandet. Det har flera gånger reproducerats bl. a.,
ehuru omvändt, å ett s. k. svartkonstblad af I. I. Haid samt utgifvits med tysk och
latinsk inskription. Ett annat graveradt porträtt af grefvinnan Tessin är utfördt af
Floding; det förekommer äfven omvändt, utan inskription.
SPEGEL, HAQVIN. Pl. 141.
Den berömde psalmförfattaren, ärkebiskopen Haqvin Spegel föddes den 14 juni
1645 i Ronneby. Efter studier i Lund samt senare vid flere utländska universitet
promoverades han 1670 till filosofie magister. Prästvigd följande år utnämndes han
genast till hofpredikant hos drottning Hedvig Eleonora. Härmed var hans lycka gjord.
Inom få år konungens biktfader, öfverhofpredikant samt superintendent öfver
prästerskapet vid armén i Skåne, blef han efter krigets slut kyrkoherde i sin födelsestad
och strax därpå superintendent på Gotland. Efter hvartannat biskop i Skara och i
Linköping utnämndes han 1711 vid 66 års ålder till ärkebiskop i Upsala, men
innehade denna befattning endast i tre år. Han afled i Upsala den 17 april 1714.
Haqvin Spegel har författat flere af de känsligaste och mest poetiska psalmerna i
svenska psalmboken och var tillika en framstående vetenskaplig skriftställare samt
sin tids kanske mest framstående andlige vältalare. Hans porträtt af D. von Krafft
finnes i Linköpings konsistorium. I samlingarna vid Upsala universitet finnes
egendomligt nog intet porträtt af Spegel.
Den å pl. 141 meddelade bilden af Spegel är utförd efter ett af Elias Brenner
efter Spegels död graveradt porträtt.
STENBOCK, GUSTAF OTTO. Pl. 120.
På det gamla fädernegodset Torpa i Västergötland föddes den 17 september
1614 Gustaf Otto Stenbock, son till ståthållaren Gustaf Stenbock och Beata Margareta
Brahe. Redan som yngling inskrifven i armén var han vid knappt fyllda 29 år
generalmajor, sedan han med utmärkt tapperhet deltagit i svenska arméns
operationer i Tyskland. Verksam vid försvaret af Värmland under krigetjmed Danmark
1644—45 och därvid läggande i dagen fältherreegenskaper, som förskaffade honom
generalsfullmakt redan vid 34 års ålder, blef Stenbock några år därefter guvernör i
Riga, lagman öfver Ingermanland samt riksråd. Af Carl X Gustaf utnämnd till
riks-tygmästare, fältmarskalk och generalguvernör öfver Skåne, Halland och Blekinge,
erhöll han fyra år efter konungens död 1664 plats i förmyndareregeringen
såsom riksamiral. Att hans egenskaper dock ingalunda voro lämpade för
hand-hafvandet af detta maktpåliggande värf kan ej förnekas, men de misstag som
kunna läggas honom till last under denna tid, förringa ej den glans, som
omstrålar hans krigarenamn. Carl XI lät döma honom förlustig riksamiralsämbetet
och ålägga honom att ersätta kostnaderna för flottans utrustning 1675. Han fick
behålla sina ämbeten som kungligt råd och öfverste amiral. Han afled den 24
september 1685.
Hans porträtt från yngre åren fanns på Torsjö; andra bilder finnas bl. a. i
Upsala universitets samlingar af H. Hysing (enligt A. Hahr), på Carlsborgs lustslott
af Ehrenstrahl, på Vibyholm (dålig kopia efter Ehrenstrahl) samt på Gripsholm i
tvenne olika exemplar och dessutom i enskilda samlingar.
Af graverade bilder öfver G. O. Stenbock märkes i främsta rummet det å pl.
120 meddelade af N. Pitau efter Ehrenstrahls original graverade sticket, som
förekommer i Puffendorfs bekanta verk; det exemplar som här afbildats, är tryckt före
all skrift och tillhör kungliga bibliotekets samling. Bland öfriga graverade bilder af
Stenbock kunna nämnas ett mycket underhaltigt af J. Straus från Berg, utfördt för
Carl XI bibel af år 1674, samt ett med italiensk underskrift signeradt Maurit. Lang.
Dessutom finnes en helt liten bröstbild utan konstnärligt värde, hörande till en serie
bilder af framstående män från 1600-talets senare hälft.
STENBOCK, MAGNUS. Pl. i44.
Denne en af vårt lands måhända populäraste krigaregestalter föddes den 12
maj 1664 och var son till den bepröfvade fältherren Gustaf Otto Stenbock. Han
var liksom de fleste medlemmarne af sin ätt redan från ungdomen bestämd för
krigarens yrke, men gjorde dock såväl vid Upsala universitet som i Paris grundliga
studier särskildt i matematik. Från 1685 ägnade han sig dock nästan uteslutande
åt krigarens yrke, därvid utmärkande sig för ett “mod, som bestod alla prof och
en trohet, som öfvervann alla hinder“. Sedan han hufvudsakligen tjänat i holländska
armén, utnämndes han 1700 till öfverste i den svenska armén samt guvernör i Wismar.
Han kommenderade samma år vänstra flygeln vid Narva, där han sårades. Samma
år utnämndes han till generalmajor och redan sex år senare finna vi honom som
general samt generalguvernör i Skåne, där han hade rikligt tillfälle att lägga sina
utmärkta egenskaper som krigare och administrator i dagen. År 1711 blef han
kungligt råd och 1712 fältmarskalk. Hans förtjänster om fosterlandets räddning
vid danskarnes infall i Skåne 1709, segrarna vid Helsingborg och Gadebusch i
förening med hans framstående egenskaper som vältalare, skald och konstnär jämte
hans folkliga väsen och fosterländska sinne hafva gjort Magnus Stenbock, eller
“Måns Bock“, som han förtroligt kallades, till den kanske mest populäre bland våra
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
