Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text - Fredrika Dorotea Wilhelmina. Pl. 58 - Wachtmeister, Hans. Pl. 140 - Wargentin, Per Vilhelm. Pl. 209 - Wittenberg, Arvid. Pl. 87 - Wrangel, Carl Gustaf. Pl. 107, 108, 109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WACHTMEISTER, HANS. PL 140.
Svenska flottans återupprättare och Karlskronas egentlige grundläggare,
generalamiralen Hans Wachtmeister föddes i Stockholm den 24 december 1641. Sedan
han under någon tid idkat studier i hemlandet, begaf han sig 1661 på resor för att
ej återvända till Sverige förrän 1666, under hvilken tid han bl. a. å engelska flottan
deltagit i alla drabbningarna under sjökriget mellan England och Nederländerna. Vid
hemkomsten blef han kaptenlöjtnant vid Wolmer Wrangels regemente samt
kammarherre hos Carl XI, men öfvergick 1675 till flottan och avancerade redan 1676 till
vice amiral och amiral. Under de följande årens krig utmärkte han sig synnerligen
såväl till lands som sjöss icke minst i slaget vid Lund, där han fick trenne hästar
skjutna under sig. Äfvenledes har han oförvansklig ära af Blekinges återtagande
från danskarna 1677. Sedan Wachtmeister 1679 utnämnts till amiral-general-löjtnant
ägnade han sig med ifver och insättande af all sin kraft åt återupprättandet af
flottan, som under de senare riksamiralerna betänkligt kommit i vanhäfd. Han
uppgjorde då planen till förläggande af flottans hufvudstation till Trossö i Blekinge
d. v. s. det nuvarande Karlskrona. Nu följde utnämningarna till guvernör öfver
Blekinge, Kalmar län och Öland 1680, generalguvernör där, kungligt råd 1681,
amiral-general och president i amiralitets-kollegium 1682. Hans förtjänster om
svenska flottans nydanande äro så stora och af så grundläggande betydelse, att de
icke förringas hvarken af hans misstag såsom befälhafvande amiral eller af de
“stora fel“, som hans senare biografer funnit hos honom, nämligen egensinne, tredska,
öfvermod, själfrådighet, samt “bristande blick för det helas och delarnas organiska
sammanhang, som hvarje organisatör måste äga“. Han afled den 15 februari 1714
i Stockholm.
Wachtmeisters porträtt måladt af Ehrenstrahl finnes på Gripsholm; hans bild
af D. v. Krafft tillhör fältherresamlingen vid Drottningholm och på Johannishus finnas
tvenne porträtt af honom, ett å en stor familjetafla af Ehrenstrahl, samt ett af
Wedekind. Porträtt af Wachtmeister finnas äfven hos grefve G. Wachtmeister å
Knutstorp, i Sjökrigsskolan i Stockholm samt på Rosersbergs slott.
Generaldirektören (f. v. statsrådet) grefve Hans Wachtmeister äger miniatyrer på elfenben öfver
generalamiralen och hans grefvinna målade af Cavelier.
Det å pl. 140 återgifna sticket härrör sannolikt från Snacks grafstickel; däraf
finnes en variant med något olika underskrift. Samma bild i mindre format är
graverad af G. C. Glassbach. I mycket litet format, sannolikt af något äldre datum,
finnes samma typ men omvänd; gravören är ej känd.
WARGENTIN, PER VILHELM. Pl. 209.
Prästson från Jämtland föddes Per Wargentin den 22 september 1717. Vid
sexton års ålder student i Upsala blef han efter grundliga matematiska studier filosofie
magister 1743 och docent i astronomi 1746. Sedan han äfven varit adjunkt i samma
vetenskap, blef han 1749 Vetenskapsakademiens sekreterare och behöll denna syssla
till sin död den 13 dec. 1783. Det är isynnerhet genom sina teorier om Jupiters
månar som han vunnit ryktbarhet men äfven genom sin mycket omfattande
författareverksamhet.
Hans porträtt målades af Brander, se pl. 209, samt graverades af F. Akrel,
som utfört samma bild i mindre format i tvenne varianter, skiljande sig endast
60
genom inramningen samt formen å bokstäfverna i underskriften; det ena är
anonymt.
WITTENBERG, ARVID. Pl. 87.
Arvid Wittenberg, grefve till Nyborg, som anses varit den mest framstående
svenske fältherren under Carl X:s krig i Polen, föddes något af de första åren
af 1600-talet på faderns gods Johannisberg i Borgs socken i Finland. Ar 1622
inträdde han i krigstjänst och var general redan 1641; riksråd 1651 och
fältmarskalk 1655. Han afled 1657 i Samoitz i Polen, dit han förts såsom fånge efter
Warschaus belägring.
Wittenbergs porträtt finnes bl. a. vid Skokloster och blef han äfvenledes
porträtterad af D. Beck; en kopia af denna bild förvaras vid Carlbergs lustslott.
Det är detta senare porträtt, som graverats af J. Falck (Pl. 87); det tillhör denne
kopparstickares berömda serie gravyrer öfver framstående svenske män; samma bild
förminskad och vänd åt motsatt håll är graverad af P. Aubry. Trenne anonyma
graverade bilder af Wittenberg finnas dessutom i Kungl. Bibliotekets samling.
WRANGEL, CARL GUSTAF. Pl. 107, 108, 109.
Fältmarskalken Herman Wrangel d. y. hade i sitt första gifte tvenne söner,
Carl Gustaf och Johan Mauritz. Den förstnämnde föddes den 13 december 1613
på faderns gods Skokloster. Sedan han under några år åtnjutit undervisning i
Upsala, följde han fadern till kriget i Preussen och deltog denne ovetande endast
14-årig i smärre skärmytslingar. Under ett år vistades han därefter i Holland,
studerande skeppsbyggnadskonst samt uppehöll sig sedan länge i Paris. Vid
hemkomsten inträdde han i krigstjänst, var redan 1632 ryttmästare och tillhörde i slaget
vid Lützen Gustaf II Adolfs närmaste omgifning. Vid Lüdershausen 1635 skall han
utmärkt sig för stor oförskräckthet och personligt mod; följande år öfverste såg
han sig endast två år senare utnämnd till generalmajor vid 24 års ålder. Vid
Wolffenbüttel (1641) afgjorde Wrangel segern öfver Piccolomini. Sedan han under
Torstensson haft ett befäl i Tyskland, sändes han 1644 af denne att efter Clas
Flemmings död taga befälet öfver flottan. Efter sjösegern vid Femern och
eröf-ringen af Bornholm utnämndes han till rikstygmästare 1645, riksråd 1646 och blef
sistnämnda år fältmarskalk och öfverbefälhafvare öfver armén i Tyskland efter
Torstensson. Jämte den franske marskalken Turenne opererade nu Wrangel med
växlande krigslycka till 1648, då Carl (X) Gustaf fick öfverbefälet och Wrangel
utnämndes till generalguvernör i Pommern. Det var först 1657 som han åter deltog
i krigsrörelserna, nämligen i Polen med stor utmärkelse och sedan i Danmark;
efter denna kampanj blef Wrangel riksamiral, och såsom sådan en af Carl XI:tes
förmyndare. Efter Kagg utnämndes han till riksmarsk 1664. Kriget i Brandenburg
1674—1679, för hvars tillkomst Wrangel bär stor skuld, blef för honom föga
ärofullt; det största nederlaget, slaget vid Fehrbellin den 19 juni 1676, kunde dock
ej tillskrifvas honom, då han af sjukdom var förhindrad deltaga i arméns rörelser.
Han afled några dagar därefter den 25 juni 1676 på sitt gods Spiker å Rügen.
Carl Gustaf Wrangel har ofta blifvit “af konterfej ad“ som det hette på tidens
språk. På Skokloster, den praktlystne krigarens ståtliga skapelse, förvaras minst
fyra eller fem olika bilder af honom. Bland dem tages priset, om icke ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
