- Project Runeberg -  Svenska Parnassen / För År 1784 /
196

(1784-1786) [MARC] Author: Gustaf Regnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196 Svenska Parnassen,

> • • •
fare, fom äga kända för Naturens behag , och kanlke
locka dem , fom ännu ej förlorat denfamma.
Följan-de trenpé Land - q.väden , af de ftörffc mäftare , lkola
denna gången tjena min affigt.

Daphne;
af Gejfner.

Daphne var Ikon och fattig. Hon var fromt
up-född af en mor3 fom hon i förtid förlorade. Nu var
hon i Mycons tjenft. Han odlade en rik borgares af
Mitylene landt - egendom , och Dophlie vaktade hans
hjord. En gång gick hen med tårar i ögonen til fin
mors graf, utgot där en Ikal vatten , och hängde
kranfar på bulkarna, fom hon daröfver planterat. Sedan
fatte hon fig’bredvid grafven, och gret och fade:

Huru ofkattbar är mig åtanken af din dygd, din
fromhet, ’alikade moder! du har räddat min ofkuld,
Om jag någonfin fkulle föjgäta de förmaningar 5 fom
du med en dilla glädje mig gaf, och fönk döende uti
min famn ; om jag någonfin Ikulle förgäta , huru
dyg-dig du var: o! måtte de gode Gudarne då äfven
förgäta mig ! måtte jag dö i elände och din fkugga
undfly mig! Älikade! du har räddat min ofkuld. Alt
hvad mig rör, vil jag besätta för din Ikugga: ty hve;n
har jag, för den jag mera tryggt kan öpna mit hjerta?
Nicias^ iVlycons herre, hvars hjord jag vallar,
be-fökte fin egendom at fe .höftens lekar. Han fåg
vän-ligt på mig; han pri fade _ min hjord, den jag få väl
Ikötte; fade > at jag var. en föt flicka , och gaf mig
Ikänker. Gudar! huru enfaldig jag var! men hvad
v-ete vi på landet? Huiu god, tänkte jag, är icke
vår husbonde! Gudarne välfigne honom! J^g vil
bedja dem för honom: det är alt hvad jag kan.
Lycklige de rike, toch af Gudarna älfkade; men de förtjena

det,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:03:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnass/1784/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free