- Project Runeberg -  Svenska Parnassen / För År 1785 /
149

(1784-1786) [MARC] Author: Gustaf Regnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en gång falla för mina knån: jag hindrar det — Til*
. lät mig vörda er iåfom min Skydds-gud... — Låt oG
, gå, Mamiell , at beiöka edra föråldrar.

Det år omöjeligt at afÜkildra de ofverflödaitdo
kånflor, åt hvilka denna tåcka och dygdiga flicka lem*
nade fig. Hår begynner jag höja mig öfver mig Ijelf,
genomtrångas af et himmellkt nöje, med hvilket de
unliga icke en gång kunna jåmföras! Det gifves inga
uttryck, fom fvara emot denvållufl, den förtjusning
jag kånde. Och huru de ännu föröktes, då jag bad
den unga ofkyldiga gifva mig fin arm, för at ledläga
mig til fit hemvifi! Håndelievi* nalkades min hand in«
til hennes hjerta: huru det klappade! och med hvad
outiågelig vållufi detta klappande upfylde mit! Den-1
na unga förtjuferfka fyntes lata mig förilå, i det hon
lemnade mig fin arm, at hon litade fulkomligen på
min årlighet, at hon gaf mig hela fit förtroende. Hon
uprepade tufende gånger: År det möjeligt, min Herre,
at våra olyckor röra er! Ni vil bli vår råddare! Him«
len allena kan belöna er!

Jag föres til en aflågfe gata. Vi fianne vid porten
af et hus, fom hade intet anfeende; vi upfiige i
fjer-de våningen; det unga fruntimret går in för mig; jag
. hör henne ropa: Min båfie far, min-kårafie mor, le
hår en Herre fom vil tjena ols! han år en af min mo«
ilers bekante. En Herre! .., fvarar man. Jag lem«
nar dem icke tid at fullfölja; jag fiiger fkyndlamt inri
kammaren, fom vifar mig fielfva ufelhctens frifiad.
En man vid iextio års ålder, af et ådelt och vördnad^
vårdt utfeende, låg på en halmbådd. Bredevid fatt*
med tårfulla ögon, et fruntimer, hvars anfigte, för«
fallet af forg, behöll ånnu en qvarlefva af lkönhet. Ja,
din Herre, iåde jag med häftighet åt gubben, jag
kom-* K 3 mer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnass/1785/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free