Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
va det nojet at anföra en vigtig anmårkning, den alle
råtte vårdare af Vitterhet gerna låra underlkrifva. Det
heter i affeende på en ibland Hr. ófveríte - Kammar.
Junkarens vittra förtjenfter, den neml. at hafva riktat
Svenika L^riika. Theatern med en ny art fkådefpel,
dår Sång-Gudinnorna, hittils klådde i Tragilkt dok,
eiler i Féeriets förtrollande pragt, men altid tvungna
i fin gång af den höga cothurnen, ”få vifa fig i nöjets
lättare drågt, i den Jågre *) Naturens nåfian oklädda
behag, antaga mera frihet i röft, gång och åtbörder,
röja det enfaldiga i bygdens feder, det rena i des
glådje, det lifliga i des lekar: alla defia ikatter, få
okände eller få faknade i en mera belefvad, faft ej lyo
Jigare verld”; det heter, fager jag, i detta affeende:
”Kan h^da år det utan anledning, fom jag hår ftjål
mig tilfället, at lafta en fördom fom inikrånker vår
fallhet, då den* infpårrar rymden för fnillets flygt;
denna förfinade fmak, fom fätter vårdigheten i en
fattigdom, och det ådla i et ledfamt Den vackra
verl-den, få angelägen om alt hvad fom lkiljer den frän
hopen, icke nöjd med de företräden fom gifvas åt per»
foner, börd, lycka och uplyfning, har åfven velat
up-råtta en rang bland nöjen, förbehålla fig flelf en ny
clais af kånilor, i des inbildning defto ådlare* ju mer
de fjermade fig från Naturen. Då upkom den goda
Ton, fä olik den goda Smaken, få konftlad i tal och
Ikick, få tyrannifk och fa vacklande, fom gifvit öfs
låckerheter för föda, granlåt för klädnad, det tåcka
för det Iköna, banlyft glädjen ur våra hjertan,
friheten ur våra feder, löjet från väfa låppar, och förKudit
ofs låfom brotíligá, . ♦ . hvad fäger jag? ånnu mer,’,
fördömt fom oanftåndiga alla npjen af djupt intryck,
alla nöjen fom våga mer ån halka öfver fiåLen”. Man
kunde utvidga denna reflexion til vårt Skalde-fpråk,
fom under förädlingen blifvit fatt inom grånfor, få
mycket mera* hinderliga för des vidare framfteg, fom
de ofta fvårligen med anftåndighet kunna
ófveríkri-das. — Det andra af de beggelntrådcs-Talen, finner man
hår frammanfore (fid. 254), på början och flutet når, helt
oclj
Så fom dyrkare af den enfaldiga Naturen, vore man til
åfventyrs urfåktad, om mau vågade undanbedja benne
detta epithet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
