- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
70

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

narne att tömma Kämpenäsets skatter eller bedrog Hilmer,
skulle han skamstyfvas och utdrifvas. Således gick en tid
på Kämpenäs käckt nog som det kunde; men grannarne
ledo en pina, ty Hilmer, Hjalmar och Walmar köpte af dem
utan mynt, mest för käppslängar, och Birger behöfdes intet
stort. Sins emellan brukade ock fosterbröderna ganska litet
samvete. Andtligen sade Hilmer: »Gossar, vi äro gudlöse
hedningar. Nog vela vi, att vi ha en odödlig själ, men mer
veta vi intet. Jag skall be farsgubben om en karl, som
deri kan undervisa oss.» Det skedde ock: Himmelen
skickade dem en god ärlig man Theodorus*), som tillsade dem
att vara fromma och blöthjertade. Hjalmar och de andra
logo åt honom, kallade honom hornbaggen, och när han än
gick hårdare på de gudlöse själarne, laggade de så
oförskämd t på honom, att blodet stod ut genom näsa, mun
och alla lemmar. Det var en ömka att se Theodorus, men
han höll dock friskt i, och för hvar ryggdunt sade han dem
en sanning. Hilmer ropade då: »Skam skullen I få, gossar,
som så gån åt en karl!» och derpå tordes de icke allenast intet
knuffa honom, men han vann ock deras hjertan, så att de
be-gynte lyda honom som dägglam och gifva honom
brödra-lott ibland sig. Det var intet nog: Hilmer gaf honom stora
skänker och bygde honom tempel, Hjalmar gick ingen afton
till sängs, förrän han gifvit honom något mynt, hus eller
läppa af sina ägor. Birger kom aldrig ur båten utan att
bära till honom pundvaror eller rökverk, och Walmar tordes
aldrig äta utan att fråga honom om lof. >Hå hå», tänkte
Theodorus, ¡detta var annat gille än kindpustar!» Men livad
hände? Af de goda dagarne blef han hastigt stinn, uppblåst
och kastad i en hetsig feberyra; knappt fick man då ett
klokt ord af Theodorus. Han lät kalla sig hans nåde
Theo-doridorus, hans förmätenhet blef odräglig, han hade en
annan lag än gossarne på Kämpenäs, hvarefter han dömde den
till helvetets eld, som sade honom en anda emot: »I djeflar»,
sade han, »sen I intet att jag är en Guds engel! I
huggormar, jag skall visa er vägen till afgrunden, om I intet
offren mig allt det 1 ägen! Hilmer måste ofta sjelf för
honom rymma näset, och när han talade med honom, stod han
darrande och nickade i hasorna, Hjalmar talade med honom

Skamstyfvas = få stryk. — Lagga på = piska,

*) Pr est en.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free