Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och afsked. De hulpos åt att rista balkar, clem de vedertogo
och hängde vid Hilmers högsäte, som bäst kunde hålla hand
deröfver. Hilmer, som hade yppersta omsorgen om hela
gårdens ägor, fick vissa herrligheter till evärdeligt öde och
gårdens räntor till underhåll, på det han för de andra så
mycket bättre måtte lysa och svara för bordändan. Emellan
barnen skulle han lägga rätt efter lag, och hvilken af
gran-narne, som hade ärende till gården, skulle tala vid Hilmer.
Walmar, den styfva bussen, hade väl sina hagar och
jord-torfvor, men han lät Hilmer styra om dem efter godtycke
och var nöjd, när han fick spisa sig mätt och sofva sin goda
lur mellan resor och svettbad; eljest var hans syssla att
plöja och vakta ägorna, dertill var han tjenligast. Han
uppreste sig en koja i hvar vrå, gifte sig, bygde bo och
lappade sko. Hjalmar hade qvickt skaplynne och sådan
tapperhet, att han gjorde heder för Kämpenäs — så hette gården;
derföre behöll han icke allenast vissa ängar och gärden, till
livilka han var odalboren, utan ock ofta, när han hade
uppbasat grannarnes odygdiga barn, som gjorde skada i
ärtåkrar, trädgårdar eller annorstädes, gaf Hilmer honom
flera täppor och jordstycken dertill, och öfverallt på sin
grund bygde han små vackra hus. Då begynte ock
Hilmer med brödernas samtycke att taga en vis man till sig,
Afinnur*) benämd, den han rådfrågade i alla tänkvärdiga
göromål, in- och utomgårds. En gång begynte de alla klaga
sig, att maten var för färsk på Kämpenäs, i det de intet
salt hade, och att annat smått till nödtorften fattades dem,
som borde inskaffas. Hvem skall påtaga sig den sysslan?
Walmar, som uppspände ögonen, när sådana frågor
före-hades och det kliade i kakstaden, sade: min Birger**)
är nu stora kultingen; han är redan brödstark, kan flinka
af ost, och ingen lurar honom på hvad till visthuset hörer.
Vi vilja ge honom små bodar, platser och gömnästen här
och der ut med stranden. Han kan bringa oss hvad vi
behöfva och vara vår skaffare. Rätt så: Birger blef då
erkänd i fosterbrödralaget under Hilmers förmynderskap, men
med vilkor, att om han intet var dem en trogen skaffare
utan tog oskälig vinst eller hade hemligt förstånd med gran-
Ode = gods. — Kakstaden = magen. — Flinka = skära,
*) Riksrådet. — **) Borgaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
