Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en krona i hvart härad. De nöjde sig med höga embeten
hos sin bror, från hvilken de ej hade lust att skiljas; ty
utan att baktala dem, så var han bland dem den älskligaste.
De fingo då sina tjenster och namn af Igelbjörn och
Hug-björn. Sedan de begraft sin fader med anständig heder
och på hans sten uthuggit hans favoriters bilder, lekte deras
håg till något märkligt krigståg.
2 Kap.
Huru grufliga händelser tyckas vilja afbryta
stora verk i deras början.
Före syndafloden var Mälaren en liten rännil, så att
man kunde komma öfver på små broar, hvar man behagade.
Tåget anstäldes åt Södermanland. På Grimsholm regerade
då konung Grim, som hade en dotter, så skön, så skön, att
ingenting var så skönt om icke hon sjelf. Maken fans icke
i sju konungariken. Hon hette Grimma, hvaraf man sedan
efter floden fått namn på små betsel att tämja alla kreatur.
Henne ville Vibjörn äga till gemål, men det kunde ej ske
utan svärd och handkraft. Vibjörn klippte sitt hår efter en
jemn träskål, tog på sig nya skinnkläder och ryckte upp
med sin här. Hugbjörn tågade förut med de lätta
trop-parne, och Igelbjörn kom efter med hela styrkan. En
morgon, då marschen var begynd och allt folket redan ett par
mil borta, saknade man kungen. Man kan tänka sig huru
bestört man blef. Den ene red omkring i skogen hit och
dit, den andre gret och ref sig i hufvudet, den tredje svor
och satte sig ned att röka en pipa, man vet ej, om det var
tobak eller annat — men allt var fåfängt. Det är likaså godt,
att jag lemnar Vibjörn i ödemarken, ty ingen får honom
igen, jag torde också förvilla mig sjelf; tv följer jag
krigshären, som likafullt framtågar under begge prinsarnes
anförande, men med dubbel ifver och förtvitlan öfver sitt
huf-vuds förlust.
3 Kap.
Om Frustugor och Hönshus.
Konung Grim stod högst uppe i en vind, der han hängt
spickekorf att torkas, när han fick se Loföiska armén,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
