Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räddat sin fästmö. Han vände sig om och såg den skönaste
skepnad i sorg och bäfvan. Han kände igen prinsessan af
hennes porträtt. »Älskliga Grimma», sade han, »huru hafven I
råkat i denne faslige jättes händer?» »Det skedde i går»,
svarade hon, »och i dag var jag ärnad till döden». »Men nu
till lifvet», sade han, »ty Vibjörn ärnar begära Er till sin
gemål». — »Jag vet ej hvilken karl», sade hon, »jag icke heldre
ville äga än dö i denna bergskula: hur skall jag då kunna
neka Er min hand, som ären min beskyddare och en så
tapper konung?» Aftalet var då gjordt. Han satte henne
på sadelknappen och red till slottet, som för delta är sagdt.
6 Kap.
Alltför kort, men dess mindre ledsamt.
Konung Grim lagade strax till sin dotters bröllop, som
firades dagen derefter med all möjlig prakt. Brudsängen
var så skön, att ritningen skickades till Noaeh och hans
söners hustrur, som sedan roade sig i arken att arbeta på
sådana, efter qvällarne voro så långa, och de glömt att taga
med sig kortlekar. Begge krigshärarna plägades med mjöd
och pors-öl, så alt glädjen återskallade i alla kringliggande
berg och skogar.
7 Kap.
Som är hjertligen vackert, men icke synnerligen
väl i hopsatt.
När bröllopsfägnaden vid bordet begynt litet slita sig
ur de första ceremoniernas bojor, frågade Igelbjörn sin
broder, hvart han tagit vägen, då han skilj t sig från sin
krigshär. »Jag red litet ensam i skogen», sade han, »och fick se
en hjort. Jag kastade spjutet efter honom men träffade icke.
Han lopp dock icke hastigt undan, jag följde efter, öfver tio
eller tolf gånger felade mitt spjut, som högeligen förtröt mig.
Då var jag öfver tre mil ifrån mitt folk. Hjorten försvann,
och natten tillstundade. Utanför en bergskula stod en dverg
med mössan i handen, bugade sig djupt och frågade, om
jag ville stiga in och helsa på min farfader Madur. I har-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
