Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dissertation om det språk, som talades af
våra första föräldrar i Paradiset*).
All den oförlikneliga lärdom, som upprunnit i verlden
ur så talrika bibliotekers manuskripter, fragmenter och
obegripligheter, har hittills icke gjort tillfyllest att undervisa oss
om det språk, som talades af våra första föräldrar i Paradiset.
Jag skryter väl icke mycket med min kunskap i
fördolda ting. Min hjessa har aldrig prålat med magisterkrans
eller doktorshatt, jag är säker, att mycket fins på
hafsbott-nen, som jag icke vet, mycket i Mazariners kabinetter,
mycket i den vackra Iris hjerta; men så dristar jag dock
göra ett försök på detta höga ämne. Ack, min första moder,
om du nu täcktes uppmuntra min svaghet! hvad jag vore
lycklig att få höra ditt tungomål!
När de dödlige vilja beskrifva hvaraf en ande består,
så hinna de icke längre än att säga hvaraf hon intet består.
Jag finner mig nu i samma belägenhet: mycket lättare tycks
mig det är att säga livad detta protoplastiska tungomål intet
varit, än hvad det verkligen varit.
Jag lägger som grundval, att det omöjligen kan hållas
för ett dödt språk, utan ett lefvande eller ett sådant,
som ännu i verlden talas. De döda språken hafva, som
unge sväfvande handelsmän, upprunnit, stått i fägring och
bortvissnat; men jag ville gerna veta, om någon dylik
visp-aktighet funnits bland alla skapade ting i Paradiset: den
första lifligheten, den första menlösheten, den första naturen,
skulle de tåla en tunga, som rättade sig efter moder och
kapriser? Nej, det som då talades, var utan tvifvel af den
arten, att det talas så länge en oxe kan böla, en katt jama
och en hund skälla. Således gifver jag strax Hebreiskan,
Grekiskan och Latinet deras afsked. Vår förste fader fick
säkert inga handplaggor för Purum Grsecum, ej heller stutar
för Tideri Grammatica Latina. Skvndom oss att skärskåda
de lefvande.
Jag kan aldrig inbilla mig, att detta språk varit
Spanska. Ett så uppblåst och högtrafvande tungomål, huru
*) Detta stycke är ett skämt med tidens lärde, hvilka genom
de klyftigaste funderingar sökte utreda hvilket språk som talades i
Paradiset. Den vändning Dalin ger åt detta spörsmål är särdeles
fyndig.
Vispaktigliet = föränderlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
