Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Märk om ej en herde uti vår bygd
Ditt blod uti ådrorna rörer:
Hans röst, hans qvickhet, hans namn och hans dygd —
Du rodnar hvar gång du det hörer.
Du suckar af innersta hjerta och själ;
Du vet icke hvarför, men suckar likväl,
Och suckan allt hjertat utförer.
»Du ville gå öfver båd’ dalar och berg,
Blott till att få se den dig plågar;
Men när du får se n, så skiftar du färg,
Att bida du näppligen vågar.
Du blygs och du törs icke möta hans syn,
Du flyr honom litet, men vill dock ej sky n;
Så tappert tillbaka du tågar.
»Du tar dig ett stormodigt anletes skick,
Att visa du är lika nöjder;
Men märker dock efter till ringaste prick
Till hvem den andre är böjder;
Och talar han till dig, så blir du helt stam,
Nog blir du vältalig, men får det ej fram:
På kinden din mening blir röjder.»
»Allt nog», sad’ herdinnan, »jag vet och förstår;
Är detta det onda du menar?
Jag känner det hundrade gånger hvart år
I bröstet som pilar och stenar.
Nå, så kan jag säga!–är det vara kär?
Du känner väl Damon? Med honom det är
Som jag mig så hemligt förenar.»
Ack, stackars Philemon, hur blef du bestört,
När flickan det ordet utsade!
Du rodna’ i ögonen liksom en mört,
Och hufvud på bröstet nedlade:
Din kärlek förlorade all sin latin,
Du tänkte här segra, men mödan var din,
En annan belöningen hade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
