- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
285

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man måtte ju haft en björnasjäl för att kunna göra
någon invändning emot ett anbud, som beledsagades af så
många välstekta skäl, och understöddes på köpet af ett
ögonkast från the young mistress herself, who stood
smi-ling behind; till förtigande af lilla Stinas nätta fot, hvilken
hade stält sig liksom på försåt uppå kökströskeln.
Vännerna bestormade dörren in genom köket, klappade Stina
på vägen och intogo den största salen med det ädla beslut
att kringskansa sig der bakom en oöfvervinnelig vall af bålar
och buteljer. Jag, som genom argumenter a posteriori
undfått i ungdomen af min skolmästare den lexan:

Ulula cum lupis, cum quibus esse cupis,
jag följde hopen efter och gick med. Jag förgäter aldrig
huru det smutsiga Masthugget hängde oss på hälarne,
och huru våra bestöflade aktertassar, till hela sin längd, in
Lebensgrösse intrycktes på golfvet vid hvarje steg.

Värden gjorde sitt bästa, värdinnan trippade lättare,
stekvändaren fick en hurtigare gång. Redan hade vi en
jösse på bordet. Efter kom en kapun, och midt emellan
presenterade sig hela jordgloben i ett klot med pudding.
Men hvad duger fasta landet, om det icke vattnas af
haf-vet? En hel insjö med punsch sattes jemte jordklotet, och
här och der såg man en ström af röda hafvet inflyta uti
glasen. Var himmelen mulen ute, herskade solsken på allas
ansigten inne. Hade skilsmessan från Göteborg lemnat några
melankoliska skrynklor på våra pannor, så visste Carnegie
hemligheten att utplåna dem. Kort sagdt:

Här sista fyrken gick: pä bordet buros fram

De korpulentaste af husets alla balar;

Man glädjeströmmar drack i karlavulna skalar;

Bekymret klunk för klunk med punschen nedersam.

Stor sak i slägt, i vän, i flicka;

Man glömmer allt, sä när som dricka,

Buteljer spricka,

Brödren nicka,

Sjunga, bicka,

Fullt till pricka,

Bom, bom, bom, piteheja.

Men med allt detta voro vi alla ganska nyktra, och om
man gick något illa, så härrörde det af den vingelvanan, som
sjömän ej kunna annat än ådraga sig på ett skepp, hvarest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free