Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de måste gå mycket ojemnt. för slingringens skull. Nej, nej,
ostindiefarare äro ej det värsta folket heller. Fråga på
värdshus och i jungfruburar, så skall ni få höra, att de ha
godt beröm om sig.
Finland, så väl som Prins Gustaf, hade emellertid ankrat
vid Elfsborg; dock utan skott, ty man hade för mycken
höflighet för sillen att kunna visa någon för kommendanten.
Vi gjorde oss derföre icke brådtom. Vår värd undfägnade
oss till sent på aftonen, med samma förnöjda uppsyn, som
en krämare i Grenna säljer en fjerding rutten strömming åt
en bonddräng för två styfver stycket, och sedermera, för att
icke äfventyra våra ben, satte han oss om bord med sitt
eget fartyg.
TREDJE KAPITLET.
Om ett besynnerligt slags skeppsråttor.
. . . nascetur ridieulus mus. Horat.
Här blefvo nu skeppen liggande under fästningen hela
fjorton dygn, i förväntan på god vind. Var det hett om
öronen 1720, när Tordenskioldska flottan tordönade här
utanför med 18-pundare, så var det nu så mycket kallare.
Julfrosten i det stora, stillastående Finland under nordpolen
kunde väl aldrig vara starkare, än den nu var på vårt
flytande. Utan pelsar och bränvinskaggar kunde det varit ute
med oss. Bälgvantar gjorde ock god tjenst. Det var nu
ömkligt att se matrosen vid relingen hacka tänder, stoppa
fingrarne i skinnpelsen och inellanåt slänga ett par sorgsna
ögon åt Klippan och Masthugget, med samma min ungefär,
som en hungrig Reineke Fuchs tittar på ett halft dussin
feta gäss, dem han icke räcker.
Ändtligen juldagen om aftonen begynte den
efterlängtade vinden blåsa upp. Enligt befallning anstäldes en sträng
jagt efter skeppsråttor, i anledning af ett inritadt missbruk
bland besättningen att undansticka en hop gossar i skeppet,
vederbörande oveterligen, hvilka på sjön ligga kompaniet till
last. Här handlas alltså icke om fyrfota råttor, ty de höra
under kattens lagsaga, utan om tvåbenta. Man fann tre
eller fyra, men till vår stora förundran hade de hvita
strumpor och kjortlar. Linné nämner dem icke, hvarken i förra
eller senare upplagan af sitt system, icke heller har jag sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
