Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två ben förmå ej mer att bära rätt en kropp.
Jag ändtligt kröp på däck på alla fyra opp.
Kapten ur en basun här ropar: berga, berga!
Matroser storma kring på däck, i vant och rår,
De skrika och de dra, de slinta kull och svärja.
Som piskor hvarje stump kring deras öron slår;
I tacklen skott på skott af slitna segel höras,
Och pumpar under däck med långsamt gnissel röras;
Hvar våg, som vältrar fram, tycks öppna oss en graf:
Än kastas vi åt skyn, än hotas vi med qvaf.
Vår uppsyn, luften lik, förkunnar skräck och fasa.
De grymma vädrens barn frän alla verldens rum
Kring djupets vilda rymd med bistra läten rasa
Och spruta himmelshögt ett snöhvitt bubbelskum.
Ett svart förfärligt moln en faslig natt oss tyder.
Vårt skepp, i svallen vräkt, ej rodret mera lyder,
Hvar bjelke under oss ger svigt med långa brak,
Och Finland vältras nu för vind och våg som vrak.
Denna här beskrifna storm förföljde oss hela 2-4
timmar och var så mycket vådligare, som han bar gerad åt
Skotlands klippor tillbaka. Stormbönen lästes om aftonen
på våra knän och order utdelades, att intet öga skulle slutas
den natten. Timmermännen stodo städse färdige att lyfta
yxan mot masterna. Stängerna hotade hvart ögonblick att
falla oss öfver hufvudet, och man hade möda nog att hålla
sig fast på stället.
Följande middag lindrades vädret något litet, men endast
för att hemta nya krafter. Elementerna tycktes ha
sam-mansvurit sig mot oss. Hela sex veckors tid ansågo vi en
måttlig storm för en lycka; så vana voro vi vid de hårda.
Skulle man hålla dagbok öfver denna vår oerhörda
kryssning fram och tillbaka, kunde den intet annat än bli så
här: Måndagen storm. — Tisdagen storm. — Onsdagen
dito. — Torsdagen dito o. s. v. hela veckan igenom, ända
till medlet af februari, då vindarne likväl, ehuru mindre
våldsamma, ännu fortforo att blåsa oss midt i stäfven. Det var
vårt öde att öfverrumplas här på dessa höjder af alla
naturens förskräckelser; ty då hafvet förföljde oss med stormar
och starka strömsättningar, var himmelen hotande öfver våra
hufvuden, med blodröda norrsken och stumma ljungeldar,
till förtigande af långa, mörka och frostiga vinternätter. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
