Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beskrifva det allt skulle vara evigt. Men en orkan (handen
darrar ännu af förskräckelse), en Orkan, som vi hade den
24 januari, lemnade allt för djupa intryck i skeppet och i
våra hjertan för att kunna förgätas.
NIONDE KAPITLET.
Om Jerusalems jemmerliga förstöring.
Monstrum horrendum, informe, ingens.
Virg.
Orkan, förfärlige buse! näst den blodige segervinnarens
tummelfält det ohyggligaste spektakel, som dödligt öga kan
se. Huru skall jag kunna måla dig för andra? Konsten
har ännu icke blandat färger fula nog till att draga din
bild. Men efter du en gång skrämt hjertat så långt ned
uti mig, måste jag hämnas så godt jag förmår. Om jag
lefver, skall folket på landbacken få veta hvad du är för en
öfverdådig tyrann på sjön.
Om morgonen börjades han med en häftig blåst och
var i ständigt tilltagande intill aftonen. Seglen gjordes
fast. Rår och stänger strökos. Tre gånger sattes apan till,
och tre gånger slets hon i kras. Jag bjuder icke till att
afmåla den dombebådande horizonten, de tilltagande vädren
eller de dödshotande vattenbergen, hvilka likasom murbräckor
anstötte sidorna, kastande oss ömsom upp och ned, ty det
öfverträffar all föreställning; men jag är elak nog att
önska, att ett dussin af våra välmående puderhjeltar der
hemma varit här, tre eller fyra minuter bara; ty en hel dag
hade de stackarne aldrig uthärdat. Jag är säker då, att de
mera skulle betraktat sin dödlighet än sina väl krusade
hårlockar; åtminstone lära de icke påstått, att Yoltaire har
en bättre religion än Luther. Det är visst, att Finland
understundom låg så begrafvet emellan skyhöga svall, att jag
ej såg himmelen öfver mitt hufvud större än en af
forntidens ordinära styfkjortlar. Detta lärde mig bäst förstå min
älskvärde Naso när han säger:
. . . todidemque videntur
Quot veniunt ftuctus, ruere atque irrumpere monies.
Den instundande mörka natten ökte vår fasa. Vi
balanserade oss till bordet; fingo litet i magen och mycket på
kläderna. Man skulle sagt, att de stekta hönsen vi hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
