- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
303

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och se’n kanske en sprätt, frisörens händers verk.

Som utom lilla Lisas särk
Har aldrig segel sett och tror att skepp i sjön,

Liksom en hyrkuskvagn på stora Drottninggatan,

Af hästar dragna bli; en sådan pudrad satan
Hos dig, du otacksamma kön,

Som oftast snattar bort vår dyrt förtjenta lön.

En officer med tvenne rockar,

Som mjöl frän knekten stjäl och strör i sina lockar,

Som bygger pä sin börd ett uselt öfvermod,

Fast han på krogen dränkt stamfädrens ärestod;

En sådan galonerad hare,

Som alltid tappar, när han slåss,

En sådan segrar gör hos dig, du svaga skare,

Anskönt han till sin rock har lånat mynt af oss.

Så ser man fårens ull på andras axlar bäras,

Och biens trägna svett af lata humlor täras.

Ack, flickor! det är skam: låt ingen er bedra,

En sjökarl krusar ej, men älskar hjertans bra.

Med några lätta ack! står sprätten mjuk och buckar,

När vi med plåtars vigt ledsaga våra suckar.

Tar officeren fram en möglad ättelängd,

Så lägga vi för er piastrars ädla mängd.

Ack, flickor, lönen då vår möda!

Hvad duga sprättens tomma ack!

Mot blomster, sidentyg och rack?

Och anor ge ej heller föda.

Låt da galonen med sin pik
Omkring en trumma sig förskansa.

Med oss är bättre till att dansa,

Piasterns klang är vår musik,

Piasterns klang är vår musik.

FJORTONDE KAPITLET.

Vår ankomst till Norge.

Trojoe sic fata ferebant. Vjrg.

Vi hade nu den 10 februari 1770. Förr hade jag
trott himlen skulle falla ned, än att vi den dagen skulle se
Xorges klyftor. Men det var så skrifvet i stjernorna. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free