Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talar 0111 en orator på sin tid, som var mycket noggrann
och regelbunden, men föga eldig och hög: »Han har icke
mer än ett fel», sade han, »och det är det, att han har alls
intet.»
Ett ansigte, der naturens hand liksom i brådskan
utkastat små vårdslösa behagligheter, inkräktar flera hjertan
än den aldra skönaste Venus, som är utpenslad efter cirkel
och måttstock. Var Helena en skönhet efter regler, ack,
hvilka narrar voro då grekerna, som hela tio år hårluggades
om henne! En fläck här och der sätter våra fullkomligheter
i klarare dag. Betrakta Celinde. Ni skall tvifla hvad som
pryder henne mest, antingen den lilla svarta lappen på högra
tinningen, eller de två närgränsande flyttstjernor, som skimra
fram under bågarne af hennes täcka ögonbryn. Naturam
expellas furca, tamen usque recurrit, säger Horatius.
Naturen flyter ofvanpå, liksom skummet i ölbägaren. En
författare kan icke dölja sig sjelf på papperet, hans
temperament sticker fram uti allt hvad han skrifver; ni skulle
nästan tänka, att han doppar pennan i sitt eget blod. Hvad
under? Sonen liknar fadren, skriften skribenten. Ett
tungsint hufvud, huru kan det föra en lätt hand, eller en glädtig
tunga qväda melankoliska toner? Hvad dag hörde ni korpen
ropa kuku och göken kras, kras? Får icke då hvar fogel
sjunga efter sin näbb? Jag är mera fallen för att skratta
än gråta och härmar heldre en lustig Scarron än en
djupsinnig Hobbesius. Orsaken till begge delarne flyter i mina
ådror. Sådana vätskor, sådana infall. Jag låter mitt
temperament regera min fjäder: är det muntert i dag och sorgset
i morgon, så har ni strax två olika kapitel.
Inspärrad nästan aderton månader på ett skepp och
städse omgifven af ett tröttsamt enahanda, må jag icke få
söka mig vederqvickelser i snillespel? Den seglande staten
bortmäter sin tid med logglinan, den handlande med
siffer-längder; livar skulle jag göra utaf min, om man förbjöde
mig bläcka bort honom?
Det jag skrifver äro verkliga händelser; ty huru vågar
jag ljuga, när 150 ögonvitnen dagligen kunna stå upp och
beslå mig? Poetiska sjelfsvåldet kan väl insmyga en eller
annan falsk vara i mina rim; men min prosa är alldeles
pålitlig.
Lärd är jag icke; önskar ej heller, att de latinska
skyltar jag uthängt öfver ingången till hvarje kapitel måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
