Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KAPITLET.
För främlingar, som önska bese Finland.
Vento nune fertur amieo . . .
Uti dessa farvatten är resan angenäm som sjelfva luften
och kan anses för en lustfärd. En leende himmel öfver oss,
ett jemnt småkokande haf under oss, en lätt susande
kul-ning, som underhåller buken i våra segel och helsan i våra
lungor; ett luftstreck, der man hvarken qväljes af hetta eller
hackar tänderna för köld — hvilka förmåner på ett ställe!
När jag nu tillägger, att vi ha kalfstekar för magen och
madeiraviner för strupen, ack, hvad kan en dödlig önska
sig mera?
En äregirig tyrann, som med fulla segel sväfvar fram
på lyckans haf; en samvetslös våldsverkare, som vadar upp
till välde och rikedom uti de undertrycktas tårar; en
till-tagsen ränkspelare, som ställer kosan åt en båtande
beställning och på vägen seglar förtjentare öfver ända; ett
gäld-bundet familjehufvud, som under en god riksdagsvind
upphinner latituden af subsidiebordet; en ung prest, som med
hofpassaden skjuter hela 15 knops fart till ett fett pastorat och
blåser kalotterna af hundra gråhåriga kaplaner — alla dessa
kunna väl tycka sig ha en fägnesam seglats; men jag
bedyrar att min gladde mig ändå mera i dessa behagliga
nejder.
Jag frågade mina vänner, om de någonsin haft en
nöjsammare lustresa; och de voro obilliga nog att svara
mig ja. »Detta är roligt», sade de, »men huru föga
betydande mot det nöjet att ta sig en vintertripp i Sverige, efter
en appelkastad slädtrafvare, med en liten Cloris.» — Jag
gick från dem och mumlade sakta fram: »Boys will have
toys». Nb. de ville ock stjelpa kull i snödrifvan.
Alan glömmer bort, att man är pä sjön, när allt fogar
sig så väl. Skeppet flyter stadigt som jorden och visar mig
en mängd omvexlande föremål inom sjelfva relingen. Fram
pä backen ser jag två sotiga cvkloper, släggande på ett
smedjestäd, så att gnistorna regna ned ifrån det röda jernet,
och hammarslagen fördubblas af ett skallande eko från
kop-parkittlarne i kabyssan. Vänder jag mig åt akter, finner
jag ett par ärbara segelmakare krökta öfver sitt arbete,
under musik af en kacklande orkester af höns, gäss, kal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
