Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krokar. Åtskilliga mindre ha vi sedan tagit, men ej råkat
dennes make.
Hajen är det glupskaste rofdjur i vattenriket. Lik en
en lurande dykerikommissarie håller han sig akter i
kölvattnet och anammar allt hvad som kastas öfver bord:
af-somnade höns, sjelfdöda svin, liflösa koplommon, oxräntor,
fårbogar, vidbyxor m. m., hvarför holländaren ock kallar
honom Strunt/rater. Men isynnerhet skall han göra sig en
god måltid, när någon menniska passerar relingen. Hans
ankomst, säga våra matroser, betyder, att någon skall dö på
skeppet; han går och väntar på kristet kött, mena de; äro
alltså hans bittraste fiender och sätta med nöje sin egen
fläskranson på kroken för att ta honom. Lyckas det dem
(hvilket sällan slår fel, ty han är så snål, att han löper
efter lockmaten, oaktadt han flera gånger blödt för jernet),
då kapa de stjert och fenor från honom, snöpa stackarn, och
och välta honom sedan tillbaka i sjön, hvarest han slingrar
såsom en stormslagen Algier-galeja utan åror och styre.
Stundom surra de ett gammalt båtsfat eller dylikt vid honom,
skrattande hjertligen åt hans fruktlösa bemödande att
dyka. Engelske sjömän sträcka hämnden ännu längre: de
handtera hajar efter jus talionis och äta upp dem igen,
när de få några.
Jag har sett denna fisk lefva, sedan han blifvit flådd.
Huden, upptorkad, brukas till raspar och filar. Gapet, som
är beläget under sjelfva hufvudet, har tre rader hvassa
tänder, och den som råkar sticka foten dit, kan vara säker,
att han får vandra sin verld igenom på träben, ty ingen
rakknif biter bättre. Hajen lägger ock ingen rom, utan
ynglar på samma sätt som fyrfota djur. Vår doktor
behöll hans hjerna och visade mig tillika ett järtecken, som
jag tror icke finnes annorstädes i hela naturen, nämligen två
penes på en kropp.
Häraf kan man inhemta hajens moraliska karakter. Hans
roflurande lofvar akter om skeppet visa hans obarmhertiga
lystnad efter haverier. Räckte jag dykerifogdarne påjutska
sidan, skulle jag slå dem öfver ansigtet med hans stjert och
säga: »Sandeligen, I judske män, I ere kuns ugudelige
hajer.» Ty då de bedja Gud välsigna deras stränder, mena
de icke torsk, sill och långor, utan stora, rikt lastade skutor,
hvilka de kunna sköfla under det täcka namnet af kristelig
bergning. Dykareklockan är deras drägtigaste not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
