Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På min återresa från London 1769 såg jag strandade
på Skagern två fartyg, en rysk örlogsman och en liten
han-delsfarare. Prospekten af den senare smärtade mig. Men
när jag fäste ögat på den förre, rann det mig i minnet
hvad Diogenes sade, då han betraktade qvinnan, som hängt
sig i skogen: »O, att alla trän buro sådan frukt!» Låt dem
ha öfverdådiga bullerbasar, men komme aldrig någon
fridsam köpmannaflagg uti deras allgripande flaggor!
Vidare om hajens karakter. — Hans förnyade anlopp
på den utsatta kroken röja en otamd begärelse till vällust.
Blodet frusar honom redan ur svalget; ändå skyr han icke
faran. Jernet har redan rispat en djup fåra i gommen; lika
fullt kommer han tillbaka och blir ändtligen ett olyckligt
offer för sin glupskhet. Hur lik i den delen våra vällustiga
lättingar! Känner ni den isterstinne von Vielfrass och
hans morbror Ölberg, med den stora kopparfärgade näsan?
Hundra gånger har den enes mage värkt under bördan af
öfverflödiga måltider, och den andres hufvud lika så ofta
svigtat af plågande nattrus; men menar ni, de supa och
frossa mindre fördenskull? Nej, de äga en hajnatur. — Huru
gick det med den stackars Corydon, en älskvärd yngling,
som skulle bli föräldrarnes glädje? Han ville resa. Modrens
tårar ledsagade hennes afskedskyss, och fadren sade: min son,
haf Gud för ögonen! — Corydon kom till Cadix; for derifrån
med svidande brännmärken af en oförsigtig kärlek, blef
åter-stäld, anlände till Kina, försyndade sig å nyo — skall jag
säga’t? Corydon dog. — Corydon, en älskvärd yngling, som
skulle bli föräldrarnes glädje, träffade döden i en hednisk
famn, lik en täck blomma, hvilken, rotstungen af en giftig
Aspis, fallnar af och försvinner midt i sin hoppfullaste
morgonstund. Uslingar! ömkansvärde hajbröder! hvi plocken I
rosor på en buske, der I nyss fått sönderrifna händer?
Vällusten undergräfver lifvet såsom mullvaden träden. Betrakten
hajens ändalykt och bäfven!
Slutligen vill jag anmärka om min grymhjertade fisk,
att han äfven lärt sig konsten att lefva pä andras död.
Hans ofvanstående beskrifning intygar detta. Ty man ser
derutaf, att ett lik icke förr hinner öfver relingen, än han
gör sig derpå ett fägnesamt gästabud.
Glupska arfvingar, som med leende mun skifta en länge
efterlängtad rikedom på fädernas grafhög; en lägre
embets-man, som triumferande uppstiger på den högres likkista,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
