Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade aldrig läst vår nyare svenska historia; begrep således
ieke, huru man i träffningen kunde få sina skråmor i ryggen.
Ty jag såg min farfader, en gammal gråhårig karolin, bära
dem alla framtill. Om jag lefver i hundra år, förgäter jag
ej hvad gubben erinrade mig sista gången jag besökte
honom här i verlden. Jag var en gosse på tio år: »Hör
pojke», sade han och fattade mig i skuldran med en hand,
som syntes uppsluka hälften af min lilla varelse; »hör, om
du någonsin kommer i fara, så se henne stint i synen, ty
hon vördar en djerf uppsyn. Du är förlorad för all din tid,
om du vänder ansigtet bort. Kung Karl, Gud fröjde hans
själ! — här torkade gubben sina ögon — när han gick
för oss i fält att tukta ryssar, — här strök han sina
knäfvelborrar och såg grym ut, — så slaktade vi dem
såsom oxar — här åter log han rätt hjertligen — och gingo
i blod upp till stöfvelkragarne. Minsta delen stupade i sjelfva
slaget. Nej, det skall du veta, min gosse, att största
nederlaget alltid sker bland de flyktande. Ju mera du löper
undan, ju mera hänger dig döden på hälarne: derför stå
som en karl!»
Denna hans erinran kom jag nu ihåg och föresatte
mig att följa densamma. Stackars gubbe! han mådde väl
ända till 1742, då han läste i Posttidningen, att ryssarne
hade skjutit victoria med svenska kanoner i Helsingfors,
hvaröfver han fick slag och dog.
Så snart jag såg krigsanstalterna börjas med allvar,
påminde jag mig forne fältherrars manér att ansporra sina
kämpar med något uppmuntrande tal. För att i nödfall ej vara
ett sådant förutan, gick jag ned och skref följande i största hast:
Upp, Finlands raska barn! låt modet icke falla,
När ära, frihet, lif ert svärd ur slidan kalla.
Upp! dragom pansar på och klädom oss i jern
Till våra kistors hägn och bränvinskaggars värn.
Sku skälmar utan näpst oss nalkas på det djupa,
Förtära vår ranson och allt värt bränvin supa?
Sku vi som slafvar dras til någon okänd ö
Från hembygd, flicka, vän? Nej, låt oss lieldre dö!
Jag ler åt tusen skott, jag ler åt tusen dödar,
Blott oväns blod med min på tummelplatsen flödar.
Min ande i triumf skall fly ur mina sår,
Om jag en röfvarsjäl i resesällskap får.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
