- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
345

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om, att domare ta mutor? För öfrigt, b vem rår för att
sanningen är bitter? Gnälle den som slaget känner! Min
penna, uppriktig som mitt hjerta, kan icke kalla mormors
katt en tiger eller Per Persons oxe kammarherre. Vore
det ej ett Danviks-arbete, om jag firade den yra Lisbetta
såsom kysk, medan hon bär synden framför sig så stor som
en regementstrumma?

Tadles alltså hvad tadlas bör? Lasta påfågelns fjädrar
är orätt, berömma hans fötter icke mindre. Vare
fördenskull hvarken lasten skyddad eller dygden ofredad! Båda
urskiljas bäst, när de stämplas med sina naturliga bomärken.

Jag stöter ärbarheten, säger ni vidare; jag är
smutsig och plump. — Men, mina läckre herrar! låt oss
rätt utreda begreppen om plumphet; ty det är skilnad på
kansler och butler. Plumphet ä—ä—är plumphet — d. ä. när
man är plump. Ack, jag fruktar jag kan icke försvara mig.
Store Donatus, statt mig bi! Jo, naturalia non sunt turpia.
Utom dess, min kräsmagade häcklare! ger jag alltid
tillkänna med några öfverskrifna ord, hvad hvarje kapitel
innehåller. När jag pekar på busken, der taggarne sitta, så är
det ju icke min förseelse, om du löper dit och blir stungen.

Emellertid, om någon förflugen plump drupit mig ur
pennan, hvarigenom ett ärbart fruntimmer kunnat bringas
till rodnad, ber jag aldra ödmjukast om ursäkt — icke hos er,
mina herrar, utan hos den sköna förolämpade. Hennes spegel
tör visa henne, att det lyte hon funnit på mitt papper,
förvandlat sig till en fullkomlighet på hennes ansigte. Ty huru
täck är icke en flicka, då blygsamhetens färg purprar hennes
kinder. Jag hoppas fördenskull, att hon förlåter mig ett
undsluppet fult ord, som haft så vacker verkan.

Hvad ha ni nu mer att förebrå mig? Jag är för mycket
piltaktig, tör ni säga, och icke alltid ortodox. Jag
svarar: det förra är en följd af mina år och min helsa, och
hvad det senare angår, så har jag ej lofvat er någon postilla.

Kallar ni mig dum, gör ni mig orätt, qvick likaså, lärd
äfvenledes. Ty mitt bomärke är: aliquid in omnibus, och
skulle ni vidare få veta hvem jag är, så vore hela verket
skämdt. Alltså sker oss en inbördes tjenst, om vi städse
förblifva hvarandra obekanta.

Men ni kunde med mera skäl förevita mig, att jag
inblandar så mycket qvinna i mitt kram, likasom jag vore en

Butler = proviantmästare ombord dä ett skepp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free