Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sluta från dessa till de förra. Har modern varit god hustru,
så litar jag på dottern; men i vidrigt fall tar jag min Mats
ur skolan. Tanti pcenitere non emo, sade filosofen. —
Hur hette han, herr magister? — Ödmjuka tjenare, han
hette, han hette . . . het. . . förlåt mig, jag ho ... ho .. . hostar
så . .. han hette Da . . Da . . Darius Longimanus. Ja, han må
heta Longimanus eller Bombastus, fortfor den förre, så vill
jag lika fullt utkunskapa belägenheterna, innan jag nalkas
fästningen. Kärlekens citadell har, liksom andra, sina dolda
minor, der 100 fånar sprängas i luften; låt oss derför med
varsamma steg approchera.
Sedan jag nu på föresagda sätt försäkrat mig om sjelfva
ättens godhet, ärnar jag ingalunda anmäla mig hvarken hos
söta far eller söta mor; ty jag friar ieke till dem, utan till
deras dotter. Hennes samtycke bör föregå, ty hon är
hufvud-person i spelet. Dem tillkommer råda, men icke befalla,
och finner jag ingenting onaturligare än det österländska
tyranniet, som berättigar föräldrar att oinskränkt göra våld
på barnens böjelse i giftermålsärender. Faran är ju icke
deras. Ar det icke vår lycka, som skall afgöras? Bör man
då ej äga skilj orösten i egen sak, utan föras i brudsäng
som en oxe under oket, tvärt emot naturens allsmäktiga
kallelse! Beelzebubska välde! Är jag icke ett fritt väsende,
en Adams ättelägg, en menniska, en kristen? Denna hand
jag äter med, denna skinnfäll jag bor uti, detta hjerta,
denna fot, — är det icke allt mitt? Skall då en annan
råda derom. Skall min kropp, mitt tycke, min välfärd
bli en kramvara i främmande näfvar, ett rof, ett — ett —
ack, det är odrägligt, herr magister. — Ödmjuka tjenare,
visserligen. Nam quos Deus conjunxit, förmyndare ne
separet! — Alltså vill jag först hålla mig till flickan. Men
icke ärnar jag strax röra på friarsträngen. Ännu har jag
mig några punkter förbehållna: 1) Måste jag veta, om hon
äger så mycket vett och verld, att jag slipper rodna för
henne borta och förakta henne hemma; ty en fjolla är
svårare att dragas med än en yrhätta. 2) Vill jag försäkra
mig, att våra hufvudböjelser så väl som temperamenter
någorlunda stämma öfverens; annars kunde hända, att hon
ville gråta, när jag hade lust att skratta, eller frysa under
samma täcke som jag brinner. 3) Såsom äktenskapets stora
symbolum är: »Växer till och föröker eder»; alltså synes
mig att en försigtig giljare bör skaffa sig säkerhet äfven i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
