- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
418

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bönderna härute äro i allmänhet usla och slafviska.
När de svenske ha visthus, bodar och ladugårdar, hvart och
ett för sig, så ser man dem här med hustru och barn, oxe
och ko, får och svin, bo alla tillsammans under ett tak. Ty
hvar bonde har inte mer än ett enda hus af trävirke,
sam-manklistradt med ler och täckt med halm, hvaruti hela lians
hushåll och egendom måste inrymmas om hvarann. Alltid
äro kojorna fulla med rök och svärta, ty de ha ofta inga
spisar, utan bränna sin torf på bara golfvet, såsom våra
lappar.

På sina ställen finner man dock goda hushållsgrepp,
af hvilka jag vill nämna ett, som tör hända är vigtigare, än
det synes. De hafva sina vallhjon, som följa boskapen
omkring hedarne. Jag har sett dessa, med en skeppa under
armen och en handskofvel i näfven, hemta upp gödseln efter
kreaturen, hvilken de sedermera sälja, ägande ingen annan
årslön än inkomsterna häraf. En god hushållare tänker
alltid på ordspråket: när åkern blifvit gödd, så blir ock
bonden född.

Andtligen fick min näsa landkänning af Holland, ty här
luktar det matroser och vidbyxor hela milen, innan ögat får
fäste på landet.

Med en sönderskakad kropp
Sänker jag mig i en skuta;

Får en stund mitt öga sluta,

Vaknar se’n med snufva opp.

Men den var mig väl i lag,

Ty skall man i Holland resa,

Bör man vara utan näsa,

Eller snufva ha som jag.

Drygt betalar man sin del;

Får ändå med maten tära
Stank af tobak, f— och tjära;

Krus är ej nationens fel.

Svin här bo i rena hus,

Nöjda nied dukatens heder,

Le de högt åt vett och seder
Vid en pipa och ett krus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free