Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det klara vattnet nyligt spelte,
I stilla vågor flöt det fram;
En spegel det åt himlen delte,
Der den med sina stjernor sam:
Det var ett präktigt skådespel.
Nu stormar det som nyss var ljufligt,
Det kastar sina böljor grufligt,
Gör mångens blod oeli mandom stel.
Af solens eld och varma låga
Var luften ljuflig, ren och skär,
Allt lefvande fick ny förmåga,
Men se hur allt nu ombytt är:
Den himmel, som så nyss var klar,
Af mörka skyar nu betäekes,
Från jorden tjocka dimmor sträckas,
Bland hvilkas faggor döden far.
De ställen, der all fägring bodde,
Som håg och öga till sig drog,
Der lust och ro bland rosor grodde,
Der sommarn all sin prakt uppslog,
Nu endast af sin täcka glans
Ett tomt bedröfligt minne lemna;
De kulna vindar tyckas hämna
Den rika skönhet, som der fans.
Hvi skall dock allt så flygtigt vara,
Som lust och fägnad verka kan?
De täcka sommardagar fara
Och liksom skynda på hvarann;
Den kalla vinter, kulna höst
Vill deremot så långsamt skrida,
Vår glädjes stunder hastigt lida,
De löpa hastigt från vårt bröst.
Så skall jag nu i dimmor famla
Med sinnet liksom med min kropp!
Skall sorger jag som moln blott samla?
Skall tidens art och ändrings lopp
Så mycken makt på själen ta,
Att henne lik med vädret göra?
Kan regn och köld min tanke röra
Och minsta blandning med den ha?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
