- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
111

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

broder, Olof Gyllenborg, var äfven känd som skald, och hans
farfader, riksråd och landtmarskalk, hade i likhet med sin
fader och broder äfven verkat inom literaturen. Efter att
i hemmet hafva åtnjutit en god uppfostran, bland annat
under sin informator Ebersteins ledning, sändes den unge
grefven 1747 till Upsala, der han vistades två terminer,
hvarefter han begaf sig till Lund för att der fullända sina studier
under den bekante juristen Nehrmans ledning. Hans håg låg
dock mera åt det vittra hållet; hans käraste studium var
de gamles poetiska skrifter, synnerligen Virgilius, som han
genomgick för poes. professor Stobseus. Äfven åt de
romerska filosoferna egnade han sin tid, och den latinska
literaturen tyckes äfven i hans egna skrifter ständigt hafva
föresväfvat honom som ideal. Vid universitetet åtnjöt han
stort anseende, och 1750 kom honom den största ära till
del, som akademien kunde tilldela sina adepter, i det han
vid föga mer än 18 års ålder valdes till redor illnstris.
Det var nemligen vid denna tid vid universiteten icke
ovanligt att till denna befattning utse ynglingar af lysande
familj och framstående begåfning. Då nu Gyllenborg jemte
sina egna förtjenster tillika var son till universitetets kansler,
och flera af hans slägtingar förut varit rektorer, anförtroddes
detta embete åt honom, och han försäkrar sig äfven
samvetsgrant hafva skött det, t. o. m. utan att, såsom vanligen var
fallet, dela göromålen med den prorektor, som sattes vid
den adlige ynglingens sida för att verksamt biträda vid de
akademiska göromålens handläggande. Följande år
disputerade han på latin öfver en af Nehrman författad af handling
om t Högsta maktens rätt i anseende till studierna i
samhället)•> och begaf sig kort derefter till hufvudstaden för att
inträda i embetsverken. Redan förut (1748) e. o. kanslist
i justitierevisionen, blef han nu genom fadrens bemedling
registrator i justitiekanslerskontoret, en syssla, som dock
föga behagade honom. Han betraktade det nemligen såsom
en degradering att efter afläggandet af den akademiska
purpurn nedstiga till ett ringa och temligen mekaniskt
arbete i ett af statens embetsverk, som ej räknades bland de
förnämligare. Länge behöfde han ej heller qvarstå på denna
plats, utan förflyttades 1756, efter hofpartiets misslyckade
revolution, till en syssla, som mera tilltalade honom, i det
han utnämndes till kavaljer hos kronprinsen, på samma
gång Creutz anstäldes hos hertig Fredrik Adolf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free