Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då den nya hofpersonalen på detta sätt pätvungits de
kungliga mot deras önskan och efter deras vänners, Dalins
m fl., afskedande, är det naturligt, att de nykomnes ställning
gentemot hofvet skulle blifva nog brydsam; synnerligen
kunde Gyllenborg, hvars hela slägt intagit en mycket
framskjuten position inom det fiendtliga hattpartiet, icke vara
särdeles välkommen. Han kände ock detta missförhållande
i början ganska djupt. Emellertid förskaffade honom snart
hans älskvärda egenskaper, hans poetiska begåfning och
framför allt hans brist på intresse för politiken både
konungens och hans unge lärjunges bevågenhet, särskildt tillvann
han sig under den tid han tillbragte såsom hofkavaljer i
så hög grad kronprinsens ynnest, att vänskapsförhållandet
dem emellan ej upphörde förr än med Gustaf III:s död.
Under den tid, som nu följde, skref Gyllenborg sina
bästa dikter. Huruledes han jemte sin oskiljaktige vän
Creutz inträdde i »Tankebyggarorden» och medverkade i
»Våra Försök», en diktsamling, som han dock sedermera
betraktade med missaktning, huru fru Nordenflychts krets
så småningom utbröts ur denna orden och i ett mera
familjärt samqväm idkade vitterheten; huru slutligen detta
sällskap utgaf Vitterhetsarbeten af de 3 skalderna — allt
detta har i det föregående blifvit omtaladt. I sin
sjelf-biografi citerar Gyllenborg ett yttrande af fru Nordenflycht,
som utvisar hennes sätt att bedöma sina skaldebröder,
och som äfven för efterverlden har en viss giltighet: »Gref
Gyllenborg», sade hon, »ni är poet, tänk ej att blifva något
annat, ni blir det aldrig. Gref Creutz gör snarare lycka i
verlden. Gör sjelf er egen lycka, er egen förnöjelse och
var säker om ett namn, mera varaktigt än någon
embets-mans, huru hög han må synas».
I »Vitterhetsarbeten» finnas de berömdaste af
Gyllenborgs skrifter intagna. Hans första dikt, skrifven före hans
förflyttning till hofvet och tillkommen i förtrytelsen öfver
hans ledsamma syssla, var en Satir öfver mina vänner, der
han skildrar sina sysselsättningar och de personer, med
hvilka han kommer i beröring. Hans sträfvan att efterbilda
den romerskt-franska satiren är ögonskenlig, ehuru det
endast ofullständigt lyckats honom. Versen är ledig och
målande, men satiren är skäligen tam, och det dåliga lynne,
skalden söker visa, förefaller något affekteradt. Alla der
framstälda porträtt äro, enligt hans eget påstående, »dragna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
