- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
120

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med öfverlagdt tålamod öppet fält åt sina motståndare att
med ett framhärdande raseri skynda till deras egen undergång.

Andtligen under denna olyckliga tid nalkades några
glada dagar, dem jag med förtjusning i minnet återkallar:
konungens hyllning och påföljande kröning. Ovännen
förmådde ej längre att bestrida honom dess första och
medfödda rättigheter. Beredelserna till dessa högtidligheter
in-togo ännu tvenne månader, förrän allmänhetens långa väntan
slutligen uppfyldes i medlet af maj månad 1772.

Det är uti Sverige och detta land allena, som det
intressanta skådespelet för menskliga samfundet framställes, när
fria undersåtare af alla stånd genom sina fullmäktige
förbinda sig med konungen genom det heligaste band, i det
att de inför tronen aflägga sin trohets- och huldhets ed.
Majestätligheten af denna akt förhöjdes denna gång att
blifva den enda i sitt slag såväl genom stället, der den
uppfördes, som anseendet af den person, åt hvilken det yppersta
rummet var tillegnadt, Gustaf den tredje. Konung Adolf
Fredriks hyllning, till hvilken jag äfven varit vittne,
uppfördes på borggården i gamla kungshuset på Riddarholmen,
en trång plats, som med möda tillät rum åt andra åskådare
än ständerna sjelfve. För den nuvarande hyllningsakten var
den så kallade Logården utsedd, der i sednare tid en parterr
med lefvande häckar blifvit inrättad. Den sidan af slottet, som
vetter mot hafvet, tillika med båda flyglarne voro öfverklädde
med läktare, hvilka tillika med gården, likaledes med bänkar
försedd, förunnade åt åskådare af alla stånd ej mindre än
åt ständerna ett beqvämligt och tillräckligt utrymme.
Hafs-viken nedanföre vimlade af båtar och fartyg, likaledes
upp-fylda med åskådare, som hade konungens tron i ögonsigte
mellan båda flyglarne upprest. Haf och land voro på en
gång vittnen till denna lysande akt med ögonen fästa på
konungen och öron uppspända att höra hans tal. Vid förra
hyllningar var vanligt, att presidenten i kansliet förde ordet
på konungens vägnar. Gustaf den tredje talade sjelf med
en klar och behaglig stämma, hvaraf ljudet utbreddes kring
hela den vidsträckta skådebanan. Man skulle vara såld till
kropp och själ åt en främmande makt för att icke röras af
denna stämma; också är jag öfvertygad, att äfven hans
bittraste ovänner för ett ögonblick åtminstone blefvo intagne.
Allmänheten blef det med hänryckning från denna stund
och bevarade känslan deraf för everldliga tider.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free