Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter ett års förlopp från riksdagens början uppfvldes
sent omsider ändamålet med dess sammankallande, konungens
kröning, som förrättades i Storkyrkan i närvaro af samtliga
stånden och trängseln af nyfikne åskådare. Oaktadt all den
lysande prakt, som vid sådana tillfällen slösas, var denna
senare högtidlighet mindre intressant både för ögat och
hjertat än den förras ädla enfald. Smörjelseakten, som
föregick, synes likväl förtjent att anföras. Förbunden med
religion och förrättad under böner och välsignelser, kunde denna
akt ej fela att vara på det högsta intagande, och jag erkände
rättvisan af den högaktning, hvarmed allmänheten i alla tider
den ansett. Jag har ännu för mina ögon konungen, när
han afklädd den furstliga manteln och kronan i en hvit
klädnad, oskuldens färg, och med blottadt hufvud knäböjde
för den Högste under åkallan af dess mäktiga beskydd.
Kontrasten mellan den unge konungen och den gamle
vör-dige erkebiskopen Beronius, som förrättade denna ceremoni,
var i alla afseenden märkvärdig och gjorde ett intryck på
min inbillning, som aldrig utplånas.
Egentliga ändamålet med alla dessa ceremonier,
vördnadens befästande för konungamakten, syntes i anseende till
pluraliteten af närvarande ständer föga vunnet. Hade det
rådande partiet förstått sitt eget intresse och ägt det ringaste
vett och eftertanka, så hade det efter kröningens bevistande
omedelbarligen slutat riksdagen. Af konungens kända
karakter och hans billiga missnöje öfver ständernas förhållande
kunde slutas, att hämden grodde i hans hjerta, hvars
vådliga utbrott ic-ke kunde undvikas utan genom den hastigaste
reträtt. Tillfället hade derigenom blifvit betaget för konungen
att till sin fördel nyttja allmänhetens då varande förtjusning.
Under afvaktan af en tillkommande riksdag skulle denna
flygtiga låga förmodligen svalna, och äfven konungen i en
trögare ålder snarare beqväma sig vid de fjettrar, som blifvit
honom ålagde. Men nattmössornas vanliga inskränkta
begrepp och högmodet af deras framgång lemnade ej rum åt
något eftersinnande. Med förakt både för konung och
allmänhet fortsatte de sina öfverläggningar; det månadtliga
underhåll de erhöllo af ryska ministern var för behagligt att
kunna försakas. Riksdagen måste utdragas och, om möjligt
vore, blifva beständig för att vaka öfver konungens
förhållande och tillintetgöra det underliggande partiet för everldliga
tider. Den önskligaste frihet syntes dem förunnad att handla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
