- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
240

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till att andra undervisa. Slutet blifver då detta, att de
krafter skaparen en vis förlänat bör denne använda, ej
allenast att tjena sig sjelf, utan mer och mest andra. Tjena
alltså och älska sin nästa som sig sjelf, annars är han
ovärdig den formen han fått och ej en bonus vir, som dem
använder emot sin skapares vilja och inrättning. Sedan
denna verlden så undersam ekonomi fått, att hvar och en
blef skyldig tjena andra, följde härpå att ock flere komma
tillsammans att tjena i ett och samma ändamål. Många
krafter hoplagda uträtta det, som flere krafter särskildt ej
kunna åstadkomma. En och en särskildt skulle svårligen
åstadkomma en kopparplåt, om han berget bryta skulle,
vattnet afleda, malmen vinna, uppfordra, kallrosta, sulbruka,
vändrosta, smälta, gora, hamra, falsa, utklippa och prägla
skulle. En och en för sig skulle näppeligen uppbygga ett
stort slott eller stenhus, om han grunden lägga, källarna
uppgrafva, leret samla, teglet slå och bränna, kalken tillreda,
väggarna uppmura, huset täcka, inredet snickra, fönstren
förfärdiga och allt förse skulle. En skulle näppeligen allena
styra ett örlogsskepp öfver det brusande och stormande
hafvet till Ostindien. En soldat i sender skulle svårligen
öfvervinna land och rike. En allena ej styra land och rike,
om han sjelf allt regera skulle, men allt detta göra flere
med samlad hand och kraft lätteligen. Ett bi skulle ej
göra menniskan så stor nytta med vax och honung, som
nu flera arbeta tillsamman. En silkesmask skulle ej gifva
någon klädning, men flera lätt.

Så är det ock med allt i hela naturen, i alla konster
och vetenskaper, att då något dråpligt och stort skall
åstadkommas, måste det ske med mångas tillhjelp. Huru många
tusende måste ej arbeta att göra en konung mäktig, ett
land lyckligt och en nation stor? Alla vetenskaper hafva
upparbetats med fleres svett, som dock hastigast kommit
upp, då fleres krafter tillika vältat stenen. Häraf mecanici
hafva för en lag: »Vires unitae fortius agunt».

Jag har alltså talat om vårt ändamål af naturen, först
att tjena andra, sedan att tjena andra med samlade krafter;
kommer nu att visa hvarmed vi förnämligast böra tjena,
som är med den lem, med hvilken vi öfvergå de andra
djuren och blifvit ädlare. Intet har större hjerta än det
oförskräckta lejonet, intet spänstigare hassenor än haren,
intet mjukare fötter än den noga härmande apan, intet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free