Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora egenskaper beprydcle, tyckes, som naturen tröttnat vid
att fortplanta lika uti flere ätteläggar.
Men hvartill tjena stora gåfvor och egenskaper
otillredde? Det samma trädet, ympadt och omlagdt, är till
utseende täckt och gifver den bästa frukt; lemnadt åter till
sig sjelft, utan omsorg och tillsyn, kastar det sina grenar
utan skick,, dess bär blifva osmakliga, ofullkomliga och för
födan mindre tjenliga. Naturen gifver ämnet och kraften;
förstånd och konst verka förbättring. Likaså med menniskan:
artad för godt och ondt, för en Nero eller en Trajanus.
Lärdom och dygd äro hennes eget och följa henne åt, ehvad
händelser och omskiften möta uti verlden. Derpå böra
samvetsgranne föräldrar lägga mera flit än på andre förmåner,
af förmögenhet, af beställningar, af höghet och myndighet,
som lyckan utdelar och like med henne äro ombyten och
vansklighet underkastade. An vigtigare är den omtanken,
der folket äger frihet, stiftar sina egna lagar, bevistar
allmänna rådplägningar och icke har utom sig tillräcklig
mot-vigt för häftiga rörelser och begär. Om sådan sed vore
inritad, att man allenast skulle fästa sig vid det utvärtes, som
lyckan gifver, och icke vid det inre, som kunskap och dygd
tillaga, om man, för en syn af uppfostran, skulle vräka för
en kort tid barnen uti ofta oskicklige läromästares händer,
skynda dem derifrån uti tjenster, anse dessa tjenster, icke
för samhällets skull stiftade, utan för inkomsten; om de
skulle förvaltas af dem som äga inga begrepp om allt det
som riket har rätt att fordra af dem, och ingen försyn alt
fordra allt utaf riket; om, uti sådan villomening uppammade,
och med en okunnighet, som alltid är dristigare än förstånd
och eftertanke, de sedermera, på ett större fält, skatta riket
endast ett rof för ärelystnad och snålhet, och, med orediga
begrepp om allting, tro, att menighetens ostvrighet gör en
ljuflig frihet, regentens åter ett våldsamt envälde, och icke
märka likheten. Om, M. H., allt detta skulle inträffa: om
det skulle inträffa, att sådana uppfostringsvillosatser blefvo
med partianda ispädde, och efter denna, en annan så artad
tid upprunne, der hvar man skulle oblygt tänka stort om sig
sjelf, smått om riket, tala högt om frihet, tåla främmandes
tvång, emot invärtes försök vakande, obekymmersam vid
svårare utvärtes tillställningar, och, det som än värre vore,
uppenbart fägna sig åt dem, påkalla dem och glömma allt
förutom hämnden; hvad månde väl en så mörk och bister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
