Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underhandling. Om sommaren nyssnämnda år anlände
också truppen och började på hösten sina föreställningar
pä Bollhuset, hvarifrån det svenska sällskapet alltså nu
definitivt var undanträngdt.
Den »Kungliga svenska skådeplatsens» verksamhet var
härmed tilländalupen. Den stannade äfven den vid ett
försök, om ock långt aktningsvärdare och långt
betydelsefullare än det föregående. Den blef en förberedelse, en
lärotid för den kommande fortlöpande utvecklingen. Att
den ej blef mera, berodde af flera omständigheter, hvaraf
vi i det föregående antydt några. Dess första mäktiga,
men fåtaliga gynnares intresse och uppoffrande nit blefvo
ej långvariga. Det bistånd och den uppmuntran från
tronen, som den så väl behöft, och som skulle kunnat verka
så kraftigt, kommo den aldrig till godo. Intet öfverlägset
skaldesnille framträdde här, likt Holberg i Danmark, för att
rycka nationen med sig och skapa ett sjelfständigt inhemskt
drama.
Om den svenska teaterns öden efter 1753 är ej mycket
att säga. Sedan Hastfehr fått tillstånd att spela i
landsorten, men misslyckats och efter ett år tröttnat vid sitt
otacksamma värf, erhöllo aktörerna Lindahl och Berghult,
som bildat en ny trupp, liknande tillstånd. Stenborg, som
med större delen af den ursprungliga truppen stannat i
Stockholm, lyckades ej ens tå tillstånd att alternera med
den franska truppen på Bollhuset. Ända till 1772 fortsatte
han dock under stor nöd och tryckande bekymmer att
spela, stundom äfven i landsorten. Utan stadigt hemvist i
hufvudstaden, måste han söka sig rum än här, än der, ofta
på de sämsta lokaler. Den svenska skådespelarkonsten hade
också nedsjunkit i den djupaste förnedring, ett föremål för
förakt och hån, och minnet af den svenska teaterns bättre
dagar hade nästan förbleknat, då med Gustaf den tredjes
tillträde till regeringen en ny, ljusare tid randades. Det
var då, sedan konungen afskedat sin faders franska trupp,
som den gamle Stenborg i sin nöd framkom med en
ödmjuk ansökan att få begagna Bollhuset och erhålla något
årligt understöd. Konungen gaf sitt bifall till en
proflore-ställning, till hvilken han sjelf infann sig. Denna
föreställning, så ömklig och torftig den än var, mottogs af
allmänheten med stormande bifall och blef af stor betydelse för
framtiden, ty det var under inflytande af publikens hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
