Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är ock, likasom hans politiska, i grunden fosterländsk,
hvar-jemte i båda röjer sig ett omisskänligt inflytande från det
land, der han tillbragt sin första mannaålder. Redan under
sin vistelse i England hade han offentliggjort ett par
politiska småskrifter. Återkommen till fäderneslandet utgaf han
1723 dels en öfversättning från en engelsk tolkning af
Ra-cines tragedi »Andromache», märklig såsom affattad på
orimmad vers, dels en fri och lokaliserad bearbetning af
Richard Steeles komedi »The lying lover», på svenska
kallad »En bättrad villhjerna». Dessa båda stycken upptogos
längre fram på den »Kungliga svenska skådeplatsens»
repertoar. »En bättrad villhjerna >, hvars original i sin
ordning är en bearbetning af Corneilles betydelsefulla komedi
»Le menteur», är skrifven på ett ledigt språk, delvis på
god vers, och förtjenar särskild uppmärksamhet såsom den
äldsta här utgifna öfversättning af ett främmande lustspel.
Mest betydande och i viss mon epokgörande är dock det
arbete af Gyllenborg, som här nedan återgifves. Ehuru
idéen och ett par scener äro hemtade från ett franskt stycke,
försvarar dock »Den svenska sprätthöken» sin plats såsom
svenskt original och får ökad betydelse af den
omständigheten, att den är det första svenska lustspel, som öppnar
den »Kungliga svenska skådeplatsen». Det främmande
inflytande, som spåras i stycket, härrör förnämligast från de
engelska lustspelsförfattarne och är någon gång märkbart äfven i
språket. Styckets syfte är, såsom författaren sjelf antyder, dels
att roa, dels att opartiskt framställa tvenne tidslyten, nemligen
»öfverförfiningen hos den gamla högadeln och råheten hos
den lägre landtadeln». Den förra ytterligheten, mot hvilken
stycket förnämligast är riktadt, representeras af Gr ef ve
Hurtig, den senare af Junker Torbjörn Ränterik,
under det författarens åsigt företrädes af Baron Stadig
(jemte Amiral Enterfelt). Vi anse oss i detta
sammanhang böra framhålla, att Gyllenborg redan genom sin börd
(fadern, Jakob G., var den förste af namnet, son af
apotekaren S. Wolimhaus, och modern, Anna Katarina Thegner,
var likaledes af borgerlig slägt) tillhörde den yngre eller
embetsmanna-adeln, likasom han, hunnen till mogen ålder,
trädde i den skarpaste opposition mot Horn och den gamla
högadeln. — Styckets innehåll är i största korthet följande:
Grefve Hurtig och baron Stadig äro båda förälskade i den
unga, vackra och rika enkefru Lotta Enterfelt, hvars hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
