Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baron Stadig. Jag är hvarken förveten eller frågvis.
Grefve Hurtig. Ja, gå din väg, min ganska ärbare
och tväre kusin; men kom i håg, att här näst, jag får se
dig, du skall önska mig lycka till att äga den sköna, den
täcka fru Lotta Enterfelt, Amiral Enterfelts dotter. Få se,
om din kloka hjerna har emellertid användt sin tid bättre
än jag.
Baron Stadig. Nämnde I fru Lotta Enterfelt, kusin?
Grefve Hurtig. Ja, rätt densamma.
Baron Stadig. Hör, grefve: låt mig råda er som en
vän, att, när det kommer er i hufvudet till att förnöja
antingen er egen fåfänga inbillning eller andras förvetenhet,
medelst det I diktar någon lycka, som I vill folk ska’ tro
att I haft hos det vackra könet, I då åtminstone skonar den,
hvilkens dygd och förstånd äro så kunniga och så utan
gen-sägelse, som fru Lottas äro.
Grefve Hurtig. Jag tör kanske ha glömt bort, huru
laggranna I ären, godt folk, här i Sverige; men det vet jag,
att i Frankriket aldrig någon dömes för att hafva gjort ett
fruntimmers dygd för när eller att just hafva skylt henne för
en odvgd, när han säger, att hon ämnar gifta sig. Och hvad
fru Lottas förstånd angår, så trots att I, kusin, eller
någon annan kunnat kraftigare bestyrka de goda tankar, som
både I och så många andra hysa derom, än jag, då jag
berättat hennes och mitt välgrundade begrepp hafva
derut-innan förenat sig, att hon aldrig kan göra ett bättre och
henne anständigare val d’une chère moitié än äfven af denne
närvarande Wilhelm Hurtig, just sådan som han här står,
går och rör sig . . . Men à propos, kusin Stadig, hvarföre
så tankfull? Eller hvarföre ifrade I er så, när I hörde fru
Lotta Enterfelt nämnas? Låt mig se! I är blek, kära
Stadig, förfärligt blek . . . Tänk, huru hjertat slår på er: puff
puff! Jag må aldrig tro, kusin. . .!
Baron Stadig. Du må tro, hvad du vill, Hurtig, så
vet, att jag är kär, ja rätt så kär åt fru Lotta som du,
fast inte så lycklig. Ja vet, att jag är din rival, som sätter
all sin lycka och allt sitt nöje uti ågan af den vackra frun,
och som skall göra allt det han någonsin i verlden kan,
till att rycka dig utur händerna en skatt, som du hvarken
förtjenar eller vet att sätta rätt värde uppå.
Afven = just. Aga = ägande, besittning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
